Trots att det här var mitt åttonde år som arrangör (sjunde för Bortom) kändes årets GothCon nytt för mig: nya GothCon-kontaktpersoner, ny byggnad för reception & cafeteria, en ny medarrangör och ett nytt upplägg.

Jag erkänner att kommunikationen med GothCon innan arrangemanget har varit sisådär. Jag har inte alltid upplevt att det fungerat jättebra (mejl som inte besvarades, långa väntetider och liknande). På plats verkade det däremot flyta på riktigt bra och kommunikationen och stödet jag fick var strålande. I år slapp jag dessutom vänta flera timmar vid incheckningen för att de skulle bli klara med allt. Stort plus.

Att de flyttat cafeterian och incheckningen avsides var förståeligt, på grund av ombyggnationer. Problemet var att den kom lite väl avsides, vilket för en latmask som mig innebar färre turer dit. Motion är i och för sig nyttigt, så det är ju inte nödvändigtvis fel, men det skulle vara intressant att se om inkomsten i cafeterian blev lägre än tidigare år. Min gissning är att den blev det.

En annan sak som var ny för i år var att jag fick sitta och vaka över Mindless Gamings butik i år. Dock lyckades jag pricka in tiden då det verkade vara som mest lugnt på hela konventet. Såg knappt en själ där, bortsett från de andra butikernas personal och kompisar.

Viktor Nyberg var inte med oss i år, utan istället hjälpte John A. Jonsson till med arrangemanget i år. Det är inte ett nytt ansikte i sig: John har arrangerat Bortom på Stockholms Spelkonvent och spellett på GothCon tidigare år. Vi hade lite färre spelledare i år än vanligt, men det var färre anmälningar i år än förra rekordstora året. Dock slet våra spelledare hårt och gjorde sitt bästa för att se till att så många som möjligt fick spela. Till och med utanför de normala konventspassen.

Så… Det för oss fram till själva konventspassen. Jag hade tidigt en tanke om Metamorfos och det var att varje spelgrupp skulle få uppleva någonting unikt. Tanken var att erbjuda flera berättelser för dem att välja mellan samt att varje aktör skulle få en unik karaktär. Slutresultatet blev att vi hade med oss två olika akter till Metamorfos (223 och Offer) och sammanlagt 73 olika karaktärer.

Rent konkret fick varje spelledare ett flertal karaktärer att läsa in sig på samt de både äventyren. De hade med andra ord haft god tid att förbereda sig på.  När spelpassen började togs en spelgrupp in och fick välja bland ett flertal grupper av karaktärer; vissa gamla godingar, andra helt nya. Karaktärsgrupperna var utskriva med en kort beskrivning och bilder som hjälpte aktörerna att välja bland dem. När de väl valt en grupp tog berättaren med sig dem till spelrummet där de fick välja berättelsen de skulle spela. Överlag verkade 223 vara det vanligaste valet.

Vad jag inte tänkte på var att en del tid skulle gå bort vid varje spelpass. Ges aktörerna valmöjligheter kommer det divideras för varje grupp består av individer som har sin egen vilja. Vilken grupp passar alla? Vilken berättelse är mest spännande? Bästa kommentaren jag hörde var när en person utbrast ”Men kan vi för en gångs skull försöka hålla sams och inte gräla?” när hans vänner kollade på en grupp med just gräl och konflikter som tema. Det fick mig att le igenkännande. Överlag skulle jag dock vilja tillstå att valmöjligheten blev ett mycket uppskattat inslag.

Tyvärr lyckades inte den glädjen förvaltas ända till Mindless Gamings butik och försäljningen av rollspelet. En del exemplar såldes och några få Visioner och fantasi förhandsköptes, men betydligt färre än vad förhoppningen var. Trots att arrangemanget var uppskattat och hyfsat välbesökt verkade det svårt att entusiasmera deltagarna att köpa spelet. Okej, i ärlighetens namn: det finns många spelgrupper som återkommer år efter år som tillhör skaran som faktiskt äger rollspelet, så att de inte köper fler böcker är ju förståeligt.

Det är dock lite synd att den andra halvan inte gör det. Som Tomas Arfert (skaparen av det utmärkta fantasyrollspelet Saga) brukar säga: ska vi ha en levande svensk rollspelsmarknad måste vi själva bidra till den genom att köpa rollspel. Jag har till exempel inga direkta planer på att spela eller spelleda Saga, Noir eller Haragada, men jag har ändå köpt dem. Tyvärr tror jag inte alla tänker på det så. Nåja, nu börjar jag bli lite väl fundersam och glider från ämnet.

För mig handlar ett lyckat konvent om en sak: att spelgrupperna ska ha roligt under spelpassen. På det planet var konventet i alla fall lyckat. Inom snar framtid kommer ytterligare en rapport om konventet. Den gången handlar det om hur de olika spelgrupperna var med och skapade en del av den officiella historien i Bortom.

PS. Tanken var att den här rapporten skulle fyllas med lite fotografier, men min mobilkameras batteri var väldigt kingsligt så det blev inget sådant. Tyvärr. Om du kommit igenom hela texten tackar jag för din tid!

Lyckligtvis har John A. Jonsson efter lång övervägan meddelat han kommer kunna att ställa upp. Han gör sällskap med Daniel Offrell och Carl Odhnoff som båda gett tummen upp till att spelleda. Tillsammans ger det arrangemanget en hyfsad start, men vi behöver fler berättare (för er mer traditionella rollspelare: spelledare ). I synnerhet Pass 2 och i andra hand Pass 3, där arrangemanget har flest anmälningar.

Känner du dig hugad eller vet någon annan som är intresserad? Tveka inte att släng iväg ett mejl till bortom[at]mindlessgaming.se eller skriv i kommentarerna nedan!

Inför arbetet med appendixet har jag insett att det krävs smärre justeringar i berättelsen för att förstärka den. Nåja, smärre och smärre. Marie tyckte de var rätt stora. Främst är det en ny introduktion som behövs göras. Istället för att börja med den tidigare akt 1 så är tanken nu att börja med akt 2 och uppleva den gamla första akten genom flashbacks. Vinsten i det är att gruppen kommer få en bättre sammanhållning än vad de fick tidigare.

Till och med Viktor Nyberg verkade tycka idén håller och det säger inte lite det. Viktor är nämligen den personen som spellett berättelsen flest gånger av alla – även mig själv. Den fanns som sagt var tillgänglig under tiden då Bortom var In the Dark, under namnet Legacy of Legion. Rätt många grupper prövade på berättelsen då och jag fick mycket positiv feedback.

Viktor gick dock steget längre. Jag tror han hade (och har än i dag) i stort sett hela berättelsen memorerad.

Vid redigeringen har mycket av informationen som funnits i frö dock blommat ut rejält. Det är nästan som om Noas sista drag blir en helt egen berättelse. Även för Viktor. I slutänden tror jag det är för det bästa. Berättelsen tycker jag blir starkare och den ligger mer i linje med vad jag vill göra med Bortom idag. Stämningen finns givetvis kvar, men handlingen blir mer sammanhållen än tidigare. Det är fördelen med att ha en klar bild om vad världen är till skillnad från, som jag gjorde då, att bara hitta på helt utan ramar.

Vi får se hur slutresultatet blir och om någon slår Viktors rekord, nämligen att spelleda hela fem akters berättelsen fler än tre gånger (plus ytterligare några starter). Känner du dig redo att axla utmaningen?

Det hela började med att jag anlände till Göteborg med tåg på skärtorsdagen, helt i tid. Alltså, alla gånger jag åkt tåg ned till Göteborg till GothCon med SJ har tåget varit i tid så jag börjar undra om det här med att SJ alltid ska vara sena är en konspiration.

Jag mötte Marie därnere, vilket ni kära bloggläsare vet är min korrekturläsare, och vi spenderade en del tid på stan där hon lotsade mig fram (skönt att slippa irra på egen hand!) stock och sten. Vi var förbi Dolores där ett par böcker införskaffades om häxkraft och symboler som senare kommer väl till pass i Bortom-skrivandet. Två av böckerna var dessutom mycket användbara uppslagböcker.

Vi åt därefter lunch samtidigt som Marie presenterade resultatet av det arbete som jag givit henne för ett tag sedan kring Spiritus Excelsior. Vad som främst blockerat min skrivinspiration där är en beskrivning av Templeton Manor, ett stort residens i stil med den gamla herrgården i Resident Evil. Marie tog på sig uppgiften att inreda den och hon skickade även med mig en utskrift hem att läsa på tåget, vilket dock inte blev av. Varför kommer ni förstå längre fram.

Då jag väl kom till incheckningen på GothCon så var det strul på G. Det tog lång tid innan jag och Viktor Nyberg (min medarrangör) kunde registrera oss. Vi mötte John A. Jonsson, en berättare som jag lyckats få tag i till konventet. Vi talade som hastigast, innan han lämnade oss åt att vänta på att allt skulle bli så pass ordnat att vi fick vår sovsal.

Tiden fördrevs med att bland annat möta Gabriel, en av de berättare som GothCon hade fixat åt oss till Bortom. En mycket trevlig person som jag hoppas vi får se mer av under nästa år! Vi svängde också förbi Mindless Gamings stånd, som var nummer två av företagen att närvara. Endast Rävsvans förlag var där tidigare och hade dukat upp sitt bord. Särskilt roligt var det att träffa både Daniel Olsson och Tina Engström på Mindless Gaming som jag haft stor kontakt med vid arbetet med att få Bortom i tryck.

Till slut fick jag och Viktor vår sal, men inte vår arrangörssaker. Det skulle bli ordnat under morgondagen. Men vi var mest glada över att ha vår sovsal. Vi tog oss dit och bäddade upp för natten, då jag upptäckte det mest sorgsna på konventet. Jag glömde mina öronproppar hemma. Det blev då plötsligt väldigt jobbigt när en person istället för att blåsa upp sin egen luftmadrass manuellt på tjugo minuter istället tog över två timmar på sig att krångla så han skulle slippa blåsa själv. Ytterst störigt var det och jag var inte vid världens bästa humör då jag väl somnade.

Fredagen kom och jag funderade på att släppa ut luften ur killens luftmadrass men behärskade mig. (Nej, jag tänkte egentligen inte det men det lät bra… ) Jag och Viktor gick omkring påkonventsområdet och glodde i affärer (efter en kort sejour av Viktor för att se om han kunde hjälpa till med Parallell Worlds-arrangemanget som blev inställt). Vid 12 mötte vi upp med John och vi visade honom lite av området och snackade lite allmänt om konvent, rollspel och Bortom.

Efter mycket om och men så fick vi ut våra papper från GothCons ledning och drog oss till vår samlingssal. Fem spelgrupper skulle vi ha, men en tilltänkt berättare dök inte upp så vi fick bara ta hand om tre av fem spelgrupper. Ett hyfsat resultat. Jag fick äran att ta Desperate Housewives i år igen, där jag känner en av medlemmarna från tiden då Bortom hette In the Dark. Spelsessionen gick mycket bra – särskilt med tanke på att jag inte spelat berättelsen sedan jag skrev det tredje utkastet till konventet. De två första utkasten hade jag själv refuserat efter speltest. Grundtanken och slutresultat blev väldigt olika resultat, vilket i efterhand var väldigt tur det. För första utkastet sög.

Jag hade tänkt gå och äta med Viktor och John sen, men så blev inte fallet. Jag hade ett möte med Danne och Tomas Arfert för att se om jag kunde värva dem som berättare, men det framgick dock rätt snart att så inte blev fallet. Inte särskilt konstigt med tanke på att Den femte kolonnen bygger mycket på kopplingar och planteringar. Men nästa pass var tio anmälda lag med endast tre garanterade berättare (enligt GothCon skulle dock ytterligare två dyka upp, men jag vågade inte lita på det vid det här laget) så varenda berättare vi kunde få tag på var önskvärd. Som väntat dök inte en av berättarna upp men Gabriel gjorde det, så fyra av de tio fick spela. Min grupp spelade rätt annorlunda än den första vilket gjorde att jag fick betrakta berättelsen ur ett helt annat perspektiv. Det blev en härlig upplevelse och jag kunde nöjt krypa ned i sovsäcken och, tillsammans med en improviserad öronpropp, somna snabbt och skönt.

Då vi vaknade nästa morgon sov Viktor fortfarande och jag smög omkring en del på egen hand innan han vaknade. Det visade sig gått bra för även honom och han hade dragit över tiden med en timma. Vi hade talat om att han och John skulle hinna med ett speltest av Akt 2 i Nattljus, men det blev aldrig så. Istället gick tog Viktor ett lag som han kände sen tidigare och som missat under pass 5 då jag och John var på auktionen. Kuds till Viktor!

Innan de två gick iväg för att äta hann jag och John diskutera igenom Visioner och fantasier, vilket gav mig en del uppslag att arbeta vidare kring. Jag hade ätit direkt efter auktionen för att jag var tvungen att ha föda, så jag satte mig och förberedde spelmötet efter ett kort inköp av lite energi till nattens spelmöte. Då samlingen skedde så var återigen två av berättarna åter försvunna, vilket resulterade i att alla grupperna inte fick spela. En grupp blev nästan så förbannad att det verkade som de var på väg att leta upp en av de försvunna berättarna. Aj då.

I övrigt var det dock mycket förstående för de grupper som inte spelade, vilket är tacksamt för en som arrangör. Givetvis är det synd och tråkigt att det är så, men det är inte så mycket vi kan göra åt det. I alla fall, den sista spelgruppen var precis som de två tidigare, helt egen och valde en väg som jag inte trodde många skulle ta. Kudos till dem. Det blev dessutom rejält improviserande i slutänden på grund av det, vilket också kommer föras in i Den femte kolonnen så det är med då ni kan ladda ned det från nätet.

Jag drog över tiden med den här spelgruppen också, nästan en timma, vilket knappast var hälsosamt med tanke på hur tidigt jag skulle upp för att åka hem. Inte heller att jag satt och diskuterade berättelsen med Viktor heller. Intressant som sjutton, men inte särdeles smart. Jag sov inte heller särskilt bra den natten, vilket förstås bara gjorde saken värre. Jag var som en klubbad torsk då jag vaknade nästa morgon. Knappast härligt.

Jag mötte upp Marie och vi pratade en del om alt mellan himmel och jord, även om jag betvivlar att hon fick en särdeles sammanhängande konversation ur mig, innan jag slutligen satte mig på tåget och åkte hem. Jag var risig resten av dagen och kraschade i säng vid 22.00, vilket är tidigaste jag lagt mig på… Ja, år. Hade jag varit medveten om att dagarna efter skulle ha varit full av sjukdomar så hade jag nog hållit mig vaken och njutit av att vara frisk lite till.

Överlag blev jag rätt nöjd med GothCon. Från att varit rejält missnöjd med Den femte kolonnen så visade det sig fungera rätt väl i praktiken. Mottagandet blev rätt väl och när grupper dyker upp innan och säger de gärna vill ha specifika spelledare sen tidigare år så är det onekligen ett bevis på att någonting fungerar. Allt som allt, ett mycket bra GothCon!

På ett konceptstadium har jag sällan haft en tydligare struktur till en berättelse. Sedan då det kom till att faktiskt skriva det så visade det sig vara betydligt svårare.  Det blev inte bättre med att jag hade dåligt med tid i övrigt. Jag fick korta ned och skriva om berättelsen ett flertal gånger innan jag slutligen fick ihop en version som jag kunde speltesta.

Jag var inte nöjd efter första speltestet men fick massor med insikt till hur det kunde förbättras. Framför allt var det två saker som jag var missnöjda med – berättelsens längde och slutet. Längden tvingade mig till att klippa bort en hel del material, så myckett jag kommer använda det för en helt egen berättelse som utspelar sig parallellt med Den femte kolonnen. Slutet däremot var dåligt strukturerad, vilket dock löstes med att jag flyttade om scenerna något. En annan sak jag gjorde var att stryka en av de ursprungliga karaktärerna och la in en ny. Med en bunt ändringar återvände jag sedan till nästa speltest bara två dagar senare.

Berättelsen fungerade mycket bättre den här gången men speltestet visade också att en del finjusteringar som behövde göras. Jag strök ytterligare scener och händelser, för att ersätta dem mot andra. Det gav berättelsen en bättre rytm och jag kunde därmed lämna över det till andra speltestare som gav sin kritik på det. Tack vare Marie A. Sjödin, Carl Odhnoff, Viktor Nyberg och Tomb Svalborg kom det in ytterligare kritik som arbetades in i det hela.

Nu, efter ett långt stadium av speltest och redigeringar, så är jag faktiskt okej med slutresultatet. Det var ett hårt arbete, troligen ett av de hårdare jag någonsin haft att göra, och jag hoppas att alla spelgrupper på GothCon kommer lägga märke till arbetet med det. Har de en riktigt god spelstund så är jag nöjd.

PS. Vi behöver fortfarande fler berättare, så ni som kan tänka er att ställa upp får gärna kontakta mig!

I övrigt har jag uppdaterat en trasig länk som Viktor Nyberg rapporterade. Voice of the Gorgon går nu att ladda ned. Du finner den på Multimedia-sektionen precis som förut.

Det fick mig att uppdatera med sektionen ”Köp Bortom!” där jag listar butiker där Bortom: Lögnens slöja kan köpas. Hittar du rollspelet i en butik som inte finns med får du gärna lämna det i kommentarerna.

Just det, jag har öppnat upp kommentarerna nu. Jag har också tagit mig tid att installera den svenska språkfilen och arbetar med att översätta alla engelska termer i WordPress-temat. Förhoppningsvis bör det mesta av svengelskan vara ett minne blott.