Kattcon 2013: Lära för livet

Kattcon är ett trevligt konvent i Katrineholm som hålls i början av augusti. För andra året i rad närvarade Bortom där under Christoffer Hagströms ledning och det verkar onekligen som om att det blev ett lyckat arrangemang. Hör själv vad Christoffer har att säga!

2013 blev året för min Gothcon-debut som spelare och också andra året för mitt konventsspelledande på Katrineholmskonventet Kattcon. Precis som förra årets Blod och Pussel så spelledde jag ett Bortom-äventyr, Lära för livet blev det denna gång. Trots att årets Kattcon-tema var ninjor så kunde jag spelleda utan sådana direkta inslag. Det går väl i och för sig att säga att temat tangerades lite i och med att det fanns många faror som dolde sig i mörkret och skuggorna och två karaktärer var faktiskt en typ av kampsportare.

Jag fick ett varmt välkomnande då jag anlände till konventet och det tog inte långt tid innan jag hade fått ihop flera spelare som var sugna på att skapa karaktärer och delta i tävlingen som gick ut på att skapa karaktärer innan första kvällens spelomgång. Den lyckliga vinnaren skulle vinna ett hemligt pris. Bland de aktörer som spelade under de kommande kvällarna fanns veteraner från förra året, en del bekanta ansikten och förstås nya bekantskaper.

Till berättelsen fanns inte färdiga karaktärer och aktörer fick möjligt att skapa karaktärer innan första spelomgången eller i samband med speltillfället. Vi satt i lugn och ro och diskuterade hur systemet fungerar och förutsättningarna för berättelsen: att karaktärerna är studenter eller personal på ett amerikanskt college som befinner sig i en gisslansituation. Det skapades intressanta karaktärer på berättelsenivån omedveten (Visioner och fantasier, sida 11-13) och alla hade plausibla anledningar till att befinna sig i byggnaden vid den sena timmen. Flera aktörer fattade tyckte för reglerna kring karaktärsgrupper (Visioner och fantasier, sida 24-25) och några karaktärer per spelomgång omfattades av sådana regler. Det handlade om allt från att de tillhörde samma baptistförsamling till att vara träningskamrater. Av de 13 karaktärer som gestaltades (fördelade över tre spelomgångar) blev den absoluta majoriten studenter, men det förekom också vaktmästare och lärare.

Philip Sederström var en av de aktörer som skapade karaktär redan första eftermiddagen och vid en lottdragning blev det han som blev vinnare av det hemliga priset: Bortom: Lögnens slöja eller supplementet Visioner och fantasier. Philip valde nöjt en grundbok. Han skapade professor Neil Lambert, en virrig fysikprofessor som ni ser här:

Särskilt kul var att de extraböcker jag hade med sålde slut i samband med karaktärsskapandet första dagen och jag fick hänvisa till lokala spelbutiken Narren om någon snabbt ville skaffa sig Bortom-böcker. För övrigt var det också väldigt bekvämt att ha tillgång till flera böcker under första spelkvällen.

När vi väl samlades för spel gick det smidigt fram även för de som inte hade skapat karaktärer i förväg. Aktörerna med färdiga karaktärer hjälpte tillsammans med mig de andra komma på passande koncept och förklarade reglerna. Det kändes att jag var i gott sällskap och jag kände mig inte särskilt nervös i spelledandet, trots att Lära för livet är mer krävande att spelleda än Blod och pussel.

För det första var det inte lika linjärt och det kunde gå åt många olika håll beroende på vart i lokalen karaktärerna begav sig och när. Det krävdes en hel del inläsning innan jag kände mig redo att spelleda det, en grund var att förstå berättarpersonerna och dessas motivationer. Berättelsen präglas av teman som överlevnad och problemlösning liksom Blod och pussel, även om de övernaturliga inslagen var märkbart större än i den föregående berättelsen.

Lära för livet var helt klart värt att spelleda flera gånger och en aktör var faktiskt med i två spelomgångar med olika karaktärer och det förekom även åhörare av spelandet, både hos sådana som spelat tidigare omgångar och andra nyfikna. De olika omgångarna var helt klart olika, även om de började tämligen likartad med gisslansituationen som de befann sig i. De olika karaktärerna lyckades också luska ut olika mycket om vad som pågick egentligen. Ingen karaktärsgrupp klarade av att möta alla utmaningar och samtliga dog faktiskt, endast en av grupperna lyckades såra scenariets Big Bad. Får se om det kommer fortsätta vara mitt signum på Kattcon, att få till ett TPK (Total Party Kill).

Ibland blev det lite stora grupper som samlades med karaktärer och berättarpersoner, att trovärdigt och fängslande gestalta karaktärer vid sådana tillfällen har Robert berört i sin podd Bortom: Bortom. Ett sätt detta kunde ha hanterats på var användande av statister (se bland annat Visioner och fantasier, sida 35) om det nu inte vore så att aktörerna hade fullt sjå med sina egna karaktärer som var närvarande i dessa scener. Ibland blev det så att medföljande berättarpersoner inte gjorde så mycket väsen av sig, men tänker man efter så kanske det inte är så konstigt att bli tämligen passiv när man är traumatiserad och andra (läs: karaktärerna) verkar ha planer på hur de ska kunna få slut på den jobbiga situationen. Bland det imponerande rollgestaltandet såg vi bland annat utlopp för Stockholmssyndromet då vissa tycktes fatta tycke för gisslantagarna, förälskelser och egenheter (Visioner och fantasier, sida 25-28) som disträ, besserwisser, morbiditet och egenskapade egenheter som dyslexi och stumhet som spelades i underhållande och givande utsträckning. Flera karaktärer gav andra anledning att ifrågasätta deras mentala hälsa, det förekom olika acceptans för existensen av det övernaturliga och vissa trodde de befann sig i en dröm, andra att de var i skärselden.

En del aktörer stannade kvar efter spelpass, trots de sena timmarna och vi diskuterade vad som skett. Aktörerna fick reda på lite vad som egentligen inträffat och jag fick konstruktiv feedback på saker som kunde gjorts annorlunda, det tar jag tacksamt emot! Ett tips var att the Big Bad i äventyret kunde ha haft lite andra, mer passande krafter för vad det verkligen var för typ av varelse det handlade om.

I Lära för livet fanns en del som jag skulle kalla berättargodis som för Bortoms metaplot vidare. Berättare kan med fördel läsa igenom eller spelleda föregångberättelsen Som man sår… som utspelas strax innan Lära för livet.

Hade spelet inte flutit på så gott och väl med de ingredienser som redan ingick i berättelsen hade jag kryddat på med inre monologer eller statister, men det hanns inte med. Jag har fått mersmak för detta med konventsspelledande och det är alltid kul att bidra till ökat intresse för Bortoms värld. Mycket härligheter har publicerats hittills och fler är på väg. Jag hann inte med mycket annat än Bortom på årets Kattcon, men jag lär fortsätta komma till detta konvent som är fullt av personer beredda att pröva på mycket nytt i spelväg.