Summering

Om jag ska summera min upplevelse av konventet som helhet är det här nog det roligaste året för mig personligen. Spelpassen jag hade var mycket stimulerande och jag träffade väldigt mycket nya och gamla bekanta. Anakronismer som berättelse fungerade betydligt bättre än vad Metamorfos gjorde för mig. Det kändes mer genomarbetat och detaljerat eftersom jag kunde fokusera på berättelsen och karaktärerna.

Ett problem som jag upplevde var att det var lite för stort för ett konvent med lite för mycket händelser. Det skedde två onödiga tidshopp – eller snarare att de skedde för tätt inpå varandra. Flyttar man isär dem och expanderar nutidsdelen lite fungerar dem bättre. Jag tryckte på samlingarna för berättarna innan att berättelsen fungerade bäst då man använde det som en smörgåsbuffé där man lät aktörerna plocka ihop sin egen spelupplevelse. Det är i alla fall en lärdom inför nästa år.

Vad som nu återstår för mig av GothCon är att samla in feedback kring Anakronismer och sen inkorperera det i berättelsen. Därefter är det bara korrekturen och bilderna jag väntar på innan den kan gå iväg till layout. Därefter är det Print on Demand-tryck som gäller.

Hursomhelst, det var ett mycket trevligt GothCon för egen del och jag hoppas att ni hade en lika trevlig påsk som mig!

Jag tänkte ta tillfället i akt och summera mina tankar och åsikter om konventet. Jag kommer att skildra min upplevelse av konventet dag för dag, under de kommande dagarna. Låt oss börja med torsdagen då jag reste ned till Göteborg.

Torsdag

Jag anlände dagen innan konventet för att spendera den tillsammans med min korrekturläsare, Marie A. Sjödin. Vi pratade, skrattade och åt – samt planerade saker inför framtida projekt. Det är något som blivit en tradition över åren och det är en perfekt uppvärmning inför GothCon.

Jag var mätt, trött och hade huvudvärk (tack Hard Rock Café) då jag kom till GothCon. På väg in till receptionen så stötte jag på Jörgen Åkerklint (från MylingSpel) och talade lite kort med honom – och lovade att titta förbi. En liten överraskning var dock att GothCons vänner dock överröste mig med reklampryttlar. Jag fick en fin tygkasse full av vattenflaskor och en bunt pappersark att dela ut till mina berättare. Som om inte det var nog, fick jag även en del enkäter som berättarna kunde fylla i efter passen och lämna in om de ville ha ett gratis tärningsset. Av vad jag förstod från enkäten så var dess syfte främst att se hur många kvinnor som deltog på spelpassen.

Efter fått anvisningar om var min sovsal var begav jag mig emot den och sprang in i Carl Odhnoff (med vänner) på väg dit. Han fick sin vattenflaska då och vi talades vid en kort stund, innan jag lämnade dem för vidare äventyr och såg till att få en bra sovplats i min sal. Tack och lov för den! Allt kring incheckning och så gick oerhört smidigt i år, till skillnad från förra året. Den nya generationen som tagit över GothCon verkar betydligt tajtare och verkar ha gått upp i level.

Då allt var packat för kvällen besökte jag Mylingbutiken som jag sagt och träffade där även Tina Engström. Vi satt och småsnackade en del, innan jag plockade på mig en bunt böcker som jag skrivit (två Visioner och fantasier, nybörjarrollspelet Leka med elden som baseras på en Bortom-berättelse och sedan En Garde!-äventyren Lancea Longini och Barnarov). Efteråt begav jag mig till min sovsal, läste igenom årets konventsberättelse Anakronismer igen och sen somnade jag. Vilket också är vad jag ska göra nu. Mer i morgon!

Innan jag begav mig till GothCon hade jag dock redan slutfört den expanderade versionen av berättelsen med extra händelser, mer ingående beskrivningar och fler statister. Varför skriva en expanderad version?

Tanken är att ge ut Anakronismer med hjälp av POD-tryck och eftersom det då inte finns några tidsbegränsningar att ta hänsyn till, kan man spendera större tid på att etablera saker och låta aktörerna utforska allting i sin egen takt. Det är därför jag delat in det i två akter, så det kan behandla varsin tidsperiod.

Det kommer att följa med färdiggjorda karaktärer till Anakronismer, men det kommer även finnas med riktlinjer och förslag på hur du skapar dina egna karaktärer att spela berättelsen med.

För tillfället har Marie A. Sjödin manuset för att komplettera några beskrivningar och sedan göra en korrekturvända. Därefter är det bara att invänta illustrationerna från Daniel Thollin innan det kan gå iväg till layout.

Torsdag

Som vanligt dök jag upp på torsdagen för att möta Marie, min korrekturläsare, vilket alltid är ett stort nöje. Eftersom GothCon förra året inte hade allt ordnat vid receptionens smygöppning såg jag till att inte komma dit för tidigt. Jag kom vid 21, istället för 19. Det var ett misstag. Under mina sju år av arrangemang på GothCon tror jag aldrig jag sett så mycket krångel som i år. Lyckligtvis har jag erfarenhet av GothCon så det var lätt att anpassa sig efter situationen. Jag fick tag i en sovsal och begav mig dit, bara för att finna rummet fyllt med folk. Nackdelen med att inte vara först är att man får nöja sig med den sovplats som fanns ledig. Lyckligtvis blev den rätt optimal i slutänden för mig.

När allt var klart fräschade jag upp minnet av Det illyriska blodet, innan jag sträckte på benen och gick förbi receptionen för att se om detaljer om scheman och salar fanns tillgängliga. Givetvis var så inte fallet, vilket gjorde att jag återvände tomhänt till sovsalen. Jag räknade med att få slå ihjäl några timmar i väntan på att Magic-spelarna som suttit där tidigare skulle vara klara, men lyckligtvis var allt nedsläckt och jag kunde somna in utan problem. (Till Magic-spelarnas försvar hade de redan erbjudit mig att släcka ned tidigare, men jag tyckte gott att de kunde få spela fram till 0.00 innan jag bad dem sluta.)

Fredagen

Så kom fredagen och den kändes inte alls lång. John A. Jonsson kom till konventet och fick vara Viktors proxy som arrangör eftersom Viktor själv inte kunde närvara. (Och nej, John är varken släkt med mig (Jonsson) eller Marie (A.).) Vi snackade en del, besökte de olika butikerna och stoppade i oss en del mat från den lokala pizzerian. Jag passade också att sätta upp en del promotionmaterial. I år bestod det av en Wantedposter (se bild) som i princip att de skulle få en liten ”gåva” om de kom fram och sa hej på konventet. Jag passade även på att titta förbi hos Mindless Gamings bord och talade med dem som hastigast.

Sent omsider, precis innan vårt spelpass, fick jag tag i information om vilka lag som var anmälda och vad för salar vi hade tillgängliga. För passet som skulle spelledas direkt efter skulle jag dock behöva hämta ny information senare. Det var fortfarande strul med andra ord.

Pass 2 var vårt första passet och vi hade sammanlagt 8 anmälda lag. Utöver John, hade jag lyckats få tag i Carl Odhnoff (som varit involverad i Bortom sedan In the Dark-tiden) och Björn Thalén (som hjälpt till tidigare på GothCon och nu senast på LinCon). Vi fick förstärkning av ytterligare två berättare, varav jag är rätt säker att jag hade en av dem som spelare på LinCon när jag arrangerade Kräftfeber. Vi var med andra 6 berättare på 8 anmälda lag, vilket såg rätt bra ut. Det visade sig att ett av lagen var dubbelanmälda, så vi lyckades faktiskt tillgodose alla lag utom ett med berättare. Faktum var att det endast var detta pass som inte ett lag fick spela. För min egen del spelledde jag herrskapet i Magna Fragum Prime, vilket visade sig gå rätt smidigt. Jag kände mig bekväm med berättelsen och kunde enkelt följa med i deras utflykter. Efteråt fick de, liksom de andra lagen, en rabattkupong som gjorde att de kunde köpa Bortom: Lögnens slöja till ett rabatterat pris hos Mindless Gamings bord på GothCon.

Efter passet stressade jag ned till receptionen för att grabba ny information om vilka salar vi hade till vårt förfogande. Återigen fick jag fick endast ut information om passet som närmade sig med stormsteg. Jag rände tillbaka till samlingssalen och tog rapporter från de berättare som spellett under de tidigare passen. Hittills hade inte en enda karaktär överlevt, vilket i och för sig inte var konstigt eftersom det inte egentligen var tänkt att karaktärerna skulle överleva. Som jag skrev i inledningen ”Det här är inte en berättelse om hur man överlever, utan hur man vill dö”. I och för sig sades det inte rätt ut till aktörerna, men det verkade ha fungerat rätt bra hos aktörerna.

Pass 3 hade fem anmälda lag, men bara fyra dök upp. I efterhand har jag fått reda på att ett lag troligen var dubbelbokat med Neotech 3. Alla lagen fick i alla fall spela och det var goda nyheter. Jag fick Skymningen, som dock saknade två aktörer. De lyckades ragga en extra aktör och eftersom John inte fått någon grupp att spelleda hoppade han in och tog karaktären Konstandin för att fylla ut laget. Han gjorde en tillbakadragen tolkning av karaktären för att inte styra berättelsen, vilket gjorde att gruppen fick orientera sig fram på egen hand. Skymningen lyckades med det omöjliga för övrigt: de tog sig levande – och friska – ur landet. Visserligen sprang de på lösningen av en slump, men det förhindrar inte det faktum att de var förhållandevis ensamma om att lyckas med det. Jag kom sedan i säng ganska omgående efter passet och somnade snart in.

Lördag

Utvilad vaknade jag nästa dag. Jag har gott om tid att vakna till, eftersom det inte var förrän framåt kvällen som den sista omgången av Det illyriska blodet skulle spelledas. Dessutom var inte John vaken ännu så jag gick ut och njuter av solen. Inte förrän runt 10 får jag kontakt med John, som då blivit utkickad ur sin sovsal eftersom det skulle spelas Western där. Det tog en faslig tid innan John blev en människa (enligt egen utsago blev han inte pigg förrän vid 23), men vi gick och hängde i spelbutiker tills det blev dags för att käka. Efter lunchen beger vi oss iväg till auktionen för fyra timmars stillasittande.

Efteråt började det närma sig och vi ser till att få i oss lite mer mat (korv för min del) och det börjar närma sig det sista spelpasset. Jag möter Daniel Offrell, en vän från spelgruppen som vänligt nog ställt upp som berättare. Jag hänger lite i Sverok-rummet där jag pimpar Bortom för intresserade öron. Samtidigt väntar jag på att få tag i Björn för att skriva på hans arbetarlapp. Han sitter dock i bridge-tävling så jag kommer inte åt honom, vilket gör att jag får gå till samlingen för sista spelpasset utan utfört uppdrag.

Efter de fyra timmarna på auktionen kände jag mig något seg så jag såg fram emot att vila eftersom vi hade en extra berättare. Det visar sig dock att denne var spårlöst försvunnen så jag får ställa om snabbt på plats, vilket blir mindre problem än jag trott. Laget som jag får spelleda för är Orchis & Svettis, ett namn som jag känner igen från tidigare år (förra året visar det sig). De får ett semi-lyckligt slut där alla karaktärer dör utom en, som istället blir fångad av den grekiska militären och utsätts för labbexperiment. Jag är inte helt nöjd med passet då min seghet nog gjorde att starten inte blev optimal, även om det kom igång senare. Det blev hysteriskt roligt när doktorn i gruppen började jaga den unga Carolyn med skalpell för att ta prover från henne så han kunde bota sjukdomen.

Efter passet såg jag fram mot sömn och gick tillbaka till mitt rum. Just när jag borstat tänderna klart ringde det i mobilen. Det var Björn som undrade om vi kunde mötas nu för att ordna lappen, vilket jag givetvis lovade att göra. Det var ju mitt fel att den inte redan var påskriven. Jag hade inte alls tänkt på att ordna det på ett smidigt sätt innan. Jag fick också en kort briefing från Björn som sa att gruppen tyckte det var bra i början, men att de inte klickade med den annalkande döden för karaktärerna. Här är den enda rapport som jag fick som inte kände att temat med att resan är viktigare än målet klickade.

Efter att tackat Björn igen så begav jag mig tillbaka till sovsalen och kröp ned i sovsäcken. Jag är på väg att slumra in, men får jag sova? Nix. Nu är det Johns tur att ringa. Efter mycket om och men kommer jag upp ur sovsäcken, ut ur rummet och kan svara i telefonen. Han vill också ha sin lapp påskriven. Jag svär tyst över min idioti att inte ordnat det smidigare och ber honom komma till min sovsal. Väl där får han underskriften och jag en rapport från hans lag, Champions of the Force, också lyckats överleva. Av 14 lag överlevde endast 2 lag händelserna i Illyria och lyckades att fly. Det var faktiskt mer än vad jag förväntade mig.

Därefter kryper jag ned i sovsäcken och hoppas somna snabbt eftersom jag ska iväg tidigt i morgon. Så blir inte fallet. Klockan är långt efter 4 då jag slutligen somnar.

Söndag

Jag vaknar runt 9 nästa morgon och är stel i nacken. Det släpper relativt fort dock när jag inser att jag måste få ihop min packning snabbt och städa upp efter mig. Skjutsen från konventspområdet ska komma innan 10, så jag blir tvungen att raska på rejält. Jag hinner med viss stress och kan möta några internetbekanta som för mig till järnvägsstationen efter en kort fika (för dem, frukost för mig). Snart sitter jag på tåget och är på väg hem, vilket är slutet på mitt GothCon.

Summering

Så hur tyckte jag årets GothCon gick? Det var mindre anmälda lag i år, men jag tror det trots det var ungefär lika många lag som fick spela som förra året. Jag kände mig dessutom betydligt mer bekväm med årets berättelse än vad jag gjorde med Den femte kolonnen. Kanske var det därför jag sov bättre än någonsin – inte bara har jag mer rutin än tidigiare, utan jag hade större självförtroende i år för berättelsen.

Det gick hyfsat väl med vår promotion i år skulle jag tro, eftersom Mindless Gaming fått in ett antal rabattkuponger från spelpassen. Med andra ord, spelgrupperna verkade eggas till att köpa spelet efter att spelat Det illyriska blodet. Jag hade hoppats på ett litet större antal sålda exemplar, men Mindless Gaming var nöjda så det var över deras prognos i alla fall.

Titeln årets lag får delas mellan Skymningen och Champions of the Force som båda lyckades överleva. Grattis! Jag får dock säga att jag tycker det är riktigt roligt att se lag från tidigare år återkomma. Det var en hel del sådana namn i år. Mycket positivt!

Överlag är jag mycket nöjd med årets konvent – en bra berättelse och en hyfsad försäljning, samt god sömn kan inte på något sätt beskrivas som dåligt.

Nu var ju just grottor ett förekommande drag i Den femte kolonnen som arrangerades tidigare i år på GothCon. Det gör att jag främst arbetar med att försöka skapa en annorlunda känsla för gruvan i Den illyriska epidemin. Det är en liten utmaning, särskilt eftersom det blott är en av många platser som är möjliga att besöka.Vad sägs annars om en gammal by? En tabubelagd skog? En mystisk plantage?

Jag har bollat en del med John A. Jonsson och lagt ut skrivandet av ett par speldokument till honom. Även Marie A. Sjödin har fått en uppgift, nämligen att beskriva klädbruket hos folket illyrerna närmare. Så för tillfället pågår arbetet på tre fronter. Mer uppdatering följer.

Ett speltest av Den fjärde kolonnen gjordes i fredags och gav värdefull data. Som vanligt drogs vi med problemet att berättelsen var för lång, vilket är lite av ett universellt problem för alla Bortoms konventberättelser. Eller så är det mina berättarstil som ställer till det.

Jag har dock låtit det vara sedan speltest för att sjunka in, innan jag sätter mig och går igenom all data som jag fick. Det sker förhoppningsvis under veckan.

Huvudsaken är dock att berättelsen håller en god klass, vilket speltestet bekräftar även om vi fick stressa igenom den andra akten för att hinna klart med det. Troligen kommer det mesta behållas för berättelsen som släpps på nätet, men vi bör nog se till att strama upp det hårdare inför konventet. Jag ska diskutera saken närmare med John om det när jag kommer igång med redigerandet.

Inför arbetet med appendixet har jag insett att det krävs smärre justeringar i berättelsen för att förstärka den. Nåja, smärre och smärre. Marie tyckte de var rätt stora. Främst är det en ny introduktion som behövs göras. Istället för att börja med den tidigare akt 1 så är tanken nu att börja med akt 2 och uppleva den gamla första akten genom flashbacks. Vinsten i det är att gruppen kommer få en bättre sammanhållning än vad de fick tidigare.

Till och med Viktor Nyberg verkade tycka idén håller och det säger inte lite det. Viktor är nämligen den personen som spellett berättelsen flest gånger av alla – även mig själv. Den fanns som sagt var tillgänglig under tiden då Bortom var In the Dark, under namnet Legacy of Legion. Rätt många grupper prövade på berättelsen då och jag fick mycket positiv feedback.

Viktor gick dock steget längre. Jag tror han hade (och har än i dag) i stort sett hela berättelsen memorerad.

Vid redigeringen har mycket av informationen som funnits i frö dock blommat ut rejält. Det är nästan som om Noas sista drag blir en helt egen berättelse. Även för Viktor. I slutänden tror jag det är för det bästa. Berättelsen tycker jag blir starkare och den ligger mer i linje med vad jag vill göra med Bortom idag. Stämningen finns givetvis kvar, men handlingen blir mer sammanhållen än tidigare. Det är fördelen med att ha en klar bild om vad världen är till skillnad från, som jag gjorde då, att bara hitta på helt utan ramar.

Vi får se hur slutresultatet blir och om någon slår Viktors rekord, nämligen att spelleda hela fem akters berättelsen fler än tre gånger (plus ytterligare några starter). Känner du dig redo att axla utmaningen?

Berättelsen är helt fristående från Den femte kolonnen, som utspelade sig 2019, medan Den fjärde kolonnen utspelar sig 2001. Även om det givetvis förekommer saker som binder dem samman så krävs det ingalunda att man spelat det ena för att spela (och uppskatta) det andra.

Följande presentation finns om Den fjärde kolonnen på Stockholms spelkonvents hemsida:

Mordängelns bredaxlade silhuett kastade en illavarslande skugga över det blodbestänkta golvet. Förnöjt sjönk han ned och fortsatte läsa i boken medan han tog upp sina jeans från ett hörn och drog dem på sig.  Tre hade fallit, två saknades. Den fjärde var inom räckhåll, det var kristallklart. Han hade den inom räckhåll och behövde bara en detalj till. En simpel liten detalj.

En gäll stämma bröt tystnaden och lugnet krossades likt glas mot en stenskiva. Med en suck släppte mannen boken till golvet, tog sin tröja och vandrade ut genom dörren. Han brydde sig inte om den hukande gestalt som gungade fram och tillbaka i ett hörn. Denna var inte relevant längre, för han hade redan tagit vad han behövde.

Clarksville har på ytan alltid varit en lugn småstad, men allt är inte vad det ser ut att vara. Polisen har tvingats kalla in två konsulter från organisationen Faith för att utreda hemska ritualmord som drabbat staden. Samtidigt får två anställda vid ett antikvariat en gåva från en hemlig välgörare. Det är en antik och värdefull bok som visar sig vara lösningen på alla deras problem.

Det är upptakten till Den fjärde kolonnen, en berättelse till skräckrollspelet Bortom: Lögnens slöja. Berättelsen erbjuder, förutom en skrämmande handling, scenväxlingar och rollbyten.

Daniel Thollin har redan gjort klart karaktärsbilderna, vilket han lyckades pressa in på sitt schema dagen innan han flög utomlands. Det är ett av skälen som jag verkligen diggar Thollin som illustratör, utöver hans illsutrationer. Han är pålitlig och effektiv, något som är väldigt viktiga egenskaper för mig när jag samarbetar med någon.

Håll ögonen och öron öppna. Vi är på väg att rasera nästa kolonn!

Övriga bidrag har skett från Marie A. Sjödin (korrekturläsning) och Daniel Thollin (illustrationer).

Tårarnas bägare är vad huvudfokuset ligger just nu då det är till CalCon i februari. Jag har inte där behövt skriva berättelsen från grunden, utan det är en gammal berättelse som jag sett till att renodla och skriva in en del nya saker till, något som jag har tagit upp i en tidigare post. Jag har skrivit och redigerat klart inledning, berättelsen och karaktärerna. Karaktärerna är korrade och berättelsen ligger och väntar nu hos Marie. Kvar är en stämningstext och berättelsens appendix.

Den femte kolonnen är inte lika långt gången. Den är uppdelad i tre akter och den första akten är färdigskriven, akt två är färdig till hälften och akt tre utskissad i mitt huvud. Första akten är tillsammans med karaktärerna skickade till Marie, som för tillfället har bitit tag i de sistnämnda.

Mindre glada nyheter är att det blivit något fel på WordPressStats.com som samlar in all trafik till bloggen. Trots stor hjälp från Daniel har jag inte lyckats få det att fungera. Jag prövar på Googles funktion nu istället och så får vi se om det fungerar bättre.