Kolonnerna är en samling av berättelserna Den femte kolonnen och Den fjärde kolonnen, som går att ladda ned gratis från hemsidan. De har reviderats något (bland annat för att uppmuntra egna karaktärer, men även för att spela båda akterna med samma karaktärer) och håller för tillfället på att korrekturläsas.

Xavier är även det en samling av två konventsberättelser: dels Som man sår… (som finns att ladda ned från hemsidan), men även Lära för livet (tidigare Ghostage) som inte finns tillgänglig för nedladdning. Det här är de två första akterna i berättelsen Via Dolorosa, som handlar om just Thomas Xaviers öde. I första akten får man ta färdiggjorda karaktärer (nåja, de saknar minnen så de är rätt blanka av sig…), medan man gör egna i den andra akten. Dessa kommer senare även dyka upp i femte akten av Via Dolorosa. Akten håller på att korrekturläsas och illustreras för tillfället.

Slutligen har vi årets konventsberättelse Anakronismer som utspelar sig i England 2011 och 1922. Illustrationer inväntas för tillfället, men jag letar efter korrekturläsare till boken (då mina vanliga korrekturläsare för tillfället är upptagen med andra projekt). Är du intresserad? Skriv i kommentarerna eller kontakta mig på annat sätt.

Samtliga böcker ovan förväntas att bli ganska lika format- såväl som sidmässigt som Visioner och fantasier.

Lördag

Morgonstund har guld i mun sägs det. Att vakna klockan sex efter att somnat runt halv fyra är det inte. Efter att pressat mig att sova i korta intervaller fram tills halv åtta klev jag upp. Jag kom iväg till cafeterian och fick i mig frukost, lagom till John sömnigt släntrade in cafeterian.  Medan han satte sig för att äta tog jag mig till samlingssalen för att möta upp de andra berättarna. Det här var vårt största pass med sju anmälda lag och också den som vi räknade med att inte kunna tillgodose alla lagen med berättare. Lyckligtvis visade sig nu att endast ett lag inte skulle få spela.

Här skedde också något märkligt när de två sista lagen var kvar: tydligen hade GothCon lovat att ett lag skulle få spela eftersom ett annat arrangemang blivit inställt. Problemet här var bara att de inte sagt något om det till mig och att det på papperet jag fått stod att de inte betalat medlemsavgiften. Så jag var tvungen att förhålla mig till papperna, även om det kändes lite tråkigt att skicka iväg dem.

Passet visade sig bli väldigt intressant. Det var två äldre herrar tillsammans med två tonårstjejer som jag tror var döttrar (även om jag inte är helt säker). I alla fall, tanken får mig att le. Det är vackert att se två olika generationer förenas i en hobby och ha kul tillsammans. Vi rollspelare behöver alla börja göra barn och introducera dem så tidigt som möjligt i hobbyn!

Efter passet blev det panik eftersom spelpasset tog slut precis som auktionen startade. Jag brukar närvara där och skulle göra så i år, men jag hade lovat att hämta Tina Engström så raskt sprang jag mot butiken. Men det är givetvis då man har bråttom som saker och ting sker. Jenny Barkestedt som jag pratat med under gårdagen slet tag i mig och presenterade mig för Linda Nilsson, som tidigare illustrerat ett flertal bilder åt mig – i synnerhet till Via Dolorosa, men även till förra årets konventsberättelse Metamorfos. Det var en trevlig, om än smått stressad, pratstund vi hade och jag passade på att lämna över ett exemplar av Leka med elden till henne (som hon också illustrerat), innan jag rusade vidarem ot auktionen. På vägen träffade jag givetvis på en av spelledarna från förra passet och fick en kort rapport, innan jag släpade Tina in till auktionen där vi fann John efter ett tags letande.

Auktionen i sig var en besvikelse. Jag gjorde blott ett köp (Sinkadus 2) och i ärlighetens namn fanns det inte mycket mer att hämta. Utbudet bland rollspelen var betydligt mindre i år än tidigare år och jag tror att det beror på att man höjde inlämningsavgiften till 20 kronor. Rollspel går för låga priser och det gör en eventuell vinst osäker. Brädspelen, som auktionen svämmade över av, ger oftast större avkastning. Jag hoppas att de ser över det där till nästa år så att det blir en bättre fördelning mellan rollspel och brädspel. Nu blev det rätt segdraget och ointressant i år.

Då det väl var slut tackade Tina för sig medan jag och John sålde våra själar och hafsade i oss billig, själlös pizza. Så hungriga var vi. Fast jag svurit att inte äta där. Suck.

Efteråt begav vi oss till Mylingbutiken eftersom jag lovat Tina och Jörgen Åkerklint att ta hand om butiken medan de sträckte på benen. Jag fick en stund tillsammans med Jenny igen och hon gav mig en del användbara försäljningstips att använda på folk som passerade ens bås. Nu är jag inte hälften så extrovert och säljande som Jenny, men jag fick möjlighet att träna lite på en av Jennys bekanta så jag var redo att testa dem. Givetvis bestämde sig besökarna för att inte dyka upp då så jag fick tyvärr inte använda mina nyförvärvade kunskaper.

Sent omsider återvände Tina och Jörgen och vid det laget var jag rejält trött. Jag tog mig tillbaka till byggnaden där vi sov och signerade Johns Visioner och fantasier, innan vi tog farväl och jag gäspande tog mig tillbaka till min sovsal.

Som man sår… är först akten i berättelsen Via Dolorosa. De fyra första akterna är färdigskrivna och har spelletts på GothCon XXVIII, XXIX, XXX och XXXI. Första akten är rätt fristående, men introducerar en hel del element som kommer vara viktiga för framtida händelser i berättelsen.

Så har du en spelgrupp på 5-6 aktörer är det här den perfekta berättelsen att spela igenom nu till helgen!

Så vad handlar de tre berättelserna om? Läs en beskrivning nedan.

Fem nyanser av svart: Berättelsen utspelar sig i San Sebastian och karaktärerna kan tillhöra en fraktion eller vara helt fristående. Båda lösningarna fungerar lika bra och i det senare fallet kan karaktärerna mycket väl värvas till en specifik fraktion under berättelsens gång. Fem nyanser av svart är utredningsfokuserat, alltså det har mer av ett detektivupplägg vilket gör att karaktärerna bör ha en motivation att syssla med sådant. De får i första akten ett normalt uppdrag att finna en försvunnen kvinna, vilket snart leder dem in i vad som visar sig vara början på en konflikt mellan två grupperingar i staden. Berättelsen är rätt jordnära, utan några egentliga övernaturligheter.

Spiritus Excelsior: Där Noas sista drag sätter Faith i fokus, sätter Spiritus Excelsior Heartstone & Winter i fokus – eller snarare Zero Tolerance. Karaktärerna spelar Zero Tolerance-agenter som får uppdrag att beskydda en kvinna och stoppa hennes stalker, vilket drar in dem i en härva med vampyrer. Det är den här kampanjen som föranledde den här tråden på forumet. Även om kampanjen har inslag av utredning ligger fokus mer på problemlösning.

Via Dolorosa: Det här är berättelsen om det slutgiltiga ödet för en av de människor som haft djupast insikt i den mänskliga själen i modern historia. I vissa tider har han setts som en frälsare, i andra som en Djävul. Nu är han nära slutlig insikt, men samtidigt finns det folk från framtiden som gör sitt bästa för att påverka utgången av hans strävanden. Det här är ursprungligen en konventskampanj (som utgörs av Reapercussions, Ghostage, Past Sins, Skärvor av Liv och en oskriven berättelse), så till skillnad från de andra följer det med färdiga karaktärer här.

Så vilken berättelse vill du se publicerad härnäst av de tre?

Hur går det med Den femte kolonnen då kanske någon undrar? Det ligger på mitt schema, men inte längst fram eftersom det kräver lite mer omfattande arbete än vad jag har tid med just nu. Då är det mer troligt att Leka med elden blir slutförd före, eftersom det i stort sett endast är en karta kvar som måste göras (några kompleterande uppgifter till de medföljande karaktärerna ska också också läggas till). En wiki är också på väg upp, vilket redan hintats om i Nattljus (adressen finns för övrigt i berättelsen, även om det nu endast finns en introbild där) och wikin figurerar även i Kräftfeber.

I övrigt har jag spenderat dagen med att sammanställa ett flertal bildbeställningar. Innehållsillustrationer till Kräftfeber, men också omslaget till Visioner och fantasier. Jag tror det kan bli rätt bra. Jag har fullt förtroende för Reine Rosenberg. Nu har jag bara att gå igenom vad för bilder som ska beställas till Via dolorosa. Funderar även på att försöka skrapa ihop några bildbeställningar till en person som anmält intresse för att illustrera till Bortom tidigare också. Så mycket saker att göra, men så lite tid att göra det.

Jo, just ja. Jag petar också med manuset till Under ytan, vilket är tänkt att bli en serie som utspelar sig här i Sverige. Serien knyter an till metaplotten när Bortom väl rör sig bort från San Sebastian och kommer till våra breddgrader. Men det är ett tag kvar till dess…

I vanliga fall brukar jag skriva en sida per dag och vara rätt nöjd med det. På sju dagar har jag skrivit 15½ sida. Eller rättare sagt, fem dagar – en gick bort till ett spelmöte och en hade jag bara sovit tre timmar så då blev det inte mycket vettigt gjort den dagen. I alla fall, det innebär nästan tre sidor per dag och det är ett riktigt bra för mig. Tråkigt nog kommer tempot avstanna nu, eftersom jag påbörjar min utbildning nu på onsdag (läs: imorgon), men det är skönt att ha påbörjat romanen.

Syndafallet är en roman som främst spinner vidare på trådar från berättelserna Via Dolorosa och Nattljus, även om andra trådar givetvis förekommer. Ni som följer Bortom kommer givetvis känna igen er. Tanken är att romanen ska ta upp vad som händer under tiden mellan Nattljus och modulen Sju år av helvete. Nu blev det en del namedropping, jag vet. För att förtydliga så är det första en sammanhängande berättelse genom de första tryckta modulerna, medan det andra är en egen berättelse och kampanjplats.

Romanen ser ut att bli i tre akter – Fängslandet, Fruktan och Frigörandet. Det finns en tydlig planering och disposition för den första akten, Fängslandet, och den ligger på runt 115 sidor. Det vore därmed inte otroligt att utgå från att Fruktan och Frigörandet hamnar på liknande storlekar. Med andra ord ser det ut att bli ett mastodontverk – även för min del. Faktum är att jag inte kan dra mig till minnes att jag skrivit någonting så stort tidigare. Frågan är bara hur lång tid det tar att slutföra. Känner jag mig själv rätt skulle jag gissa på några år.

För Bortom var det i år betydligt färre anmälda till arrangemanget än under tidigare år. Jag tror främst det har att göra med tre orsaker:

• Tidigare arrangemang
• Foldertext
• Konkurrensen

Arrangemanget första året, Reapercussions (numer Som man sår…), gick extremt bra. Anmälningarna var många och kommentarer som ”Reapercussions är scenariot man måste spela” snappades upp i cafeterian. Just att att det sades i cafeterian betydde också något, till skillnad från sådana kommentarer man får precis efter spelmötet. Det finns nämligen stor risk för artighetsfraser, vilket märktes i fallet med andra årets arrangemang, Ghostage (numer Lära för livet). Jag hade ett spelpass där en person sa att scenariot var mycket bra och att hon gillade det. Senare fann jag på nätet kommentarer om hur kasst allt på GothCon varit.

Å andra sidan kan jag inte klandra henne för det, för Ghostage var inte lika bra som Som man sår… Min medarrangör det året, Rickard Elimää, satte fingret på problemet efter första spelpasset. Berättelsens kluvna natur. Det finns ofta två sorter av rollspelare: problemlösare och karaktärsgestaltare. Lära för livet har båda delarna men för problemlösaren är karaktärsgestaltningen ett hinder och för karaktärsgestaltaren blir det för mycket problemlösning. Det här är punkten jag menade med tidigare arrangemang – jag tror vi tappade lite av intresset där hos en del besökare.

Det fick mig att året därpå att välja ett säkrare kort med Past Sins (numer Skelett i garderoben). Det var en rätt ordinär historia, utan utsvävningar som de två tidigare berättelserna. Skälet var helt enkelt att jag inte ville upprepa förra årets misstag, vilket istället kan ha gjort att berättelsen kändes för slätstruken. Jag ville ändra det till i år och få en bra och sammanhållen berättelse med en del intressanta tvistar. Årets arrangemang, Skärvor av liv, lyckades med det, men här kommer nästa punkt in. Foldertexten. Uppenbarligen fann väldigt få den lockande i år. Så här i efterhand står det klart att mer fokus borde lagts på att framhäva berättelsens mer unika drag istället. Det är dock lätt att vara efterklok.

Slutligen så hamnade vi på samma pass som en del av årets tungviktare, så förutom strategiska misstag från vår sida hade vi otur mot vilka andra arrangemang som kom på samma spelpass. Det sista är svårt att göra någonting åt, men de två första punkterna kommer jag att arbeta med tills nästa år. År 2008 blir förhoppningsvis en nystart (ironiskt nog, eftersom det är sista akten av Via Dolorosa).

De spelgrupper som anmälde sig fick i alla fall fick spela och verkade nöjda då de lämnade passen i alla fall. Vi får hoppas att de hade lika roligt som våra berättare hade. Rent dramaturgiskt verkar berättelsen ha tagits mot väl och jag fick inte samma intryck som efter Lära för livet.

Eftersom vi var ett arrangemang krävdes det att vi hade ett pris, vilket i år var en bok. Men inte vilken bok som helst, utan en handskriven dagbok från en av karaktärerna från Skärvor av liv. Tekniskt sett är det Bortoms korrekturläsare, Marie A. Sjödin, som står bakom hantverket med boken. Stort tack till Marie för insatsen! Hur boken ser ut kan du själv se nedan:

Boken förklarar en del händelser i berättelsen tydligare, men ger också ledtrådar till vad som sker i sista akten av Via Dolorosa. Det är med andra ord tänkt att även fungera som en teaser för nästa års GothCon-berättelse.

Kampen om priset var väldigt jämn då två lag hamnade på samma poäng. En vinnare behövdes och det hela slutade med det ultimata rättvisemedlet – sten-sax-påse. I slutänden betydde det att The Broos Brothers vann, även om Ace Manhunters lika gärna kunde gått segrande ur striden. Jag kunde inte närvara till den ceremoniella avslutningen, så jag delade ut priset under konventet och de verkade tycka om priset.

Personligen fick jag möjlighet att diskutera Bortom lite djupare med både Viktor och Marie. Både om den kommande Skärselden och Liliths skuld till hela mänsklighetens öde. Jag fick även träffa andra medarbetare till Bortom - både Carl Odhnoff (som tidigare nämnts) och Jon Lahtinen (som skapat en del stämningsmusik åt oss). Dessutom fick jag tid att presentera Viktor för Jason Capshaw betydligt närmare. Jag hade även en del skräckdiskussioner med folk på konventet och kunde slå ett slag för Bortom. Nu efter konventet är avklarat är det dags att dra upp ärmarna och ta tag i arbetet med att försöka få ut Bortom i tryckt form. Jag lovar att hålla er uppdaterade med framsteg som görs.

Slutligen skulle jag vilja ta tillfället i akt att tacka alla de som hjälpt till med Bortom på GothCon XXXI. Förhoppningsvis ses vi nästa år!

Ja, just det. De berättelser som arrangerats på GothCon de senaste åren har nu äntligen fått ett namn. Via Dolorosa började ursprungligen med Reapercussions där karaktärerna sökte efter sina förlorade identieter. Ghostage följde sedan var centrerat kring mystiska händelserna under ett gisslandrama. Därefter kom Past Sins, där ett par ungdomar ställdes inför synder från det förflutna. Årets berättelse tar karaktärer från tidigare scenarion bort från USA, in till helt andra territorium än tidigare. Vad jag menar? Ja, jag sparar det som en överraskning till konventet.