Så var GothCon XXXI färdigt för i år och vi bakom Bortom har återvänt till vår vardag. Vad kan då sägas om årets GothCon då? Läs vidare för en full uppdatering om vad vi hade för oss.

För Bortom var det i år betydligt färre anmälda till arrangemanget än under tidigare år. Jag tror främst det har att göra med tre orsaker:

  • Tidigare arrangemang
  • Foldertext
  • Konkurrensen

Arrangemanget första året, Reapercussions (numer Som man sår…), gick extremt bra. Anmälningarna var många och kommentarer som ”Reapercussions är scenariot man måste spela” snappades upp i cafeterian. Just att att det sades i cafeterian betydde också något, till skillnad från sådana kommentarer man får precis efter spelmötet. Det finns nämligen stor risk för artighetsfraser, vilket märktes i fallet med andra årets arrangemang, Ghostage (numer Lära för livet). Jag hade ett spelpass där en person sa att scenariot var mycket bra och att hon gillade det. Senare fann jag på nätet kommentarer om hur kasst allt på GothCon varit.

Å andra sidan kan jag inte klandra henne för det, för Ghostage var inte lika bra som Som man sår… Min medarrangör det året, Rickard Elimää, satte fingret på problemet efter första spelpasset. Berättelsens kluvna natur. Det finns ofta två sorter av rollspelare: problemlösare och karaktärsgestaltare. Lära för livet har båda delarna men för problemlösaren är karaktärsgestaltningen ett hinder och för karaktärsgestaltaren blir det för mycket problemlösning. Det här är punkten jag menade med tidigare arrangemang – jag tror vi tappade lite av intresset där hos en del besökare.

Det fick mig att året därpå att välja ett säkrare kort med Past Sins (numer Skelett i garderoben). Det var en rätt ordinär historia, utan utsvävningar som de två tidigare berättelserna. Skälet var helt enkelt att jag inte ville upprepa förra årets misstag, vilket istället kan ha gjort att berättelsen kändes för slätstruken. Jag ville ändra det till i år och få en bra och sammanhållen berättelse med en del intressanta tvistar. Årets arrangemang, Skärvor av liv, lyckades med det, men här kommer nästa punkt in. Foldertexten. Uppenbarligen fann väldigt få den lockande i år. Så här i efterhand står det klart att mer fokus borde lagts på att framhäva berättelsens mer unika drag istället. Det är dock lätt att vara efterklok.

Slutligen så hamnade vi på samma pass som en del av årets tungviktare, så förutom strategiska misstag från vår sida hade vi otur mot vilka andra arrangemang som kom på samma spelpass. Det sista är svårt att göra någonting åt, men de två första punkterna kommer jag att arbeta med tills nästa år. År 2008 blir förhoppningsvis en nystart (ironiskt nog, eftersom det är sista akten av Via Dolorosa).

De spelgrupper som anmälde sig fick i alla fall fick spela och verkade nöjda då de lämnade passen i alla fall. Vi får hoppas att de hade lika roligt som våra berättare hade. Rent dramaturgiskt verkar berättelsen ha tagits mot väl och jag fick inte samma intryck som efter Lära för livet.

Eftersom vi var ett arrangemang krävdes det att vi hade ett pris, vilket i år var en bok. Men inte vilken bok som helst, utan en handskriven dagbok från en av karaktärerna från Skärvor av liv. Tekniskt sett är det Bortoms korrekturläsare, Marie A. Sjödin, som står bakom hantverket med boken. Stort tack till Marie för insatsen! Hur boken ser ut kan du själv se nedan:

PrisetPriset

Boken förklarar en del händelser i berättelsen tydligare, men ger också ledtrådar till vad som sker i sista akten av Via Dolorosa. Det är med andra ord tänkt att även fungera som en teaser för nästa års GothCon-berättelse.

Kampen om priset var väldigt jämn då två lag hamnade på samma poäng. En vinnare behövdes och det hela slutade med det ultimata rättvisemedlet – sten-sax-påse. I slutänden betydde det att The Broos Brothers vann, även om Ace Manhunters lika gärna kunde gått segrande ur striden. Jag kunde inte närvara till den ceremoniella avslutningen, så jag delade ut priset under konventet och de verkade tycka om priset.

Personligen fick jag möjlighet att diskutera Bortom lite djupare med både Viktor och Marie. Både om den kommande Skärselden och Liliths skuld till hela mänsklighetens öde. Jag fick även träffa andra medarbetare till Bortom – både Carl Odhnoff (som tidigare nämnts) och Jon Lahtinen (som skapat en del stämningsmusik åt oss). Dessutom fick jag tid att presentera Viktor för Jason Capshaw betydligt närmare. Jag hade även en del skräckdiskussioner med folk på konventet och kunde slå ett slag för Bortom. Nu efter konventet är avklarat är det dags att dra upp ärmarna och ta tag i arbetet med att försöka få ut Bortom i tryckt form. Jag lovar att hålla er uppdaterade med framsteg som görs.

Slutligen skulle jag vilja ta tillfället i akt att tacka alla de som hjälpt till med Bortom på GothCon XXXI. Förhoppningsvis ses vi nästa år!