Bortom gjorde nyligen ännu ett konventsbesök. Det var på det mindre konventet PicaCon 2015 i Kristinehamn där möjligheten att spela Kristallen den fina från förra årets julkalender fanns. Arrangören var Simon Larsson och det är nog bäst vi låter honom berätta hur det gick. För er som ska spela berättelsen kan det förekomma vissa spoilers, men Simon har hållit det relativt städat.

Läs Simons intryck och rapport nedan.

I julas släpptes äventyret Kristallen den fina (skrivet av Sanna Norberg) till Bortom. Det var för mig självklart att direkt läsa igenom det liksom allt annat material som släpps till Bortom. Ganska snart insåg jag att storyn skulle passa min spelstil perfekt, om bara spelarkaraktärerna byttes ut från företagsarbetare till skolelever.

I mars bestämdes det att jag skulle spelleda Kristallen den fina på konventet PicaCon den 10-12 april i Kristinehamn. Sjukt nervöst! Det här skulle komma att bli första gången jag spelledde någonting för andra på ett konvent, tidigare har jag enbart spellett saker för min egen spelgrupp där jag känner mig helt trygg. Men den som aldrig testar något nytt kommer heller aldrig att utvecklas. Sagt och gjort, så anmälde jag mig som spelledare till konvent.

Planen var att speltesta scenariot innan konventet. Livet kom emellan. Ännu mer nervositet. Dagarna innan konventet hade jag inte ens lyckats skriva ner några karaktärer till spelarna. Dock ställde Robert Jonsson upp som en räddande ängel och skrev ihop fem helt perfekta karaktärer till äventyret. Pluggtönten med hembränt, sportkillen, punktjejen, punktjejens extremt snygga tvilling och Kim. Samtidigt fixade jag reklamflyers för spelpasset att sätta upp på konventet.

På fredagen arrangerade jag en mängd andra aktiviteter och insåg att rollspelet inte verkade intressera särskilt många människor alls. Skönt, kanske skulle det inte bli något alls och min nervositet kunde ta slut. Samtidigt ville jag ju prova att spelleda på konvent och för andra än min spelgrupp. Sent på kvällen dyker en person upp och frågar om vi kan boka ett spelpass av Bortom nästkommande dag. Och så blev det också.

Lördagen började med att samla spelgruppen bestående av två av mina vänner, en av deras vänner samt två för mig helt okända personer från föreningen Mystikens Samfund. Jag började med att låta dem välja vilken karaktär de ville spela utifrån ett fotografi av varje rollperson. Efter det fick de läsa igenom hela sina roller och presentera dem för varandra. Settingen bestämdes till en årskurs etta på gymnasiet som skulle med sin lärare Liberal-Lasse på en sjuuukt tråkig skolresa till fjällen.

Kristallen den fina, som solen månd skina. Som stjärnorna blänk i skyn. Spelpasset började med att Louise Hoffstens tolkning av folkvisan som spelet kretsar kring. Den fick alla att andas ut, sjunka in i karaktären, sänka konventets stressiga tempo och hitta känslan i spelet. Till en början följde spelarna spåret helt och hållet, de klagade på omgivningen och sin rumskompisar, försökte smuggla in sprit i stugorna och var lite rebelliska mot sin lärare. Efter att radion mystiskt slagits på och spelat Frank Sinatra samtidigt som lamporna slocknat tog de dock en avväg. Istället för att undersöka saken närmare, skaffa sig mer kött på bena gjorde de vad tonåringar kanske gör när de har tråkigt på en isolerad plats. De upprättade en klassfest där alla bjöds på pluggisens hembränt. Inget ledtrådsletande här inte.

Efter lite intern panik inom mig så fortsatte spelet efter denna sidostory som skapade mycket kul internt spel mellan rollerna. I bakfyllans härliga tillstånd började rollerna undersöka saker lite mer och hamnade efter ett tag på mer eller mindre rätt plats igen. Någonstans i en gruva började saker balla ur för de stackars tonåringarna som mer eller mer började inse att det kanske fanns saker i världen som ingen av dem kände till. Saker som ingen känner till. Saker som ingen borde känna till. Eller var allt bara extremt teknologiska hologram? Ja, det måste det ha varit, inte kan det väl ha varit spöken?

Ett barn lämnade gruvan efter att ha tolkat orden som att de kom från Gud och var en prövning. Fyra barns kroppar hittades aldrig igen. Idag berättas det historier om hur Kim tack vare Guds hjälp tog sig ut ur gruvorna medan hens vänner gick vilse därnere. Den som dock tittar noga mot gruvan kan en kall vinternatt se fyra ungdomar vandra utanför den samt se ett kyligt kristallskimmer skina från dess öppning.

Jag känner mig extremt stolt som lyckades spela igenom hela äventyret på ett konvent med folk jag aldrig träffat tidigare. Spelgruppen verkade ha haft en härlig, lite skrämmande och underhållande upplevelse. Tack till Robert Jonsson för karaktärerna och till Sanna Norberg som skrivit ett helt fantastiskt scenario.