En vanlig handling inom skräckgenren centrerar sig kring hur olika monster livnär sig på människans rädsla. Hur människorna är kraftlösa inför den övermänskliga fienden som utan problem kan ödelägga städer. Vad händer om saker och ting inte är vad de brukar vara? Denna post presenterar ett berättelsefrö som du kan använda dig som en subplott till den pågående berättelsen.

Ormen i pardiset?

Vad detta berättelsefrö kräver är att en av karaktärerna är i ett förhållande med någon som han/hon verkligen älskar. Det får gärna utveckla sig i berättelsen, eftersom den älskade då blir mer levande för aktören och därmed lättare för karaktären att ha en trovärdig relation med.

Berättelsefröet tar sin start när karaktärerna och den älskade befinner sig tillsammans. Det kan vara på väg hem från en krogrunda eller under ett teaterbesök. Situationen är tänkt att vara av vardagligt slag då karaktärerna inte har några skäl att känna sig hotade. Plötsligt kommer karaktärerna att bli attackerade av ett antal män och kvinnor. Det konstiga är att en av personerna verkar kasta små glasflaskor på dem som krossas mot kropparna och stänker en vätska med lätt sötaktig doft över dem.

Låt karaktärerna tro att anfallet är riktat mot dem. Anledningen till att det är en fördel att väva in berättelsefröet i en pågående berättelse är att karaktärerna tror de arbetar för fienden från den pågående berättelsen. Har de ingen aning om vem den egentliga fienden är och vad den är ute efter kommer överraskningen att bli desto större då de får alla bitar i pusslet.

Så vad är överraskningen? Det är inte karaktärerna de är ute efter, utan det är istället karaktärens älskade. Denne är i själva verket en Succubus (eller Incubus om den älskade är en man) och folket som anfaller karaktärerna är oerfarna demonjägare. Om du vill vara riktigt jävlig mot karaktärerna kan du låta dem tillhöra Faith eller Orden och därmed få ännu mer makt att fullfölja sin agenda.

Sucubusen är en demon som livnär sig på sexuell energi och stimulerar den mänskliga kärleksakten till oanade höjder. Det är anledningen till varför karaktären haft ett mycket gott sexliv och mår bra. Sucubsen har livnärt sig på karaktären. Men, och det här är det viktiga, sucubusen är inte ute efter att jävlas med karaktären. Hon har istället blivit djupt förälskad i karaktären och kämpar för att bli mer mänsklig för att kunna leva tillsammans med karaktären.

När demonjägarna har fått reda på hennes identitet drabbas hon av panik. Är det något sucubusen inte vill är det att karaktärerna får reda på hennes identitet, eftersom hon då är övertygad om att hon då kommer bli övergiven eller jagad.

I takt med demonjägarnas anfall blir hon allt mer hemlighetsfull och mystisk och till slut får karaktärerna reda på sanningen. Frågan är bara vad de kommer göra med den: kan de acceptera sucubusen som god eller kommer de istället finna förståelse för allt det hemska demonjägarna gjort mot dem och hjälpa dem att nedgöra monstret? Hur stark är kärleken mellan de två? Och vilken är det största monstret: den mänskliga demonen eller de mordiska människorna?