Ett nytt år, ett nytt GothCon. Årets arrangemang var Metamorfos, en berättelse som handlade om personliga val och de konsekvenser som valen får. Inte bara för dig personligen, utan för hela världen. Jag kommer berätta mer om resultatet av Metamorfos i en senare post men läs för all del vidare för att höra mina allmänna intryck om konventet och arrangemanget.

Trots att det här var mitt åttonde år som arrangör (sjunde för Bortom) kändes årets GothCon nytt för mig: nya GothCon-kontaktpersoner, ny byggnad för reception & cafeteria, en ny medarrangör och ett nytt upplägg.

Jag erkänner att kommunikationen med GothCon innan arrangemanget har varit sisådär. Jag har inte alltid upplevt att det fungerat jättebra (mejl som inte besvarades, långa väntetider och liknande). På plats verkade det däremot flyta på riktigt bra och kommunikationen och stödet jag fick var strålande. I år slapp jag dessutom vänta flera timmar vid incheckningen för att de skulle bli klara med allt. Stort plus.

Att de flyttat cafeterian och incheckningen avsides var förståeligt, på grund av ombyggnationer. Problemet var att den kom lite väl avsides, vilket för en latmask som mig innebar färre turer dit. Motion är i och för sig nyttigt, så det är ju inte nödvändigtvis fel, men det skulle vara intressant att se om inkomsten i cafeterian blev lägre än tidigare år. Min gissning är att den blev det.

En annan sak som var ny för i år var att jag fick sitta och vaka över Mindless Gamings butik i år. Dock lyckades jag pricka in tiden då det verkade vara som mest lugnt på hela konventet. Såg knappt en själ där, bortsett från de andra butikernas personal och kompisar.

Viktor Nyberg var inte med oss i år, utan istället hjälpte John A. Jonsson till med arrangemanget i år. Det är inte ett nytt ansikte i sig: John har arrangerat Bortom på Stockholms Spelkonvent och spellett på GothCon tidigare år. Vi hade lite färre spelledare i år än vanligt, men det var färre anmälningar i år än förra rekordstora året. Dock slet våra spelledare hårt och gjorde sitt bästa för att se till att så många som möjligt fick spela. Till och med utanför de normala konventspassen.

Så… Det för oss fram till själva konventspassen. Jag hade tidigt en tanke om Metamorfos och det var att varje spelgrupp skulle få uppleva någonting unikt. Tanken var att erbjuda flera berättelser för dem att välja mellan samt att varje aktör skulle få en unik karaktär. Slutresultatet blev att vi hade med oss två olika akter till Metamorfos (223 och Offer) och sammanlagt 73 olika karaktärer.

Rent konkret fick varje spelledare ett flertal karaktärer att läsa in sig på samt de både äventyren. De hade med andra ord haft god tid att förbereda sig på.  När spelpassen började togs en spelgrupp in och fick välja bland ett flertal grupper av karaktärer; vissa gamla godingar, andra helt nya. Karaktärsgrupperna var utskriva med en kort beskrivning och bilder som hjälpte aktörerna att välja bland dem. När de väl valt en grupp tog berättaren med sig dem till spelrummet där de fick välja berättelsen de skulle spela. Överlag verkade 223 vara det vanligaste valet.

Vad jag inte tänkte på var att en del tid skulle gå bort vid varje spelpass. Ges aktörerna valmöjligheter kommer det divideras för varje grupp består av individer som har sin egen vilja. Vilken grupp passar alla? Vilken berättelse är mest spännande? Bästa kommentaren jag hörde var när en person utbrast “Men kan vi för en gångs skull försöka hålla sams och inte gräla?” när hans vänner kollade på en grupp med just gräl och konflikter som tema. Det fick mig att le igenkännande. Överlag skulle jag dock vilja tillstå att valmöjligheten blev ett mycket uppskattat inslag.

Tyvärr lyckades inte den glädjen förvaltas ända till Mindless Gamings butik och försäljningen av rollspelet. En del exemplar såldes och några få Visioner och fantasi förhandsköptes, men betydligt färre än vad förhoppningen var. Trots att arrangemanget var uppskattat och hyfsat välbesökt verkade det svårt att entusiasmera deltagarna att köpa spelet. Okej, i ärlighetens namn: det finns många spelgrupper som återkommer år efter år som tillhör skaran som faktiskt äger rollspelet, så att de inte köper fler böcker är ju förståeligt.

Det är dock lite synd att den andra halvan inte gör det. Som Tomas Arfert (skaparen av det utmärkta fantasyrollspelet Saga) brukar säga: ska vi ha en levande svensk rollspelsmarknad måste vi själva bidra till den genom att köpa rollspel. Jag har till exempel inga direkta planer på att spela eller spelleda Saga, Noir eller Haragada, men jag har ändå köpt dem. Tyvärr tror jag inte alla tänker på det så. Nåja, nu börjar jag bli lite väl fundersam och glider från ämnet.

För mig handlar ett lyckat konvent om en sak: att spelgrupperna ska ha roligt under spelpassen. På det planet var konventet i alla fall lyckat. Inom snar framtid kommer ytterligare en rapport om konventet. Den gången handlar det om hur de olika spelgrupperna var med och skapade en del av den officiella historien i Bortom.

PS. Tanken var att den här rapporten skulle fyllas med lite fotografier, men min mobilkameras batteri var väldigt kingsligt så det blev inget sådant. Tyvärr. Om du kommit igenom hela texten tackar jag för din tid!

Watchmen