Året är 1937 och nazisternas tar ett allt stadigare grepp om Tyskland. Krigets vindar börjar sakta att blåsa upp och inom kort kommer det andra världskriget att börja. Krafter inom den nazistiska rörelsen söker efter en gammal relik som kallas för det svarta ögat. Enligt legenderna ska reliken stärka dess ägare och göra denne omöjlig att besegra.
Ryktena om det svarta ögat når den amerikanska militären som också är ute efter reliken, men de ligger långt efter i sitt sökande. Det gör att de bestämmer sig för att skicka iväg en grupp spioner till Tyskland för att ta reda på vad tyskarna vet och sedan förekomma dem. Ett förslag på en spelgrupp är att den består av några amerikanska spioner och arkeologer, men även en tolk som behärskar tyska flytande till skillnad från de andra.
Handling
Karaktärerna samlas alla på en amerikansk flygbas där en amiral går igenom deras uppdrag. De ska bege sig till Tyskland och finna en man som kallas för Matthäus Stahl. Han besitter information om ett föremål som den amerikanska militären vill få tag på. Föremålet ska vara en gammal relik som kallas för ”det svarta ögat”. Uppdraget är av stor brådska då tyskarna för närvarande besitter mer information om relikens gömställe. Karaktärerna måste med andra ord finna Matthäus Stahl snarast möjligt och få fram den nödvändiga informationen ur honom.
Amiralen delar ut en mapp med en fil med de kända personuppgifterna på Matthäs och ett fotografi på honom. Han arbetade som polis i Hamburg och var mycket väl ansedd där. Sedan en vecka är han dock försvunnen och amiralen delger dem misstankar om att han hålls mot sin vilja av tyskarna någonstans i staden.
Det första Karaktärerna måste göra då de kommer till Hamburg är med andra ord att utreda Matthäus försvinnande. Poliserna vill finna honom, men har order uppifrån att inte göra någonting. Det gör att de gladeligen kommer att hjälpa karaktärerna så länge det inte når deras chefers öron. Med hjälp av vittnesmålsrapporter och polishjälp kan man finna platsen för hans försvinnande och misstankarna stärks om att det var män från armén som kidnappade honom.
På platsen kan karaktärerna finna ledtrådar som leder dem till en gammal nedlagd fabrik där Marcus hålls fången. Det finns inte många vakter där, då Marcus hålls inlåst i en cell, så att ta över byggnaden bör inte bli alltför svårt.
Då Karaktärerna väl finner Matthäus vill han ogärna tala om det svarta ögat. Anledningen är givetvis att han fruktar repressalier (eller avrättning) från den tyska ledningen. Om karaktärerna ordnar med asyl i USA blir han mer talför. Enligt det han hittills fått fram var det svarta ögat en relik som existerade långt innan kristendomen bildades. Faktum är att han spårat myten om det svarta ögat ända tillbaka till det mytiska Atlantis.
Matthäus säger att den senast kända personen som var i besittning av det svarta ögat skall ha varit en amerikan vid namn Milton Simmons under 1890-talet. Det sista som Matthäus funnit var att han reste till Europa, men där blev spåren svårare att finna. Efter mycket grävning så verkar det som om Milton begav sig iväg till den lilla staden Williamstown i det afrikanska landet Zaïre. Där ska han ha anlitat en liten firma som sysslade med guidade rundturer. Det var runt 1895, men firman finns fortfarande kvar och sköts av Nkulun och dennes son, Mbosa.
Nästa steg är att ta sig till Afrika för att söka upp guiden. Firman är dock stängd då karaktärerna kommer dit och efter vissa efterforskningar får de reda på att Nkulun är spårlöst försvunnen. Hans son, Mbosa, orkade inte ha den öppen i faderns frånvaro. Söker karaktärerna upp Mbosa kommer han motvilligt att ta emot dem och under samtalet kan det komma fram att det var tyskarna som låg bakom hans fars kidnappning.
De ville att han skulle ta dem in på ett område som var förbjudet för befolkningen att beträda, men att de vägrade ta ett nej som svar. Mbosa kan erbjuda sin hjälp att finna dem, om de lovar att befria hans far. Ett annat alternativ är att annars, precis som tyskarna, tvinga honom att hjälpa till, men Mbosa kommer då att försöka smita ifrån dem så fort han kan och lämna dem att dö ute i regnskogen.
Med hjälp av Mbosa kan karaktärerna snart bege sig ut i regnskogen i tyskarnas fotspår. Regnskogen erbjuder definitivt ett helt annat klimat än vad de är van vid, vilket berättaren måste försöka förmedla. Beskriv den klibbiga, fuktiga luften och hur atmosfären verkligen suger musten ur en. Mbosa däremot verkar inte särdeles påverkad. Lyckligtvis behöver karaktärerna inte alls oroa sig så mycket över att hugga sig fram genom skogen då tyskarna redan har gjort det.
Efter ungefär två veckors färd genom regnskogen kommer karaktärerna ifatt tyskarna. De kan från en höjd se ned på det tyska lägret där Nkulun försöker komma fram till var de ska bege sig härnäst. Nazisternas ledare, Markus Niemayer, har blivit allt mer irriterad över vägvisarens oförmåga att hitta vidare och är på gränsen att skjuta honom. På kvällen efter att karaktärerna kommer fram så förlorar Markus helt tålamodet och avrättar Nkulun för att sedan fortsätta på egen hand. Som en ledtråd kan karaktärerna på avstånd med kikare se Markus misshandla Nkulun och skrika åt honom så att de anar att situationen är långt ifrån lugn.
Det ligger nu i karaktärernas händer att komma på en plan att rädda Nkulun från nazisternas klor. Lyckas karaktärerna får de både Nkuluns och Mbosas tacksamhet och från Mbosa får de även vägbeskrivningen till platsen där Milton försvann. Dör Nkulun har karaktärerna inte en aning om vart de ska ta vägen.
Markus har en del information som han fått i samtal med Nkulun. Trots att de inte är helt korrekta, är de tillräckligt rätt för att till slut leda fram, så karaktärernas bästa chans är då att följa efter nazisterna. De tränger till slut igenom den täta vegetationen och kommer ut på gamla upptrampade stigar.
Uppmärksamma personer kan ana hur det i träden hänger utsmyckningar och vid en närmare titt syns det att de är gjorda av ben och hud. Faktum är att de verkar vara gjorda av material från människor. Samtidigt kan karaktärerna ana mörkhyade människor med vita kroppsmålningar i olika mönster ute i skogen. Om någon karaktärer råkar deras ögon så fylls de av en kall, livlös känsla som får det att krypa i skinnet.
Till slut kommer karaktärerna fram till en mindre infödingsby där de kan se ett antal män utföra vardagssysslor. Dock så känns någonting vara mycket, mycket fel i byn. Människorna svarar inte på tilltal, utan verkar helt ignorera karaktärerna. De pratar inte ens med varandra. Istället verkar de mekaniskt utföra sysslorna om och om igen. Trots att människorna rör på sig verkar de knappast vara vid liv, i alla fall inte ett intelligent sådant.
Genomsökningar av byn kommer inte att ge mycket heller, åtminstone inte först. Under hela tiden i regnskogen har karaktärerna varit ansatt av insekter, men byn verkar helt befriad från dem. Det slår en inte först, utan är något som karaktärerna först tänker på då de hör ett väldigt insektssurr en bit ut i skogen. Följer karaktärerna stigen som leder dit når de en sänka där många människor ligga nedslängda. Deras kroppar är halvätna och har börjat förruttna, vilket dragit till sig mängder med flugor, larver och insekter.
Längre ned i sänkan syns det tron byggd av människoben. På tronen sitter en gammal reslig man som liknar en åldrad Milton Simmons. Tar man sig fram till tronen kan man se hur mannens kropp helt har skrumpnat ihop, nästintill som om han har dött av ett hastigt åldrande. I sin hand håller han den relik som man har sökt efter: det svarta ögat.
Det svarta ögat tar formen av en mycket vacker och ovanlig ädelsten, nämligen en svart rubin. I samma stund som man plockar den ur Simmons hand kommer bybefolkning väckas till liv med ett klart syfte: att stoppa karaktärerna från att stjäla den svarta rubinen. Karaktärerna måste nu kämpa sig igenom bybefolkning för att ta sig därifrån. Om det vill sig riktigt illa kan nazisterna anlända till trakten och tvinga in karaktärerna i en tvåfrontskonflikt.
Någon karaktär bör i alla fall ta sig levande tillbaka till staden och därifrån resa vidare tillbaka till USA för att rapportera om det lyckade uppdraget. I slutänden hamnar det svarta ögat i den amerikanska militärens händer. Under djup sekretess förs den till en hemlig militärbas för att där undersökas i flera år, innan den slutligen arkiveras och glöms bort helt.
Tvister
En tvist kan vara att en av karaktärerna har en särskild order från amiralen. Då det svarta ögat är funnet och karaktären är säker på att kunna ta sig tillbaka till civilisationen så ska denne ta livet av de andra. Man vill inte att ryktet om det svarta ögat sprider sig. Det gäller även för andra individer som får höra talas om reliken under berättelsens gång, exempelvis Markus, Mbosa och Nkulun. Det svarta ögats hemlighet måste bevaras och föras tillbaka till USA.
Berättaren kan dessutom använda nazisterna som ett extra verktyg för att skapa spänning om man befriat Nkulun. Precis som karaktärerna enkelt kunde följa nazisterna, kan de nu följa karaktärerna. Kanske räddar de karaktärerna då bybefolkningen vänder sig emot dem och stjäl sedan det svarta ögat från karaktärerna. Hur ska karaktärerna få tillbaka stenen och överleva? Kanske får de den chans de behöver då byns invånare anfaller nazisterna?
Matthäus Stahl
Matthäus är en av de skickligaste undersökande poliserna i Hamburg vid den här tiden. Han är omtyckt av såväl poliskåren som folket, och han hyllas för sin kunnighet och sin människosyn. Matthäus vet dock själv att han inte är så god som han verkar för han blundar ofta för sådana saker som han inte själv kan påverka.
Matthäus är både blond och blåögd, men är långt från någon skönhet. Han bär tjockslipade glasögon och ett ansikte som är täckt av ärr från en irriterande hudåkomma i barndomen. Trots det, eller kanske just därför, ger han intrycket av att vara vänlig och sympatisk.
Mbosa
Mbosa är en mörkhyad, ung man i femtonårsåldern som är född och uppväxt i Zaïre. Trots det besitter han enklare kunskaper i engelska, något som han plockat upp av sin far under några av deras guidade rundturer. Han har kort krusigt svart hår och är för tillfället ganska nedstämd då han saknar sin far. Mbosa kan vara modig, om det är för rätt saker, annars föredrar han att inte utsätta sig själv för fara. Trots sin ålder är han redan en mycket kompetent guide och har god erfarenhet att röra sig i regnskogen.
Nkulun
Nkulun är i stora drag lik sin son, fast trettio år äldre. Han är född och uppvuxen i Zaïre och arbetar som guide, precis så som hans förfäder gjort. Nkulun är rädd för få saker och det enda som han är riktigt rädd för, är att hans son ska dö.
Markus Niemayer
Markus Niemayer är den typiske tyske officeren som användes av nazisterna i propagandasyfte för att visa upp den perfekte soldaten. Han är fysiskt ytterst vältränad och har mycket god utbildning, med en förkärlek för Nietzsches verk. I diskussioner med honom är han myck et lyhörd och vältalig så länge personerna inte tillhör en “lägre ras”.
Lämna ett svar