Under tiden som bloggen varit nere har jag sett över strukturen för Den illyriska epidemin. Från början var tanken att den skulle bestå av tre akter: Det illyriska blodet, Det blåa blodet och Det svarta blodet. Det första skulle skildra epidemins utbrott, den andra skulle börja innan utbrottet och den sista utspela sig efter utbrottet. De två första akterna var tänkta som konventsberättelser, medan den tredje akten skulle vara en berättelse man fick spela med egna karaktärer.

Efter att ha gått igenom strukturen och intrigen på Det blåa blodet har jag insett att det jag ville fokusera på, inte är intressant nog att spendera en hel akt på. Utöver det stötte jag på ett annat problem: så som jag skrev Det illyriska blodet fanns det trådar som gick mellan de två akterna, vilket gör att jag låst ”slutet” för en del av karaktärerna. Svårigheten blir då inte bara att fylla ut Det blåa blodet med intressanta och relevanta händelser, utan även att få ett tillfredsställande, fristående slut.

Det har fått mig att omvärdera upplägget. Istället för tre akter fokuserar jag istället på två: Det illyriska blodet och Det svarta blodet (även om det innebär att jag förlorar den fina ordvitsen med blått blod som gav namn till samtliga akter). Det betyder dock inte att jag stryker Det blåa blodet. Istället lägger jag in dem som interludium till de andra akterna. Med andra ord, emellanåt kan berättaren göra klipp till händelserna som sker i Det blåa blodet och därmed skapa en intressant väv för handlingen.

Den illyriska epidemin blir troligen i samma storleksordning som Den femte kolonnen.