Rubriken är inte helt sann, men nästan. När man påbörjar en berättelse handlar det om att snabbt fånga intresset hos aktörerna. Det här är grundläggande begrepp inom såväl retorik som marknadsföring, men visst känns det som sunt förnuft?

Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck. Du har några få sekunder på dig att göra ett gott intryck vid ett möte. Samma sak gäller för en berättelse – även om det förstås kanske handlar mer om minuter än sekunder. Det understryker dock ändå hur viktig början är.

Därför bör du se till att göra en rivstart direkt i berättelsen. Karaktärerna ska få någonting att agera på direkt. Börjar du berättelsen med ”Ni sitter på en buss på väg till det gamla templet som ni besökte i fjol. Vad gör ni på vägen dit?” är det raka motsatsen till en rivstart. Det är som att göra 10 km/h på en motorväg. Du ber karaktärerna komma på en massa balla saker att, utan att ge dem någon hjälp. Det riskerar att få aktörerna att tappa intresset. Liksom, ingen blir pepp på en halvfärdig måltid. Se till att servera en måltid som spelarna kan hugga in på.

Det är bättre att säga ”Ni sitter på en buss på väg till det gamla templet som ni besökte i fjol. I bakre delen av bussen sitter det blonda italienska våpet Leonora tätt slingrad kring den ryska utbytesstudenten Mike, som trots tre år i Ryssland inte förstår ett ord ryska. Längre fram i bussen sitter Vladimir med huvudet i händerna och gråter. Ni minns Natasha från förra spelomgången? Hon dumpade honom nyss på telefon. Fram mot er kommer nu den fagra Blanka med ett glatt leende och frågar om hon får slå sig ned hos er.”

Nu börjar det likna något. Du avslutar med en händelse som bjuder in aktörerna till handling. Karaktärerna får direkt en fråga att svara på: om hon får eller inte får slå sig ned. Aktörerna har dessutom fått annan information som de kan använda som start för diskussioner. Du har sett till att servera en färdig måltid. Men du trycker fortfarande inte gasen i botten.

Vill du göra det slänger du in karaktärerna mitt i en händelse: ”Bussfärden till templet ni besökte förra året har förvandlats till en mardröm. De slingriga bergsväggarna blev till slut för mycket. Bussen for av vägen och slungades våldsamt nedför branten innan den slutligen landade i havet. Ni befinner er nu under vattenytan och paniken har börjat bryta ut bland passagerarna. Desperationen börjar nu att fylla bussen i samma tempo som vattnet läcker in…”

Nu måste aktörerna engagera sig. Det går liksom inte att sätta armarna i kors och låta bli att göra något. (Jo, det går men då drunknar man och det är sällan önskvärt.) Du har gett dem ett konkret problem som de måste lösa. Det är ofta den bästa medicinen för att aktivera aktörerna i spelmötets start. Om de tvingas jobba tillsammans skapar det dessutom en gruppkänsla, särskilt om de tillsammans lyckas övervinna problemet.

Nu kan ju inte alla berättelser ha sådana här dramatiska starter, särskilt inte om den ska pågå i ett tiotal spelmöten. Vad jag menar är att du inför varje spelmöte bör tänka igenom hur berättelsen börjar. Jag lyckas inte själv alla gånger, men det är alltid något som jag ägnar en extra tanke åt. Gör det du med!

PS. Jag hade tänkt skriva några extra inlägg om berättartips så om det är någonting du vill att jag ska ta upp, tveka inte att skriva det i kommentarerna.

snabbt