Från världens alla hörn (Växjö, Jönköping och Oslo) strömmade mina lagkamrater in till ett soligt Göteborg torsdagen den 21 april. GothCon inleddes traditionsenligt med Munchkin i matsalen i väntan på att incheckningen skulle öppna. Vi förberedde oss mentalt på milslånga köer och förvirrande datorsystem, men till vår stora förvåning flöt allting på ovanligt smärtfritt i år. Thumbs upp till GothCon-gänget för det!

Efter att ha slängt in våra saker i sovsalen möter vi Robert på väg tillbaka till matsalen. Vi snackar lite innan vi springer vidare för att påbörja ett parti Arkham Horror som vi tyvärr får lägga ner när klockan börjar bli mycket och vi inser att Arkham förmodligen inte kan räddas denna gång.

Fredagen inleds, efter dusch och frukost, med ”Operation: Fallen Reich – Is there time for a last Singapore sling?”. Tredje gången vi kört det på GothCon och det var minst lika bra som de vi kört innan. Efter det så möter jag upp med Robert och John A. Jonsson och vi beger oss iväg till Bortoms första spelpass. Vi tilldelade det enda anmälda laget till spelledaren Buster (en kille jag spelledde Metamorfos för förra året, det var jättekul att höra att han nu ville spelleda tre pass Bortom) och försvann sen ut i vårsolen igen.

Vi sätter oss på en parkbänk och har en riktigt bra diskussion om skepstridsystemet som kommer i Svart svan. Robert överlämnar även en del kritik som han skrivit på tåget på väg till konventet och en riktigt cool Bortom t-shirt. Nu känner jag att vi har ganska bra koll på hur systemet ska se ut och ganska snart kommer jag börja plåga alla mina spelgrupper med oändliga mängder speltest.

Det tredje passet på fredagen så får jag spelleda årets Bortom-berättelse Anakronismer. Fick ett gäng inbitna Bortom-fans som spelat det på GothCon flera gånger tidigare, och som jag även spelledde Den illyriska epidemin för 2009. Spelet gick bra, det verkade som de hade roligt, även om jag fick hugga bort en del ur berättelsen på grund av tidsbristen. Men vi hann spela klart och de lyckades få ett av de mindre tragiska sluten.

Efter några få timmars sömn tvingas jag upp igen på lördagen då vi ska spela ”Western – Priset för ett liv”. Har aldrig spelat Western förut så det var kul att testa systemet, även om vi inte hann spela klart och inte kom särskilt långt i äventyret.

Direkt efteråt så fick vi kasta oss iväg till nästa spelpass ”Det eviga folket”, ett riktigt bra skräckspel i friform som jag diggade skarpt. Speciellt roligt var det när min amerikanska FN-ambassadör blev uppmanad av Det eviga folket att döda en av de andra karaktärerna:
- Kapten! Får jag låna er pistol?
- Varför det?
- Jag behöver kunna försvara mig, ge mig pistolen.
- Okej, här har du den.
- Tack, hur gör man?
- Du tar bort säkringen här och sen pekar du och trycker av.
- Tack. [Tar bort säkringen, pekar den mot sin militära rådgivare och trycker av. Förvirring och skottlossning följer.]

Lördagen avrundas senare med en barrunda och på söndagsmorgonen sitter vi alla med välförtjänt huvudvärk och spelar Munchkin tills det är dags åka hem och avsluta ännu ett GothCon.

Överlag var det ett mycket lyckat GothCon på alla sätt. Det enda som är tråkigt är att man nu måste vänta ett helt år på nästa!

Summering

Om jag ska summera min upplevelse av konventet som helhet är det här nog det roligaste året för mig personligen. Spelpassen jag hade var mycket stimulerande och jag träffade väldigt mycket nya och gamla bekanta. Anakronismer som berättelse fungerade betydligt bättre än vad Metamorfos gjorde för mig. Det kändes mer genomarbetat och detaljerat eftersom jag kunde fokusera på berättelsen och karaktärerna.

Ett problem som jag upplevde var att det var lite för stort för ett konvent med lite för mycket händelser. Det skedde två onödiga tidshopp – eller snarare att de skedde för tätt inpå varandra. Flyttar man isär dem och expanderar nutidsdelen lite fungerar dem bättre. Jag tryckte på samlingarna för berättarna innan att berättelsen fungerade bäst då man använde det som en smörgåsbuffé där man lät aktörerna plocka ihop sin egen spelupplevelse. Det är i alla fall en lärdom inför nästa år.

Vad som nu återstår för mig av GothCon är att samla in feedback kring Anakronismer och sen inkorperera det i berättelsen. Därefter är det bara korrekturen och bilderna jag väntar på innan den kan gå iväg till layout. Därefter är det Print on Demand-tryck som gäller.

Hursomhelst, det var ett mycket trevligt GothCon för egen del och jag hoppas att ni hade en lika trevlig påsk som mig!

Lördag

Morgonstund har guld i mun sägs det. Att vakna klockan sex efter att somnat runt halv fyra är det inte. Efter att pressat mig att sova i korta intervaller fram tills halv åtta klev jag upp. Jag kom iväg till cafeterian och fick i mig frukost, lagom till John sömnigt släntrade in cafeterian.  Medan han satte sig för att äta tog jag mig till samlingssalen för att möta upp de andra berättarna. Det här var vårt största pass med sju anmälda lag och också den som vi räknade med att inte kunna tillgodose alla lagen med berättare. Lyckligtvis visade sig nu att endast ett lag inte skulle få spela.

Här skedde också något märkligt när de två sista lagen var kvar: tydligen hade GothCon lovat att ett lag skulle få spela eftersom ett annat arrangemang blivit inställt. Problemet här var bara att de inte sagt något om det till mig och att det på papperet jag fått stod att de inte betalat medlemsavgiften. Så jag var tvungen att förhålla mig till papperna, även om det kändes lite tråkigt att skicka iväg dem.

Passet visade sig bli väldigt intressant. Det var två äldre herrar tillsammans med två tonårstjejer som jag tror var döttrar (även om jag inte är helt säker). I alla fall, tanken får mig att le. Det är vackert att se två olika generationer förenas i en hobby och ha kul tillsammans. Vi rollspelare behöver alla börja göra barn och introducera dem så tidigt som möjligt i hobbyn!

Efter passet blev det panik eftersom spelpasset tog slut precis som auktionen startade. Jag brukar närvara där och skulle göra så i år, men jag hade lovat att hämta Tina Engström så raskt sprang jag mot butiken. Men det är givetvis då man har bråttom som saker och ting sker. Jenny Barkestedt som jag pratat med under gårdagen slet tag i mig och presenterade mig för Linda Nilsson, som tidigare illustrerat ett flertal bilder åt mig – i synnerhet till Via Dolorosa, men även till förra årets konventsberättelse Metamorfos. Det var en trevlig, om än smått stressad, pratstund vi hade och jag passade på att lämna över ett exemplar av Leka med elden till henne (som hon också illustrerat), innan jag rusade vidarem ot auktionen. På vägen träffade jag givetvis på en av spelledarna från förra passet och fick en kort rapport, innan jag släpade Tina in till auktionen där vi fann John efter ett tags letande.

Auktionen i sig var en besvikelse. Jag gjorde blott ett köp (Sinkadus 2) och i ärlighetens namn fanns det inte mycket mer att hämta. Utbudet bland rollspelen var betydligt mindre i år än tidigare år och jag tror att det beror på att man höjde inlämningsavgiften till 20 kronor. Rollspel går för låga priser och det gör en eventuell vinst osäker. Brädspelen, som auktionen svämmade över av, ger oftast större avkastning. Jag hoppas att de ser över det där till nästa år så att det blir en bättre fördelning mellan rollspel och brädspel. Nu blev det rätt segdraget och ointressant i år.

Då det väl var slut tackade Tina för sig medan jag och John sålde våra själar och hafsade i oss billig, själlös pizza. Så hungriga var vi. Fast jag svurit att inte äta där. Suck.

Efteråt begav vi oss till Mylingbutiken eftersom jag lovat Tina och Jörgen Åkerklint att ta hand om butiken medan de sträckte på benen. Jag fick en stund tillsammans med Jenny igen och hon gav mig en del användbara försäljningstips att använda på folk som passerade ens bås. Nu är jag inte hälften så extrovert och säljande som Jenny, men jag fick möjlighet att träna lite på en av Jennys bekanta så jag var redo att testa dem. Givetvis bestämde sig besökarna för att inte dyka upp då så jag fick tyvärr inte använda mina nyförvärvade kunskaper.

Sent omsider återvände Tina och Jörgen och vid det laget var jag rejält trött. Jag tog mig tillbaka till byggnaden där vi sov och signerade Johns Visioner och fantasier, innan vi tog farväl och jag gäspande tog mig tillbaka till min sovsal.

Michaels föräldrar ägnade sig åt boskapsuppfödning och som barn hade han en naturlig koppling till naturen. Han trivdes med djuren och hade en instinktivt förståelse för vad de kände och upplevde. Ingenting var annorlunda i hans liv, åtminstone förrän han fyllde 22 år då hans familj drabbades av hårda tider. Deras boskap dog som flugor och när veterinärer kom för att undersöka boskapen fann de höga halter av giftiga ämnen i sig. De kanadensiska myndigheterna började utreda familjen för djurplågeri. Det fick Michaels far Nicholas att hänga sig själv i ladan.

Så länge utredningen pågick fick familjen inga försäkringspengar och när fordringsägare började inkassera sina fodringar åts familjens besparingar upp. Ekonomin blev allt sämre, men så kom ett amerikanskt företag, Waltons Inc., och ville köpa marken. Kathryn, Michaels mor, var tvungen att sälja gården för att kunna överleva.

Waltons Inc. var generösa och familjen fick pengar nog att bli ekonomiskt beroende. Åtalet mot familjen lades ned kort därefter. Utan gården eller mannen som Kathryn spenderat hela sitt liv tillsammans med orkade hon inte fortsätta. Hon tog en bunt sömnpiller och somnade in under stillsamma förhållanden.

På några få år hade Michael gått från att leva i ett lyckligt familjehem till att vara ensam kvar utan det barndomshem han älskade. Michael behövde någon att skylla på och eftersom han aldrig riktigt sett Waltons Inc. som de genomgoda personerna de utgav sig för att vara, började undersökningarna där.

Snart såg Michael saker som bekräftade hans misstankar. Waltons Inc. var inte börsnoterade, de hade ingen tydlig profil och ingen verkade veta vad de sysslade med. Michaels detektiver fann dock att de som köpt marken mötte flera högt uppsatta personer från Washington. Att det första som företaget gjorde var att inhägna tomten och dölja all insyn, stärkte Michaels misstankar: Waltons Inc. var en fasad för den amerikanska staten. De hade förgiftat familjens djur och drivit hans föräldrar till självmord för att de ville åt marken. Michael sket i varför de gjorde det och vad de var ute efter på marken. Det var ett överspelat kapitel för honom: det viktiga var istället att han skulle få sin hämnd.

Med hjälp av den förmögenhet Michael hade bestämde han sig för att flytta från Kanada till staden San Sebastian, som låg i Florida. Det var där flera viktiga personer som Waltons Inc. hade talat med bodde. Han slog sig därför ned där, köpte ett gammalt nedlagt Zoo som han öppnade igen och började sin plan: att skapa bilden av en underlig och smått skruvad kuf. Folk tycker att Michael är vänlig, men lite smågalen eftersom han gjort galna upptåg som streakat, bungyjumpat från helikopter som flugit över stadens torg och hoppat in på den amerikanska fotbollstadion och tacklat domaren.

Åren har gott sedan dess. Michael har utåt har etablerat ett alter ego, medan han i hemligheten har skapat ett stort kontaktnät bland folk som ser folket i Washington som korrupta och drar Amerikas namn i smutsen.

Med åren har han blivit övertygad om att det största hotet mot USA inte är så kallade terrorister, utan det är folket i Washington. Faktum var att Michael hade stor förståelse för terrordåden – trots allt är USA en självutnämnd korsriddare som sprider terror världen över med ett draget svärd. Det är dags att någon trycker ned svärdet i halsen på USA!

Utseende: Trots att Michael befinner sig i medelåldern är han rätt vältränad. Hans hjässa är kal, vilket är ett spår av åldern snarare än ett medvetet drag från hans sida. Michael klär sig ofta i praktiska kläder i naturfärger: vanligen några rejäla huggarbyxor, en mörkgrön luvtröja och en ljusbrun fiskeväst ovanpå det. På huvudet har han oftast en enkel, grå mössa. Trots att Michael är strax över 1.90 meter lång rör han sig alert och vigt fram, nästan som om han vore ett djur.

Personlighet: Med åren har Michaels livsmål blivit att störta det amerikanska styret och låta folket få tillbaka makten. Företagsintressen har förstört för fotfolket – och han ser det som din plikt att återvända makten dit den hör hemma. Michael vet dock att USA har spionteknologi överallt och att ett felsteg från hans sida kan få staten att attackera honom.

Det har gjort Michael paranoid och extremt bedräglig. Hans misstänksamhet mot folk och sitt hat mot allt som har med Washington att göra håller Michael dolt, medan han utåt visar att han är en harmlös person. Om inte de misstänker någonting kan han orsaka störst skada – men får de reda på hans plan har Michael inte längre skäl att dölja sitt hat!

Egenskaper: Ego 3, kropp 3, uppmärksamhet 4 och utstrålning 3.

Sekundära egenskaper: Skadechock 3, smärtkapacitet 6.

Färdigheter: Avståndsstrid 2, informationssökning 4, kontaktnät 5, köra 2, medicin 2, rörlighet 3, spaningsteknik 6, teknologi 2, överlevnad 4.

Specialiseringar: Djurkommunikation, paranoid.

Kontaktnät: Barnfamiljer, journalister, konspirationsteoretiker.

Daniel har gjort många illustrationer för Bortom, men det här är hans första i färg. Hoppas ni gillar det!

Innan vi går in på karaktärernas handlingar och konsekvenser vill jag ta tillfället i akt och prata lite om de två akterna: 223 och Offer. Det var de två akterna som aktörerna fick välja mellan – eller i alla fall där berättaren hunnit plugga in båda. 223 var upplagt som en konspirationsthriller i all ensamhet, medan Offer i högre utsträckning var ett mystiskt drama med social interaktion. Min spontana gissningar var att 223 skulle bli den populäraste akten av Metamorfos, men det blev väldigt jämnt fördelat: 5 grupper spelade 223 och 4 spelade Offer. Lite förvånande.

Metamorfos som berättelse handlade om två mäktiga drömlorder: Auberon och Oberon. Det var två bröder som tvistade om den ökände seriemördaren Ripper. För Auberon var han ett hot mot mänskligheten, medan Ripper var deras frälsare i Oberons ögon. Eftersom bröderna alltid måste vara överens för att genomföra sina planer och inte kunde kompromissa, bestämde de sig för att avgöra tvisten med ett spel.

Brödernas spel gick ut på att dra in människor i drömvärlden för att där utsätta dem för prövningar. Prövningarna i sig var skapta så att människorna i dem skulle vara tvungna att ställa sig på antingen Auberons eller Oberons sida. Den bror som fick flest människor på sin sida i slutänden, var den som fick bestämma om man skulle hjälpa eller stjälpa Ripper.

Det var premissen för Metamorfos. Berättelsen handlar om drömlordernas kamp och hur karaktärerna blir en del av deras spel. Ovetande väljer de sida och bestämmer även Rippers öde, något som kommer att påverka framtiden i Bortom.

Som om inte det vore nog, vissa av karaktärerna man kunde spela har en stark koppling till Bortoms metaplott och utifrån aktörernas val kan deras roll i den förändras. Nedan beskriver jag de olika grupperna av karaktärer och vad som deras handlande fick för konsekvenser.

De otraditionella

Jack Rozier: Fransk luffare som sett mycket av världen.
Zhong Liao: Skicklig kinesisk stridspilot med starka nationalistiska känslor.
Ezra Kahn: Judisk utredare åt Sällskapet som saknar en gammal vän.
Marleen Heche: Amerikansk domare vars familj slagits itu av en sann mardrömsman.
Joseph Riley: Aboriginsk shaman som hört talas om Tystnaden.

Efter att ha vaknat upp tillsammans i drömmen började de utforska Bremsvik, men snart skar det sig rejält mellan Zhong och de andra. Zhongs ständiga anklagelser om att de andra var ”onda amerikaner” blev för mycket för dem. Istället var det Jack som tog befälet, även om Marleen gjorde sina försök att få kontroll över de andra.

Deras handlande spelade rätt in i Oberons händer och vips hade denne fem personer på sin sida. Drömmen var dock något som förenade Jack, Ezra och Marleen då de sökte upp varandra efter den för att gräva djupare i omständigheterna de upplevt i drömmen.

De med Hope

Laura Summers: Före detta Faith-äldste som numer tros vara död.
Martin Cross: Dödsförklarad Faith-agent och fd. Polis.
Samantha Cross: Dödsförklarad Faith-anställd sjuksköterska.

Den sammansvetsade gruppen gjorde sitt bästa för att förhindra offret som var på väg att ske i Bremsvik. De anade visserligen inte vad byborna var kapabla till, men de tvekade inte i sitt ställningstagande. Oberon var den solklara segraren och ytterligare tre personer stod på hans sida.

Drömmen som de tre hade var i alla fall nog för att de tillfälligt tog en paus i sitt utredandet av Orden. De bestämde sig nämligen för att bege sig till Bremsvik och undersöka den övergivna byn. Kanske skulle de till och med finna spår på Ritveria, den skrämmande gestalt som Martin sett i drömmarna. Vistelsen i Bremsvik kommer dock få betydelse i framtiden.

De stabila och mindre stabila

Marcus Füller: Städare åt Sällskapet som blev uppfostrad av en mycket sjuk familj.
Min Kwan: Fanatisk ockultist som vägrar att kompromissa för att nå sitt slutliga mål.
Professor Jeremiah Ford: Erkänd antropolog och arkeolog som dragit sig tillbaka från den akademiska världen.
Gavril Negrescu: Rumänsk vapenhandlare som nyss släppts fri från fängelset.

När de fyra vaknade upp i en mörk källare var det en trevande allians som skapades. Det starkaste bandet var mellan de två akademiska genierna, Min och Jeremiah, som hört talas om varandra tidigare i karriären. Tillsammans började de fyra undersöka Bremsvik och även om det kantades av en del mindre konflikter blev det aldrig ett hinder för samarbetet.

I slutänden var det Marcus som bestämde i vems favör drömmen föll hos. Efter att ha mött den mystiska Sasha Mitchell ett flertal gånger (vilket inte var någon mindre än Oberon), hade viss misstro skapats mot henne. Marcus spelade med andra ord Auberon rätt i händerna och gav denne fyra personer.

Återkomsten till det vardagliga livet var relativt normalt för Marcus och Gavril. Den förstnämnde rapporterade om sina upplevelser till Sällskapet, medan den andra fortsatte planera sin personliga hämnd på de som satt dit honom. Min och Professor Ford däremot fann varandra och bestämde sig för att samarbeta för att stoppa den ondska som respektive person jagade, någonting som definitivt kommer påverka framtiden i Bortom.

De utsatta och sjuka

Selene Spectre: Odödlig landsförrädare.
William Sjödahl: Psykiskt störd man med skev verklighetsuppfattning.
Ralph Meekes: Ung misshandlad pojke som är övertygad om att han är en (kvinnlig) ängel.
Ed Wohan: Stum, vanställd uteliggare som de andra hemlösa kallar för monstret.
Stan McNorman: Facklig representant på företaget Duncan Wilburs.

Ingen av karaktärerna tog en tydlig ledarroll då de vaknade upp i Bremsvil. Dock kom de alla att förenas av en sak: tron att Ralph var galen. Det steg till extremen då han med kniv i handen började predika om han var en ängel och de andra skulle dö för att de syndat. Ralph gick så långt att han skar upp Selenes hals. Mäkta förvånad kunde dock Ralph se halsen läkas omedelbart. Tystlåten och skamsen gjorde Ralph inte något motstånd då Ed slog honom med knytnäven.

Deras val stödde Oberon som vann fem själar till. Av karaktärerna var det endast Ed som lät drömmen påverka honom i hög utsträckning. Han påbörjade sin jakt efter en organisation som inte existerade, någonting som tillförde honom ytterligare en tragisk dimension.

De med intrigerna

Viktor ”Ville” Bonnier: Rikemansbarn som drev en reklambyrån.
Jessica Gustafsson: Kreativt ansvarig med drömmar om en röd revolution!
Stefan Bauer: Homosexuell nörd som inte klivit ur garderoben ännu.
Antonija Ladan: Skicklig filmare med ett öga för det morbida.
Dan Ljungberg: Ljudtekniker med ett brottsligt förflutet.

I början då de vaknade upp höll de fem samman och lite grann för sig själv. När de väl började interagera med de andra var det början till slutet. Gruppdynamiken fullkomligt exploderade då alla mörka hemligheter kom fram.

De valde att inte ingripa i vad som skedde i Bremsvik. Det gjorde att Auberon kunde få fem personer till på sin sida. Drömmarna gav dock starka konsekvenser då alla valde att bryta med varandra, vilket gjorde att Ville försatt företaget i konkurs efter att ha tömt det på pengar.

Dan blir vansinnig över det och mördar Ville, vilket gör att han hamnar i fängelset igen. Resten av personerna sprider sig med vinden och försöker börja nya liv. Stefan kliver ut ur garderoben och börjar leva som öppet homosexuell. Han gör även vissa efterforskningar om upplevelserna som både skrämmer och fascinerar honom, något som i framtiden kommer leda honom till sin livs kärlek. Antonija och Jessicas liv är dock inte lika klara vid det här laget: de har dock båda blivit arbetslösa samtidigt som de lidit av ett kraftigt psykiskt trauma. Framtiden kunde se bättre ut för dem.

De med egna idéer

Andronikos: Vacker grek som sysslar med kriminell verksamhet.
Tom-Sandy Denison: Verklighetsförvirrad vaktmästare.
Broder Dominicus: Pacifistisk och fundamentalistisk munk.
Stephen King: Pensionerad företagsledare som njuter av livet.

Mycket av gruppens upplevelser i Bremsvik förblev ett mysterium. De fyra aldrig fick ett klart grepp om vad som pågick. Istället blev de väldigt osams i slutet, vilket knappast hjälptes då Andronikos sanna identitet avslöjades som något annat än den vackra grek han utgav sig för att vara.

Deras interna konflikter förhindrade Oberons försöka att norpa åt sig dem, vilket gjorde att Auberon fick ytterligare fyra personer.

De som sett sanningen

Jessica Paige: Fanatisk demonjägare.
Mary Paige: Jessicas mycket kapabla, brådmogna dotter.
Jordan Taylor: Historiestudent som fått sitt förflutna utraderat.
David McEvanes: Skotsk elitsoldat som fått sitt förflutna utraderat.
Bill ”Bull” Lemon: Bilmekaniker med ett brottsligt förflutet.

För de flesta blev inte själva uppvaknandet i den främmande svenska byn någonting märkligt. För alla, utom Bill, var det övernaturliga en vardag och en simpel kidnappning var långt ifrån obegripligt för dem. Stackars Bill däremot undrade mest varför han hamnat där, men trots förvirringen fungerade han rätt bra ihop med de andra.

Varken Auberon eller Oberon lyckades dock binda karaktärerna till sin sida, utan de fem valde helt enkelt sin egen väg. De lärde sig alla sina läxor, i synnerhet Jessica som började att trappa ned på demonjakten. Allt för att se till att Mary skulle få den mer kärleksfulla mamman hon drömde om.

Drömmarna verkade dock ha påverkat dem alla i olika utsträckning, för de bestämde sig för att söka upp varandra och diskutera igenom vad som hänt. Alla utom Bill, som istället verkade vilja förtränga allt som en dröm. Problemet var dock att Bill var den enda med ett fast hem, vilket fick till resultat att alla dök upp hos honom. Motvilligt tog han emot dem och deltog i diskussionerna om vad drömmen egentligen kunde betyda.

Dock svor David och Jordan aldrig att sluta sin kamp att stoppa Professor Ford!

De med engagemang

Jorge Juarez-Spinoza: Ensam byggarbetare från Costa Rica.
Randall de Salareff: Hamnvakt med polisdrömmar .
Geraldo Aquilar: En äldre, konservativ fiskare.

De tre fann tidigt varandra då de vaknade upp i Bremsvik. De samarbetade väldigt väl, särskilt sedan Randall övertalat de andra två om att de var utsända på ett heligt uppdrag för att stoppa häxan som fanns i Bremsvik. När de fick reda på hur byns innevånare planerade att förgöra häxan, blev de dock inte lika säkra längre. De bestämde sig istället för att sätta eld på kyrkan och såg därmed till att 3 själar knöts till Oberon.
Randall och Gerardo talade aldrig om drömmen efteråt, men de försökte leta upp Jorge efteråt. De fick då reda på hur han funnits mördad med en kniv rätt igenom ögat ända in i hjärnan. Som om det inte vore skrämmande nog, hade Jorge mördats i drömmen på exakt samma sätt. Plötsligt verkade inte nätterna lika rogivande som de varit tidigare…

De som lider

Michael Voorhees: Paranoid konspirationsteoretiker.
Amy Carpenter: En flicka sänd från framtiden för att utföra ett mycket viktigt uppdrag.
Dania Cruz: Nedbruten forskare på Alpha et Omega Industries.
Morgan Carradine: Handlingskraftig FBI-agent.
Nikolaj Vasiljev: Pensionerad KGB-agent.

Bland de fem som vaknade upp i en mörk källare fanns det starka viljor, särskilt hos männen. Samtliga av dem verkade vilja ta kontroll över gruppen. Nikolaj såg sig som en självklar ledare, men de andra verkade istället lyssna på Morgan. Kanske var det för att alla i gruppen fann något som band dem samman i det korrumperande läkemedelsföretaget Alpha et Omega Industries. Alla utom Nikolaj.

När de alla sedan vaknade upp från ett anfall som skett i Bremsvik var Nikolaj den enda som var fri. De andra var fastkedjade i stolar, vilket plötsligt gav Nikolaj all makt. Han var övertygad om att de andra var ett hot mot Ryssland. Trots grova förhörsmetoder vägrade dock de andra att erkänna sitt uppdrag mot Moder Ryssland. Hans värv ledde dock fram till att han avrättades och när han vaknade upp var det med rejäla smärtor. Nikolaj kontaktade givetvis sina kontakter inom KGB och försökte varna dem om det globala hot som existerade, men möttes med skepsis och ett artigt avhysande.

De andra däremot ställde sig mot Auberon i drömmen och delade därmed ut fyra nya själar till Oberon. Väl tillbaka bestämde sig Morgan för att kontakta de andra i ett hopp att finna ett sätt att motarbeta den konspiration som Alpha et Omega Industries var inblandad i. Han fick tag i Dania, som slutat sitt arbete på företaget, och Michael, som bestämt sig för att hålla låg profil. Hur mycket de än försökte finna Amy var hon dock helt spårlöst försvunnen. Det var som om hon aldrig hade existerat…

Sammanfattning

Hittills är det Oberon som har tagit ett stadigt grepp om spelet. Sammanlagt har 38 personer värvats in i drömspelet och av dem tillhör 20 Oberon. Auberon är dock inte alltför långt ifrån med sina 13, så det är fortfarande en väldigt jämn kamp.

Men hittills verkar det som om drömlorderna kommer att stödja seriemördaren Ripper att fullfölja sin plan. Det enda vi vet om Rippers plan är vad som avslöjats i tidigare moduler. I Den femte kolonnen finner han sin femte och sista kolonn, år 2019. Men vad händer efter det? Ja, det står ännu skrivet i stjärnorna.

Trots att det här var mitt åttonde år som arrangör (sjunde för Bortom) kändes årets GothCon nytt för mig: nya GothCon-kontaktpersoner, ny byggnad för reception & cafeteria, en ny medarrangör och ett nytt upplägg.

Jag erkänner att kommunikationen med GothCon innan arrangemanget har varit sisådär. Jag har inte alltid upplevt att det fungerat jättebra (mejl som inte besvarades, långa väntetider och liknande). På plats verkade det däremot flyta på riktigt bra och kommunikationen och stödet jag fick var strålande. I år slapp jag dessutom vänta flera timmar vid incheckningen för att de skulle bli klara med allt. Stort plus.

Att de flyttat cafeterian och incheckningen avsides var förståeligt, på grund av ombyggnationer. Problemet var att den kom lite väl avsides, vilket för en latmask som mig innebar färre turer dit. Motion är i och för sig nyttigt, så det är ju inte nödvändigtvis fel, men det skulle vara intressant att se om inkomsten i cafeterian blev lägre än tidigare år. Min gissning är att den blev det.

En annan sak som var ny för i år var att jag fick sitta och vaka över Mindless Gamings butik i år. Dock lyckades jag pricka in tiden då det verkade vara som mest lugnt på hela konventet. Såg knappt en själ där, bortsett från de andra butikernas personal och kompisar.

Viktor Nyberg var inte med oss i år, utan istället hjälpte John A. Jonsson till med arrangemanget i år. Det är inte ett nytt ansikte i sig: John har arrangerat Bortom på Stockholms Spelkonvent och spellett på GothCon tidigare år. Vi hade lite färre spelledare i år än vanligt, men det var färre anmälningar i år än förra rekordstora året. Dock slet våra spelledare hårt och gjorde sitt bästa för att se till att så många som möjligt fick spela. Till och med utanför de normala konventspassen.

Så… Det för oss fram till själva konventspassen. Jag hade tidigt en tanke om Metamorfos och det var att varje spelgrupp skulle få uppleva någonting unikt. Tanken var att erbjuda flera berättelser för dem att välja mellan samt att varje aktör skulle få en unik karaktär. Slutresultatet blev att vi hade med oss två olika akter till Metamorfos (223 och Offer) och sammanlagt 73 olika karaktärer.

Rent konkret fick varje spelledare ett flertal karaktärer att läsa in sig på samt de både äventyren. De hade med andra ord haft god tid att förbereda sig på.  När spelpassen började togs en spelgrupp in och fick välja bland ett flertal grupper av karaktärer; vissa gamla godingar, andra helt nya. Karaktärsgrupperna var utskriva med en kort beskrivning och bilder som hjälpte aktörerna att välja bland dem. När de väl valt en grupp tog berättaren med sig dem till spelrummet där de fick välja berättelsen de skulle spela. Överlag verkade 223 vara det vanligaste valet.

Vad jag inte tänkte på var att en del tid skulle gå bort vid varje spelpass. Ges aktörerna valmöjligheter kommer det divideras för varje grupp består av individer som har sin egen vilja. Vilken grupp passar alla? Vilken berättelse är mest spännande? Bästa kommentaren jag hörde var när en person utbrast ”Men kan vi för en gångs skull försöka hålla sams och inte gräla?” när hans vänner kollade på en grupp med just gräl och konflikter som tema. Det fick mig att le igenkännande. Överlag skulle jag dock vilja tillstå att valmöjligheten blev ett mycket uppskattat inslag.

Tyvärr lyckades inte den glädjen förvaltas ända till Mindless Gamings butik och försäljningen av rollspelet. En del exemplar såldes och några få Visioner och fantasi förhandsköptes, men betydligt färre än vad förhoppningen var. Trots att arrangemanget var uppskattat och hyfsat välbesökt verkade det svårt att entusiasmera deltagarna att köpa spelet. Okej, i ärlighetens namn: det finns många spelgrupper som återkommer år efter år som tillhör skaran som faktiskt äger rollspelet, så att de inte köper fler böcker är ju förståeligt.

Det är dock lite synd att den andra halvan inte gör det. Som Tomas Arfert (skaparen av det utmärkta fantasyrollspelet Saga) brukar säga: ska vi ha en levande svensk rollspelsmarknad måste vi själva bidra till den genom att köpa rollspel. Jag har till exempel inga direkta planer på att spela eller spelleda Saga, Noir eller Haragada, men jag har ändå köpt dem. Tyvärr tror jag inte alla tänker på det så. Nåja, nu börjar jag bli lite väl fundersam och glider från ämnet.

För mig handlar ett lyckat konvent om en sak: att spelgrupperna ska ha roligt under spelpassen. På det planet var konventet i alla fall lyckat. Inom snar framtid kommer ytterligare en rapport om konventet. Den gången handlar det om hur de olika spelgrupperna var med och skapade en del av den officiella historien i Bortom.

PS. Tanken var att den här rapporten skulle fyllas med lite fotografier, men min mobilkameras batteri var väldigt kingsligt så det blev inget sådant. Tyvärr. Om du kommit igenom hela texten tackar jag för din tid!

Saker och ting har dock inte stått stilla. För de som följt Bortom på Twitter (eller via feeden i den högra spalten) framgår det att mycket arbete har gjorts på Metamorfos. Jag har kommit halvvägs i karaktärsskapandet och har även lämnat in de färdigskrivna akterna till GothCon. Det får mig att andas ut… En stund i alla fall.

Sökes: Karaktärsbeskrivningar
Belöning: Ära och berömmelse!

Som jag skrev tidigare har jag nu börjat med Metamorfos, nästa års konventsberättelse. Till det kommer jag behöva runt 90 karaktärer, eftersom tanken är att alla konventsbesökare ska få sin egen unika karaktär. För att uppnå det målet vänder jag mig nu till er. Vill du bidra med en eller två karaktärer till berättelsen och därmed göra dem till en del av Bortoms universum?

Det enda du behöver göra är att beskriva karaktären och dennes bakgrund. Inget krav att du sätter ut värden eller så, utan det är själva karaktärsskapandet som jag behöver ha hjälp med!

Jag söker främst manliga karaktärer, gärna icke-amerikanska sådana. Skälet är att det finns redan många kvinnliga karaktärer och många amerikaner, och jag skulle gärna vilja vidga det ytterligare.

Nedan presenteras riktlinjer för vad du bör tänka på när du skapar karaktärer till Metamorfos.

Karaktären ska vara förankrad i vardagen och sakna kopplingar till övernaturligheter. Ett tips är att i bakgrunden försöka finna ett tema för karaktären. Varför skulle någon vilja spela just den karaktär du skapat? Försök sammanfatta karaktären i en beskrivande mening om vem karaktären är och en mening som säger varför man ska spela henne. Ett exempel: ”Mariah var på väg att bli en astronaut, men som fick cellskräck efter blivit inspärrad i en hiss under två dagar och nu undviker trånga utrymmen. Spela Mariah om du vill ha en handlingskraftig karaktär som vantrivs inomhus och fruktar trånga utrymmen.”

Vill du sätta ut värden också, gäller 30 erfarenhetspoäng till egenskaperna och lika många till färdigheterna.

Bakgrund: Beskriv vem karaktären är, vad den arbetar med och hur den ser på sin tillvaro. Är hon nöjd med den eller hungrar hon efter nya utmaningar? Tanken är att aktören ska få en tydlig inblick i personen så att hon får en känsla för hur karaktären ska spelas. Bakgrundet bör tilltala aktören direkt: skriv med andra ord i andra person. Till exempel: ”Du minns aldrig vad som hände minuterna innan bilkraschen, men dina vänner berättade att du tuggade fradga och skrek din ex-frus namn om och omigen.”

Utseende: Beskriv hur karaktären ser ut och vad för sorts kläder hon bär till vardags. Tveka inte att beskriva klädseln mer noggrant än ”jeans, tröja och skor”. Kom ihåg att skriva i andra person!

Uppträdande: Här får aktören en djupare insikt i karaktärens personlighet. Du kan utveckla saker från bakgrunden djupare här. Beskrivningen av uppträdandet ger också aktören tips om hur hon gestaltar karaktären. Även här gäller andre person.

De tre ovanstående kategorierna bör inte ta upp som högst, lite mindre än 1 ½ sida för att få plats vid layouten.

Därefter kommer vi till karaktärsbladet, där flertalet saker behövs fyllas i. En mall för detta och ovanstående information finns på nästa sida. Innan du hoppar dit rekommenderar jag att du läser igenom nedanstående för att insikt i hur du fyller i det.

Egenskaper och färdigheter köps som vanligt. Hon har 30 erfarenhetspoäng till vardera. Poäng som inte spenderats på på egenskaper får istället läggas på färdigheter.

Karaktärens namn: Vad heter karaktären? Försök få ett namn som signalerar varifrån hon kommer. Sven är ett bra svenskt namn, Carmencita skulle snarare indikera ett spanskt namn istället för svenskt.

Födelseår & ort: x/y- z (w). Metamorfos utspelar sig 2010, så utifrån det bestämmer du vilken dag/månad – år som karaktären var född (och i vilken ort).

Yrke/koncept: Vad arbetar karaktären med? Vad är den drivande idén med karaktären? Du skriver inte båda, utan endast det viktigaste. Är det Telesäljare som är den stora idén med karaktären anges det, men du kan även skriva ”actionknarkare” om det istället är det viktiga med karaktären.

Utbildning: Vilken utbildning har karaktären? Vissa yrken kräver studier på högre nivåer för att få arbeta med det, så tänk om yrket kräver det.

Bostad: Var bor hon och i vad för sorts bostad? Är det en femma på Södermalm eller en trång etta i New York?

Religion/livsfilosofi: Är karaktären religiös eller har hon en särskild levnadskodex? Skriv det här. Är hon inte troende är hon säkert uppfostrad inom någon religion och då skriver du ”sekulariserad (religion)”. Har hon gjort ett aktivt ställningstagande kan ateist eller agnostiker vara möjliga val. Även rena citat som ”Live fast, die young and make a beautiful corpse” eller ”Carpe Diem” fungerar bra. Tänk dock på att hålla det kort.

Förarlicenser: Vad har karaktären för körkort? Bil, motorcykel, flygcertifikat?

Sjukdomar: Du behöver inte ange vanligare sjukdomar här, men saker som påverkar ens tillstånd (astma) eller sjukdomar man överlevt (cancer) är saker som bör anges.

Språk: Skriv modersmålet. För varje värde hon har i språk kan hon dessutom tala ytterligare ett språk, även om det inte är ett måste.

Kontaktnät: För varje värde hon har i kontaktnät kan karaktären ha en sorts kontaktnät., även om det inte är ett måste.

Drivkrafter: Vad är det som driver karaktären att kliva upp ur sängen varje dag? Vad är det för livsmål hon drömmer att uppnå och hur vill hon ta sig dit? Sammanfatta det helst i ett ord eller en kort mening. (T.ex. ”Att bli känd”, ”Heder”, ”Kristen fundamentalist”.)

Karaktärsdrag: Skriv ned tre karaktärsdrag som sammanfattar allt du skrivit under bakgrund och uppträdande. Genom att titta på dessa får aktören något att bygga upp sin gestaltning av karaktären omkring.

Nedan följer en mall som du kan utgå ifrån:

Karaktärsmall

[Bakgrundshistoria]

Utseende:

Uppträdande:

Karaktärens namn:
Berättelsens namn: Metamorfos
Födelseår & ort:
Yrke/koncept:
Utbildning:
Bostad:
Religion/livsfilosofi:
Förarlicenser:
Sjukdomar:
Grupptillhörighet:

Ego    Kropp    Uppmärksamhet    Utstrålning
Skadechock    Smärtkapacitet

Färdigheter:
Specialisering:
Språk:
Kontaktnät:
Drivkrafter:
Karaktärsdrag:

Därför har jag gjort en ny skiss över Bremsvik, som kommer att spela en central roll i Metamorfos. Kartan kommer att snyggas upp senare  – såvida ingen känner sig manad över att göra en bättre karta, vilket inte bör vara särskilt svårt.