I år känner jag mig betydligt bättre efter GothCon än vad jag gjorde under förra årets då jag blev sjuk efteråt. Istället var årets konvent troligen det år som jag varit mest utvilad på eftersom jag sovit riktigt gott. Faktum var att jag sov bättre på det skitiga skolgolvet än vad jag gjort hemma under den senaste tiden. Go figure.

Torsdag

Som vanligt dök jag upp på torsdagen för att möta Marie, min korrekturläsare, vilket alltid är ett stort nöje. Eftersom GothCon förra året inte hade allt ordnat vid receptionens smygöppning såg jag till att inte komma dit för tidigt. Jag kom vid 21, istället för 19. Det var ett misstag. Under mina sju år av arrangemang på GothCon tror jag aldrig jag sett så mycket krångel som i år. Lyckligtvis har jag erfarenhet av GothCon så det var lätt att anpassa sig efter situationen. Jag fick tag i en sovsal och begav mig dit, bara för att finna rummet fyllt med folk. Nackdelen med att inte vara först är att man får nöja sig med den sovplats som fanns ledig. Lyckligtvis blev den rätt optimal i slutänden för mig.

När allt var klart fräschade jag upp minnet av Det illyriska blodet, innan jag sträckte på benen och gick förbi receptionen för att se om detaljer om scheman och salar fanns tillgängliga. Givetvis var så inte fallet, vilket gjorde att jag återvände tomhänt till sovsalen. Jag räknade med att få slå ihjäl några timmar i väntan på att Magic-spelarna som suttit där tidigare skulle vara klara, men lyckligtvis var allt nedsläckt och jag kunde somna in utan problem. (Till Magic-spelarnas försvar hade de redan erbjudit mig att släcka ned tidigare, men jag tyckte gott att de kunde få spela fram till 0.00 innan jag bad dem sluta.)

Wanted

Fredagen

Så kom fredagen och den kändes inte alls lång. John A. Jonsson kom till konventet och fick vara Viktors proxy som arrangör eftersom Viktor själv inte kunde närvara. (Och nej, John är varken släkt med mig (Jonsson) eller Marie (A.).) Vi snackade en del, besökte de olika butikerna och stoppade i oss en del mat från den lokala pizzerian. Jag passade också att sätta upp en del promotionmaterial. I år bestod det av en Wantedposter (se bild) som i princip att de skulle få en liten ”gåva” om de kom fram och sa hej på konventet. Jag passade även på att titta förbi hos Mindless Gamings bord och talade med dem som hastigast.

Sent omsider, precis innan vårt spelpass, fick jag tag i information om vilka lag som var anmälda och vad för salar vi hade tillgängliga. För passet som skulle spelledas direkt efter skulle jag dock behöva hämta ny information senare. Det var fortfarande strul med andra ord.

Pass 2 var vårt första passet och vi hade sammanlagt 8 anmälda lag. Utöver John, hade jag lyckats få tag i Carl Odhnoff (som varit involverad i Bortom sedan In the Dark-tiden) och Björn (som hjälpt till tidigare på GothCon och nu senast på LinCon). Vi fick förstärkning av ytterligare två berättare, varav jag är rätt säker att jag hade en av dem som spelare på LinCon när jag arrangerade Kräftfeber. Vi var med andra 6 berättare på 8 anmälda lag, vilket såg rätt bra ut. Det visade sig att ett av lagen var dubbelanmälda, så vi lyckades faktiskt tillgodose alla lag utom ett med berättare. Faktum var att det endast var detta pass som inte ett lag fick spela. För min egen del spelledde jag herrskapet i Magna Fragum Prime, vilket visade sig gå rätt smidigt. Jag kände mig bekväm med berättelsen och kunde enkelt följa med i deras utflykter. Efteråt fick de, liksom de andra lagen, en rabattkupong som gjorde att de kunde köpa Bortom: Lögnens slöja till ett rabatterat pris hos Mindless Gamings bord på GothCon.

Efter passet stressade jag ned till receptionen för att grabba ny information om vilka salar vi hade till vårt förfogande. Återigen fick jag fick endast ut information om passet som närmade sig med stormsteg. Jag rände tillbaka till samlingssalen och tog rapporter från de berättare som spellett under de tidigare passen. Hittills hade inte en enda karaktär överlevt, vilket i och för sig inte var konstigt eftersom det inte egentligen var tänkt att karaktärerna skulle överleva. Som jag skrev i inledningen ”Det här är inte en berättelse om hur man överlever, utan hur man vill dö”. I och för sig sades det inte rätt ut till aktörerna, men det verkade ha fungerat rätt bra hos aktörerna.

Pass 3 hade fem anmälda lag, men bara fyra dök upp. I efterhand har jag fått reda på att ett lag troligen var dubbelbokat med Neotech 3. Alla lagen fick i alla fall spela och det var goda nyheter. Jag fick Skymningen, som dock saknade två aktörer. De lyckades ragga en extra aktör och eftersom John inte fått någon grupp att spelleda hoppade han in och tog karaktären Konstandin för att fylla ut laget. Han gjorde en tillbakadragen tolkning av karaktären för att inte styra berättelsen, vilket gjorde att gruppen fick orientera sig fram på egen hand. Skymningen lyckades med det omöjliga för övrigt: de tog sig levande – och friska – ur landet. Visserligen sprang de på lösningen av en slump, men det förhindrar inte det faktum att de var förhållandevis ensamma om att lyckas med det. Jag kom sedan i säng ganska omgående efter passet och somnade snart in.

Lördag

Utvilad vaknade jag nästa dag. Jag har gott om tid att vakna till, eftersom det inte var förrän framåt kvällen som den sista omgången av Det illyriska blodet skulle spelledas. Dessutom var inte John vaken ännu så jag gick ut och njuter av solen. Inte förrän runt 10 får jag kontakt med John, som då blivit utkickad ur sin sovsal eftersom det skulle spelas Western där. Det tog en faslig tid innan John blev en människa (enligt egen utsago blev han inte pigg förrän vid 23), men vi gick och hängde i spelbutiker tills det blev dags för att käka. Efter lunchen beger vi oss iväg till auktionen för fyra timmars stillasittande.

Efteråt började det närma sig och vi ser till att få i oss lite mer mat (korv för min del) och det börjar närma sig det sista spelpasset. Jag möter Daniel Offrell, en vän från spelgruppen som vänligt nog ställt upp som berättare. Jag hänger lite i Sverok-rummet där jag pimpar Bortom för intresserade öron. Samtidigt väntar jag på att få tag i Björn för att skriva på hans arbetarlapp. Han sitter dock i bridge-tävling så jag kommer inte åt honom, vilket gör att jag får gå till samlingen för sista spelpasset utan utfört uppdrag.

Efter de fyra timmarna på auktionen kände jag mig något seg så jag såg fram emot att vila eftersom vi hade en extra berättare. Det visar sig dock att denne var spårlöst försvunnen så jag får ställa om snabbt på plats, vilket blir mindre problem än jag trott. Laget som jag får spelleda för är Orchis & Svettis, ett namn som jag känner igen från tidigare år (förra året visar det sig). De får ett semi-lyckligt slut där alla karaktärer dör utom en, som istället blir fångad av den grekiska militären och utsätts för labbexperiment. Jag är inte helt nöjd med passet då min seghet nog gjorde att starten inte blev optimal, även om det kom igång senare. Det blev hysteriskt roligt när doktorn i gruppen började jaga den unga Carolyn med skalpell för att ta prover från henne så han kunde bota sjukdomen.

Efter passet såg jag fram mot sömn och gick tillbaka till mitt rum. Just när jag borstat tänderna klart ringde det i mobilen. Det var Björn som undrade om vi kunde mötas nu för att ordna lappen, vilket jag givetvis lovade att göra. Det var ju mitt fel att den inte redan var påskriven. Jag hade inte alls tänkt på att ordna det på ett smidigt sätt innan. Jag fick också en kort briefing från Björn som sa att gruppen tyckte det var bra i början, men att de inte klickade med den annalkande döden för karaktärerna. Här är den enda rapport som jag fick som inte kände att temat med att resan är viktigare än målet klickade.

Efter att tackat Björn igen så begav jag mig tillbaka till sovsalen och kröp ned i sovsäcken. Jag är på väg att slumra in, men får jag sova? Nix. Nu är det Johns tur att ringa. Efter mycket om och men kommer jag upp ur sovsäcken, ut ur rummet och kan svara i telefonen. Han vill också ha sin lapp påskriven. Jag svär tyst över min idioti att inte ordnat det smidigare och ber honom komma till min sovsal. Väl där får han underskriften och jag en rapport från hans lag, Champions of the Force, också lyckats överleva. Av 14 lag överlevde endast 2 lag händelserna i Illyria och lyckades att fly. Det var faktiskt mer än vad jag förväntade mig.

Därefter kryper jag ned i sovsäcken och hoppas somna snabbt eftersom jag ska iväg tidigt i morgon. Så blir inte fallet. Klockan är långt efter 4 då jag slutligen somnar.

Söndag

Jag vaknar runt 9 nästa morgon och är stel i nacken. Det släpper relativt fort dock när jag inser att jag måste få ihop min packning snabbt och städa upp efter mig. Skjutsen från konventspområdet ska komma innan 10, så jag blir tvungen att raska på rejält. Jag hinner med viss stress och kan möta några internetbekanta som för mig till järnvägsstationen efter en kort fika (för dem, frukost för mig). Snart sitter jag på tåget och är på väg hem, vilket är slutet på mitt GothCon.

Summering

Så hur tyckte jag årets GothCon gick? Det var mindre anmälda lag i år, men jag tror det trots det var ungefär lika många lag som fick spela som förra året. Jag kände mig dessutom betydligt mer bekväm med årets berättelse än vad jag gjorde med Den femte kolonnen. Kanske var det därför jag sov bättre än någonsin – inte bara har jag mer rutin än tidigiare, utan jag hade större självförtroende i år för berättelsen.

Det gick hyfsat väl med vår promotion i år skulle jag tro, eftersom Mindless Gaming fått in ett antal rabattkuponger från spelpassen. Med andra ord, spelgrupperna verkade eggas till att köpa spelet efter att spelat Det illyriska blodet. Jag hade hoppats på ett litet större antal sålda exemplar, men Mindless Gaming var nöjda så det var över deras prognos i alla fall.

Titeln årets lag får delas mellan Skymningen och Champions of the Force som båda lyckades överleva. Grattis! Jag får dock säga att jag tycker det är riktigt roligt att se lag från tidigare år återkomma. Det var en hel del sådana namn i år. Mycket positivt!

Överlag är jag mycket nöjd med årets konvent – en bra berättelse och en hyfsad försäljning, samt god sömn kan inte på något sätt beskrivas som dåligt. 🙂