Men innan vi kommer dit tänkte jag det är dags att summera året 2011.

Då jag blickar tillbaka över förra året är det ett par saker som sticker ut. Så klart är besöket på GothCon alltid något som finns med varje år och jag skildrade mina upplevelser från konventet i fyra olika inlägg (del 1, del 2, del 3 och del 4). Inte nog med att jag fick träffa en massa underbara människor, utan jag fick också en massa värdefulla kommentarer kring Anakronismer. Faktum var att förra årets GothCon troligen var det roligaste någonsin för mig personligen.

En annan sak som var både sorglig och rolig på samma gång var att ta farväl från Mindless Gaming. Det var i och för sig ett enkelt val och samarbetet med MylingSpel är betydligt mer friare och produktivt. Tina Engström har en särskild layoutmagi som förgyllt Bortom och vi samarbetar bra tillsammans, så tack vare det fick Bortom en nytändning.

Under året fick jag ut nybörjarrollspelet Leka med Elden, vilket baserades på det första In the Dark-berättelsen jag skrev utifrån idéer av Henri Paasovaara. Berättelsen mottogs väl av Fenix med ett betyg på 14/20, vilket för mig var över all förväntan då det var ett ganska anspråkslöst projekt. Faktum var att det egentligen var Tina som pushade mig till det och är alltså en frukt av vårt goda samarbete. Idén kom nämligen redan under Mindless Gaming-eran, men det skedde aldrig något då med den. Under MylingSpels flagga blev det en realitet.

Relativt sent kom idén med att göra ett berättelsepaket på gamla konventsberättelser. Det fanns flera möjliga kandidater, men först ut kom Kolonnerna. På ett sätt är det väldigt lämpligt, eftersom det är början på slutet för metaplotten i Bortom. I sedvanlig Bortom-tradition släpptes boken i slutet av året, så jag har ännu inte fått in särskilt mycket feedback på boken i sig (även om Den fjärde kolonnen och, i synnerhet,  Den femte kolonnen tidigare varit uppskattade) utan får vänta en del inför det nya året.

Men allt har inte varit positivt. Två illustratörer har jag gått bet på. Den ena fick betalning men leverade aldrig det utlovade resultatet (tack till Martin Larsson som snabbt kunde leverera kartorna jag behövde). Den ena levererade illustrationer men i efterhand fick jag veta att resultaten jag fått var fuskverk, så kallade colleage som tagits från andra illustratörer och modifierat lite. Det var det hårdaste slaget i år och som nästan dödade min kreativitet. Lyckligtvis återfanns andra lösningar och jag tror det kan gagna projektet bilderna skulle vara till, även om det blev en dyrköpt läxa.

Så hur ser 2012 ut? Positivt! Som jag skrev i början av inlägget, två berättelser är på G och även det nya rollspelet Leviathan. Förhoppningen är också att komma igång med podcasten Bortom: Bortom igen. Faktum är att jag redan på fredag planerar att spela in nästa podcast tillsammans med John A. Jonsson. Det borde lösa problemet jag hade med första avsnittet: det blir förbaskat tråkigt och monotont att hålla låda för sig själv. Tillsammans med lite mer erfarenhet av podcastmedverkande borde det fungera bättre det här året.

Låt oss alla se fram emot ett nytt, magiskt spelår!

Först ut är Kolonnerna, två gamla berättelser som tidigare arrangerats på konvent men som nu skrivits om för att kunna spelas som en sammanhängande berättelse med egengjorda karaktärer. Den första berättelsen centreras kring två gruppers separata äventyr som vävs samman under berättelsens omgång. Utredningsorganisationen Faith bistår polisen att utreda ett grymt ritualmord, medan det akademiska sällskapet The Society of Metaphysical Research gräver i mysteriet med en mystisk ockult bok som många vill lägga händerna på. 18 år efter dessa händelser anländer ett par personer till Alaskas ödemark i syfte att finna en försvunnen kvinna. Personerna är medlemmar från Skuggstaten, avhoppare från Faith som vill skapa en bred förståelse för det övernaturliga hos mänskligheten. Ledaren för gruppen är övertygad om att en av nycklarna som krävs för att låsa upp det mänskliga sinnet finns hos den försvunna Jordy Chase. Dessa två separata händelser binds samman med en röd tråd som centreras kring märkliga kolonner som existerar på båda platserna.

Kolonnerna finns nu för försäljning hos MylingSpel för 148 kr. MylingSpel väntar in böckerna från leverantören och de kommer att finns tillgängliga till försäljning via deras hemsida under nästa vecka. De går visserligen redan att beställa från Lulu (går att nå via länken ovan), men sett till leveranstiden går det nästan snabbare att beställa direkt från MylingSpel.

Sedan avslutade jag allt arbete kring nästa bok under gårdagen: Anakronismer. Det är en berättelse som utspelar sig under två årtal, 1922 och 2011, i det engelska samhället Rustoncrowe. Karaktärerna rycks från sitt vardagslivs trygghet då de börjar uppleva märkliga händelser som gör dem allt mer främmande för sitt forna liv. Ursprungligen anordnades berättelsen tidigare i år på GothCon, men är rejält expanderad och reviderad sedan dess med gott om möjligheter att spela egna karaktärer både nu och då.

Boken gick till layout igår och kommer troligen släppas under början av nästa år.

Slutligen sitter jag och för in den sista korrekturen på Noas sista drag, mastodontberättelsen som till mångt och mycket skapade Bortom. Under tiden då jag utvecklade betan, In the Dark, var det här berättelsen som jag gjorde det igenom och som många spelgrupper hade roligt med. Noas sista drag har genomgått allt från stämnings- och språkmässiga revideringar för att gå mer i linje med vad Bortom är. Själva handlingen kretsar kring ett par nyutbildade Faith-agenter som genomlidit en stor tragedi i samband med testamentsuppläsningen för deras gemensamma vän Tobias Thompson. Det är startskottet till ett bibliskt drama där karaktärerna blir spelpjäser för två mycket mäktiga individer. Kan de bryta sig fria från spelet och agera efter sina egna spelregler?

Just nu håller jag på den sista korrekturvändan, med endast cirka 35 sidor kvar, innan jag skickar den till layout. Förhoppningsvis kommer boken att finnas att köpa från och med GothCon.

I sitt ursprungliga format, Legacy of Legion, var Noas sista drag en berättelse med en tunn röd tråd som satte fokus på groteska demoner. Berättelsen handlade om någonting helt annat än vad den borde handla om, nämligen Noa och Legion.

Stämningen i In the Dark var betydligt mer ”in your face” än vad Bortom är så det passade där. I Bortom syns monstren sällan, i alla fall i början av berättelsen, och det krävde att berättelsen redigerades. På många sätt har Noas sista drag blivit mer jordnära och därmed fått större skräckmöjligheter.

Revideringarna blev lite mer omfattande än vad jag räknade med. Därför har jag skickat ut dem igen för ytterligare korrekturläsning. Därefter är det bara illustrationer och layout kvar.

Denna bild till Noas sista drag är målad av den extremt begåvade Tina Engström.

Så vad handlar de tre berättelserna om? Läs en beskrivning nedan.

Fem nyanser av svart: Berättelsen utspelar sig i San Sebastian och karaktärerna kan tillhöra en fraktion eller vara helt fristående. Båda lösningarna fungerar lika bra och i det senare fallet kan karaktärerna mycket väl värvas till en specifik fraktion under berättelsens gång. Fem nyanser av svart är utredningsfokuserat, alltså det har mer av ett detektivupplägg vilket gör att karaktärerna bör ha en motivation att syssla med sådant. De får i första akten ett normalt uppdrag att finna en försvunnen kvinna, vilket snart leder dem in i vad som visar sig vara början på en konflikt mellan två grupperingar i staden. Berättelsen är rätt jordnära, utan några egentliga övernaturligheter.

Spiritus Excelsior: Där Noas sista drag sätter Faith i fokus, sätter Spiritus Excelsior Heartstone & Winter i fokus – eller snarare Zero Tolerance. Karaktärerna spelar Zero Tolerance-agenter som får uppdrag att beskydda en kvinna och stoppa hennes stalker, vilket drar in dem i en härva med vampyrer. Det är den här kampanjen som föranledde den här tråden på forumet. Även om kampanjen har inslag av utredning ligger fokus mer på problemlösning.

Via Dolorosa: Det här är berättelsen om det slutgiltiga ödet för en av de människor som haft djupast insikt i den mänskliga själen i modern historia. I vissa tider har han setts som en frälsare, i andra som en Djävul. Nu är han nära slutlig insikt, men samtidigt finns det folk från framtiden som gör sitt bästa för att påverka utgången av hans strävanden. Det här är ursprungligen en konventskampanj (som utgörs av Reapercussions, Ghostage, Past Sins, Skärvor av Liv och en oskriven berättelse), så till skillnad från de andra följer det med färdiga karaktärer här.

Så vilken berättelse vill du se publicerad härnäst av de tre?

Mannen heter Tobias Thompson och är död. Han dör innan Noas sista drag börjar, men spelar trots det en stor roll för berättelsen. Hur? Vänta och se.

För er som är med i Bortoms grupp på Facebook kan jag också glädja er med att det nu finns ett test där du kan se vilken fraktion du skulle tillhöra om du levde i Bortoms värld.

Genom åren har jag som rollspelsskribent skapat min beskärda del av dungeons, vilket inte är konstigt eftersom jag började mina år inom rollspelshobbyn mest fokuserad på fantasygenren där det är en vanlig företeelse. Jag skrev exempelvis ett flertal sådana till den episka fantasykampanjen Det Solunska Ödet. Men även om jag var nöjda med de dungeons som finns i den berättelsen är jag i efterhand mer stolt över den dungeon som förekommer i Noas sista drag.

Nu när jag läser igenom korrekturen jag fått tillbaka är jag förvånad över att jag lyckades genomföra berättelsens enorma dungeon på ett så sammanvävt sätt. En dålig dungeon är fylld av meningslösa rum, ofta helt tomma, bara för att verka stor. Det är meningslöst och bortkastad tid i min mening. En bra dungeon ska istället försöka se till att det finns någonting av intresse i varje rum – någonting som får aktörerna att behålla intresset. För efter det trettonde ointressanta, tomma rummet förlorar man aktörernas intresse.

I Noas sista drag har jag försökt få en sak i ett rum påverka någonting i ett annat rum, vilket inte alltid är helt uppenbart först. Istället slår det karaktärerna senare att sambandet och kan då ta sig tillbaka för att knyta samman de lösa trådarna.

Med lite tankeklur har karaktärerna möjlighet att undvika en hel del problem, samtidigt som de rusar rätt in inte kommer fastna helt. Just den kombinationen är vad som får mig så nöjd med den. Problemlösningen blir inte börda för de som föredrar karaktärsspel, samtidigt som platsen i sig är väl integrerad med handlingen. Samtidigt är den inte nödvändig, så karaktärerna är inte beroende av den för att klara berättelsen. Den kommer att gynna dem, men med blod, svett och tårar kan de övervinna i stort sett alla hinder.

I skrivande stund skriver jag på bildmanuset för att skicka iväg till illustratören. När bilderna är färdiga, förhoppningsvis i slutet av augusti, går berättelsen i väg till layoutning. Det ska bli skönt att äntligen få ut den omfattande berättelsen. Troligen blir Noas sista drag den mest omfattande gratismodul till dagens svenska rollspel. Det är lite skrytsamt och osvenskt att skriva så, men jag står för det.