Så vad handlar de tre berättelserna om? Läs en beskrivning nedan.

Fem nyanser av svart: Berättelsen utspelar sig i San Sebastian och karaktärerna kan tillhöra en fraktion eller vara helt fristående. Båda lösningarna fungerar lika bra och i det senare fallet kan karaktärerna mycket väl värvas till en specifik fraktion under berättelsens gång. Fem nyanser av svart är utredningsfokuserat, alltså det har mer av ett detektivupplägg vilket gör att karaktärerna bör ha en motivation att syssla med sådant. De får i första akten ett normalt uppdrag att finna en försvunnen kvinna, vilket snart leder dem in i vad som visar sig vara början på en konflikt mellan två grupperingar i staden. Berättelsen är rätt jordnära, utan några egentliga övernaturligheter.

Spiritus Excelsior: Där Noas sista drag sätter Faith i fokus, sätter Spiritus Excelsior Heartstone & Winter i fokus – eller snarare Zero Tolerance. Karaktärerna spelar Zero Tolerance-agenter som får uppdrag att beskydda en kvinna och stoppa hennes stalker, vilket drar in dem i en härva med vampyrer. Det är den här kampanjen som föranledde den här tråden på forumet. Även om kampanjen har inslag av utredning ligger fokus mer på problemlösning.

Via Dolorosa: Det här är berättelsen om det slutgiltiga ödet för en av de människor som haft djupast insikt i den mänskliga själen i modern historia. I vissa tider har han setts som en frälsare, i andra som en Djävul. Nu är han nära slutlig insikt, men samtidigt finns det folk från framtiden som gör sitt bästa för att påverka utgången av hans strävanden. Det här är ursprungligen en konventskampanj (som utgörs av Reapercussions, Ghostage, Past Sins, Skärvor av Liv och en oskriven berättelse), så till skillnad från de andra följer det med färdiga karaktärer här.

Så vilken berättelse vill du se publicerad härnäst av de tre?

1. Få ut Visioner och fantasier i handeln.
2. Skriva klart Gaias hjärta.
3. Slutföra Noas sista drag.
4. Göra klart redigeringen av Fem nyanser av svart.
5. Spelleda Spiritus excelsior färdigt för min spelgrupp, för att kunna sammanställa det för publicering.
6. Få ut Hope under året.
7. Se till att bloggen förblir aktiv.
8. Få igång projektet som jag haft i åtanke sedan rollspelet kom ut för över ett år sen.

Hur många tror ni jag kommer hålla?

Det hela började med att jag anlände till Göteborg med tåg på skärtorsdagen, helt i tid. Alltså, alla gånger jag åkt tåg ned till Göteborg till GothCon med SJ har tåget varit i tid så jag börjar undra om det här med att SJ alltid ska vara sena är en konspiration.

Jag mötte Marie därnere, vilket ni kära bloggläsare vet är min korrekturläsare, och vi spenderade en del tid på stan där hon lotsade mig fram (skönt att slippa irra på egen hand!) stock och sten. Vi var förbi Dolores där ett par böcker införskaffades om häxkraft och symboler som senare kommer väl till pass i Bortom-skrivandet. Två av böckerna var dessutom mycket användbara uppslagböcker.

Vi åt därefter lunch samtidigt som Marie presenterade resultatet av det arbete som jag givit henne för ett tag sedan kring Spiritus Excelsior. Vad som främst blockerat min skrivinspiration där är en beskrivning av Templeton Manor, ett stort residens i stil med den gamla herrgården i Resident Evil. Marie tog på sig uppgiften att inreda den och hon skickade även med mig en utskrift hem att läsa på tåget, vilket dock inte blev av. Varför kommer ni förstå längre fram.

Då jag väl kom till incheckningen på GothCon så var det strul på G. Det tog lång tid innan jag och Viktor Nyberg (min medarrangör) kunde registrera oss. Vi mötte John A. Jonsson, en berättare som jag lyckats få tag i till konventet. Vi talade som hastigast, innan han lämnade oss åt att vänta på att allt skulle bli så pass ordnat att vi fick vår sovsal.

Tiden fördrevs med att bland annat möta Gabriel, en av de berättare som GothCon hade fixat åt oss till Bortom. En mycket trevlig person som jag hoppas vi får se mer av under nästa år! Vi svängde också förbi Mindless Gamings stånd, som var nummer två av företagen att närvara. Endast Rävsvans förlag var där tidigare och hade dukat upp sitt bord. Särskilt roligt var det att träffa både Daniel Olsson och Tina Engström på Mindless Gaming som jag haft stor kontakt med vid arbetet med att få Bortom i tryck.

Till slut fick jag och Viktor vår sal, men inte vår arrangörssaker. Det skulle bli ordnat under morgondagen. Men vi var mest glada över att ha vår sovsal. Vi tog oss dit och bäddade upp för natten, då jag upptäckte det mest sorgsna på konventet. Jag glömde mina öronproppar hemma. Det blev då plötsligt väldigt jobbigt när en person istället för att blåsa upp sin egen luftmadrass manuellt på tjugo minuter istället tog över två timmar på sig att krångla så han skulle slippa blåsa själv. Ytterst störigt var det och jag var inte vid världens bästa humör då jag väl somnade.

Fredagen kom och jag funderade på att släppa ut luften ur killens luftmadrass men behärskade mig. (Nej, jag tänkte egentligen inte det men det lät bra… ) Jag och Viktor gick omkring påkonventsområdet och glodde i affärer (efter en kort sejour av Viktor för att se om han kunde hjälpa till med Parallell Worlds-arrangemanget som blev inställt). Vid 12 mötte vi upp med John och vi visade honom lite av området och snackade lite allmänt om konvent, rollspel och Bortom.

Efter mycket om och men så fick vi ut våra papper från GothCons ledning och drog oss till vår samlingssal. Fem spelgrupper skulle vi ha, men en tilltänkt berättare dök inte upp så vi fick bara ta hand om tre av fem spelgrupper. Ett hyfsat resultat. Jag fick äran att ta Desperate Housewives i år igen, där jag känner en av medlemmarna från tiden då Bortom hette In the Dark. Spelsessionen gick mycket bra – särskilt med tanke på att jag inte spelat berättelsen sedan jag skrev det tredje utkastet till konventet. De två första utkasten hade jag själv refuserat efter speltest. Grundtanken och slutresultat blev väldigt olika resultat, vilket i efterhand var väldigt tur det. För första utkastet sög.

Jag hade tänkt gå och äta med Viktor och John sen, men så blev inte fallet. Jag hade ett möte med Danne och Tomas Arfert för att se om jag kunde värva dem som berättare, men det framgick dock rätt snart att så inte blev fallet. Inte särskilt konstigt med tanke på att Den femte kolonnen bygger mycket på kopplingar och planteringar. Men nästa pass var tio anmälda lag med endast tre garanterade berättare (enligt GothCon skulle dock ytterligare två dyka upp, men jag vågade inte lita på det vid det här laget) så varenda berättare vi kunde få tag på var önskvärd. Som väntat dök inte en av berättarna upp men Gabriel gjorde det, så fyra av de tio fick spela. Min grupp spelade rätt annorlunda än den första vilket gjorde att jag fick betrakta berättelsen ur ett helt annat perspektiv. Det blev en härlig upplevelse och jag kunde nöjt krypa ned i sovsäcken och, tillsammans med en improviserad öronpropp, somna snabbt och skönt.

Då vi vaknade nästa morgon sov Viktor fortfarande och jag smög omkring en del på egen hand innan han vaknade. Det visade sig gått bra för även honom och han hade dragit över tiden med en timma. Vi hade talat om att han och John skulle hinna med ett speltest av Akt 2 i Nattljus, men det blev aldrig så. Istället gick tog Viktor ett lag som han kände sen tidigare och som missat under pass 5 då jag och John var på auktionen. Kuds till Viktor!

Innan de två gick iväg för att äta hann jag och John diskutera igenom Visioner och fantasier, vilket gav mig en del uppslag att arbeta vidare kring. Jag hade ätit direkt efter auktionen för att jag var tvungen att ha föda, så jag satte mig och förberedde spelmötet efter ett kort inköp av lite energi till nattens spelmöte. Då samlingen skedde så var återigen två av berättarna åter försvunna, vilket resulterade i att alla grupperna inte fick spela. En grupp blev nästan så förbannad att det verkade som de var på väg att leta upp en av de försvunna berättarna. Aj då.

I övrigt var det dock mycket förstående för de grupper som inte spelade, vilket är tacksamt för en som arrangör. Givetvis är det synd och tråkigt att det är så, men det är inte så mycket vi kan göra åt det. I alla fall, den sista spelgruppen var precis som de två tidigare, helt egen och valde en väg som jag inte trodde många skulle ta. Kudos till dem. Det blev dessutom rejält improviserande i slutänden på grund av det, vilket också kommer föras in i Den femte kolonnen så det är med då ni kan ladda ned det från nätet.

Jag drog över tiden med den här spelgruppen också, nästan en timma, vilket knappast var hälsosamt med tanke på hur tidigt jag skulle upp för att åka hem. Inte heller att jag satt och diskuterade berättelsen med Viktor heller. Intressant som sjutton, men inte särdeles smart. Jag sov inte heller särskilt bra den natten, vilket förstås bara gjorde saken värre. Jag var som en klubbad torsk då jag vaknade nästa morgon. Knappast härligt.

Jag mötte upp Marie och vi pratade en del om alt mellan himmel och jord, även om jag betvivlar att hon fick en särdeles sammanhängande konversation ur mig, innan jag slutligen satte mig på tåget och åkte hem. Jag var risig resten av dagen och kraschade i säng vid 22.00, vilket är tidigaste jag lagt mig på… Ja, år. Hade jag varit medveten om att dagarna efter skulle ha varit full av sjukdomar så hade jag nog hållit mig vaken och njutit av att vara frisk lite till.

Överlag blev jag rätt nöjd med GothCon. Från att varit rejält missnöjd med Den femte kolonnen så visade det sig fungera rätt väl i praktiken. Mottagandet blev rätt väl och när grupper dyker upp innan och säger de gärna vill ha specifika spelledare sen tidigare år så är det onekligen ett bevis på att någonting fungerar. Allt som allt, ett mycket bra GothCon!

I övrigt har jag uppdaterat en trasig länk som Viktor Nyberg rapporterade. Voice of the Gorgon går nu att ladda ned. Du finner den på Multimedia-sektionen precis som förut.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg tog jag med mig en del arbete upp på semester. Det som fick mest arbete på sig var Visioner och fantasier. Arbetet med att strukturera den gjordes klart, liksom många påbörjade textstycken skrevs klart. Resan fick modulen att ta ett jättesteg framåt och jag är nöjd med utvecklingen. Förhoppningsvis kommer ni också bli det.

Däremot fick Spiritus Excelsior inte alls mycket arbete gjort på sig, vilket mest beror på att jag aldrig fick med mig kartorna upp. Jag har fortfarande inte hittat dem, utan de ligger någonstans i all röra omkring mig (jag håller på att montera en ny bokhylla, därav kaoset kring mig). Lika lite som jag gjorde på Spiritus Excelsior gjorde jag på Skärselden. Jag lyckades endast skissa upp en stomme inför nästa speltest.

Kråkpojken finns inte längre. Som jag fruktade växte fröet till en fullblomstrande berättelse i mitt huvud då jag var uppe i det norrländska klimatet. Numer kallas den för Trollblod och består av fem akter. För att ge ett hum om berättelsen så ger jag en liten teaser:

Karaktärerna tar en roadtrip upp till och in i de norrländska skogarna i jakt på en försvunnen person.

Vad har det med trollblod att göra? Vänta och se.

Slutligen spenderades mycket tid på Lögnens slöja. Vad för arbete behöver det tänker ni? Borde jag inte vara klar vid det här laget? Jo, det är mer eller mindre klart. Arbetet har varit att trimma texten från vad jag kallar slaskord. Alltså, ord som ”kommer att”, ”så”, ”pass” – för att nämna några. De fyller sällan någon funktion utöver att göra texten mer omständig och krånglig. I övrigt är arbetet med texten nästan klart och det som återstår är nu främst illustrationer och några stämningstexter (ja, jag vet. Mer sånt, fasa!).

Inom snar framtid kan jag ha nyheter rörande Bortom, men mer om det då. Nu ska jag sätta mig ned och arbeta med ett bildmanus.

Men bara för att jag har semester från det vardagliga livet, betyder det inte att jag rymmer från Bortom.

Det finns fyra saker jag kommer fokusera på då jag är borta. Det första är Spiritus Excelsior, vilket är en Heartstone & Winter-berättelse. Tre akter är redan färdiga (även om de behöver redigeras på samma sätt som Noas sista drag) men arbetet med akt fyra har tagit lång tid. Främst är det en platsbeskrivning som måste göras och det är något som jag i dag har svårt att få gjort. Det är en av sakerna som fördröjt berättelsen.

Kråkpojken var ursprungligen ett litet berättelsefrö som presenterades på Rollspel.nu:s julkalender. Idén kändes redan då som om den kunde expanderas och har grott i mitt huvud sedan dess. Möjligheten finns att det blir första akten i en berättelse. Lämpligt nog utspelar sig också Kråkpojken i den norrländska urskogen, så det passar väl med semesterresan. Om jag aldrig hörs av igen så är det för att jag kom Kråkpojken på spåren.

Visioner och fantasier kan beskrivas som en bok för berättare och aktörer. Tanken med modulen är tvådelad. Dels att ge aktörerna tips och möjligheter att göra sina karaktärer mer färgstarka och levande, dels att ge berättaren tips och råd på vad som kan förbättra spelmötet. Intentionen är helt enkelt att bidra till en mer kvalitativ stämning vid spelmötena.

Slutligen har vi Skärselden. Jag vill inte riktigt avslöja vad det är ännu, men namnet kan ge en viss aning om temat i modulen. Den är redan under speltest och jag skall sätta mig och utvärdera resultatet närmare under semestern.

Sedan har jag givetvis med mig en del småsaker i övrigt, men vi får se om det blir någonting av det. Jag tar dagen som den kommer och låter ingivelsen styra mitt arbete. Men nu är det dags att få sig några få timmars sömn, innan jag beger mig iväg norrut.

I’ll be back!

Varför just det namnet? Utan att avslöja allt för mycket om handlingen bakgrunden till berättelsen till kampen mellan demonen Legion och den bibliske Noa. Kampen som pågått under eoner når med denna berättelse sitt klimax när Noa gör sitt sista sista utspel. Man skulle kunna likna det som ett schackspel där Noa gör ett schackdrag med karaktärerna, i hopp om att ställa Legion i schack matt. Lyckas det? Ja, det är upp till karaktärerna själva att bestämma.

Noas sista drag är en Faith-baserad kampanj. Även om karaktärerna inte arbetar för Faith från berättelsens början, kommer de att värvas till organisationen under berättelsens gång. Givetvis kan en hugad berättare arbeta bort Faith från berättelsen och låta karaktärerna vara helt okopplade om han så önskar. Noas sista drag visar dock på hur en kampanj i Faith-anda kan vara. Tanken är att även de andra stora fraktionerna i Bortom, Heartstone & Winter och Orden, skall få en liknande kampanj till sig. I skrivande stund är inte Orden-kampanjen påbörjad och Heartstone & Winter-kampanjen, Spiritus Excelsior, är endast halvvägs.

Men låt oss återgå till Noas sista drag. Berättelsen består av fem akter och själva berättelsen ligger på 90-100 sidor och med de olika appendixen så blir sammanlagd längden råtext ungefär 150 sidor råtext. Det kan dock komma att öka då berättelsen börjar layoutas. De fem akterna hette tidigare; Innocence, Wake Up Dead Alive, Alien Gateways, In the Arc of Sin och Temptations Based on Misconceptions. De nya namnen är Oskuldens arv, De dödas marsch, Utomjordisk närvaro, Syndens näste och Vägval.

För tillfället är jag halvvägs in i redigeringen av Vägval och därefter är det bara appendixen som behövs redigeras. Jag behöver också se över och skriva om de novelltexterna som knyter samman berättelsen och de olika akterna. När allt är färdigt skickas den iväg för korrekturläsning, vilket, med tanke på storleken, kommer att ta sin tid. Det går sakta, men säkert framåt med andra ord…