Idag fortsätter vi med att se hur vi kan skapa skräckstämning vid våra spelmöten.  En vanlig missuppfattning om hur man skapar skräckstämning är att det är karaktärerna som ska bli uppskrämda. Det är givetvis sant, men det hjälper inte dig att skapa en skräckstämning. Det är först när aktörerna själva blir skrämda som det syns i deras karaktärer.

De första stegen

Börja försiktigt. Är du ny i skräckgenren bör du först bekanta dig med världen såväl som reglerna. Först när du själv är bekväm i rollen kan du skrämma dina aktörer. Försök med andra ord inte uppnå allt på en gång.

En sak i taget. När du är redo att skrämma dina aktörer gäller det att du inte använder alla tips och tekniker som presenteras på en gång. Välj två till tre stycken och arbeta med dem. Skälet är att det annars lätt blir ofokuserat om du använder för många. Då hamnar fokus på de olika teknikerna framför stämningen.

Förbered dig. Att vara påläst är viktigt. Ju bättre påläst du är, desto mindre behöver du titta i dina anteckningar. När du försöker skapa stämning finns det inget som är mer stämningsdödande än att börja bläddra i papper. Var inte rädd för att improvisera. Det spelar mindre roll om antagonisten som skuggar karaktärerna hade 3 eller 5 i spaningsteknik. Det viktiga är stämningen du skapar när du beskriver det.

Chock. Det enklaste och mest osofistikerade sättet att skrämma någon är att dunka näven i bordet, förslagsvis efter att du byggt upp mot det med mjukt och lugnt tal innan. Det här skapar dock egentligen inte rädsla, utan får endast aktörerna att rycka till och få en chock.

Situationer där det kan användas framgångsrikt är exempelvis i ett bakhåll eller en oväntad explosion.

Skräckslag. Slå inte under några som helst omständigheter skräckslagen under själva händelsen. Anledningen är att tärningsslag bryter stämningen kring spelbordet.

Istället gör du det innan eller efter händelsen. Gör du det innan säger du till aktören hur många skräcknivåer hon förlorar, vilket gör att aktören kan ta hänsyn till det i sin gestaltning. Det kan dock avslöja vad som är på gång och vill du hålla det hemligt kan du slå slaget efteråt istället.

Frihet. Bestäm aldrig vad en karaktär gör då hon blir skrämd. Det är inte en del av Bortom. Låt aktörerna istället spela ut rädslan med hjälp av sina skräcknivåer. Bara för att du tvingar karaktären att bli rädd blir inte aktören det. Frihet ger mer engagerade aktörer.

Förväntningar. När karaktärerna förväntar sig någonting och det inträffar börjar de förlora intresset och fokus för berättelsen. Är aktörerna däremot osäkra på vad berättelsen har att erbjuda håller du deras intresse vid liv.

Jagad, inte jaga. Karaktärerna jagar inte antagonisten, utan antagonisten jagar dem. I samma stund som förhållandet är det omvända förlorar du en del av skräckkänslan. Du bör då övergå till att knyta ihop berättelsen.

Detaljer. Det som finns runt den röda tråden i berättelsen är ofta viktigare än intrigen, i alla fall ur en stämningsskapande synvinkel. Beskriv därför detaljer noggrant, även om de inte är viktiga för handlingen. De behöver inte, och i många fall ska de inte ens ha något med handlingen att göra.

Istället visar de saker som kan ha något med berättelsens handling att göra. Därmed är aktörerna inte säkra på vad som är viktigt, utan lever i osäkerhet.

Variera. Slutligen är det viktigt att du inte hela tiden använder dig av samma tekniker eftersom dina aktörer kommer vänja sig vid dem. Detsamma gäller för stämningen; kör du ständigt gastkramande rysare blir aktörerna snart blasé. Lägg då istället in en akt som är blodig och grotesk för att byta stämning. Fastna med andra ord inte i ett spår, utan låt aktörerna alltid leva i ovisshet om vad de kan råka ut för.