Genom åren har jag som rollspelsskribent skapat min beskärda del av dungeons, vilket inte är konstigt eftersom jag började mina år inom rollspelshobbyn mest fokuserad på fantasygenren där det är en vanlig företeelse. Jag skrev exempelvis ett flertal sådana till den episka fantasykampanjen Det Solunska Ödet. Men även om jag var nöjda med de dungeons som finns i den berättelsen är jag i efterhand mer stolt över den dungeon som förekommer i Noas sista drag.

Nu när jag läser igenom korrekturen jag fått tillbaka är jag förvånad över att jag lyckades genomföra berättelsens enorma dungeon på ett så sammanvävt sätt. En dålig dungeon är fylld av meningslösa rum, ofta helt tomma, bara för att verka stor. Det är meningslöst och bortkastad tid i min mening. En bra dungeon ska istället försöka se till att det finns någonting av intresse i varje rum – någonting som får aktörerna att behålla intresset. För efter det trettonde ointressanta, tomma rummet förlorar man aktörernas intresse.

I Noas sista drag har jag försökt få en sak i ett rum påverka någonting i ett annat rum, vilket inte alltid är helt uppenbart först. Istället slår det karaktärerna senare att sambandet och kan då ta sig tillbaka för att knyta samman de lösa trådarna.

Med lite tankeklur har karaktärerna möjlighet att undvika en hel del problem, samtidigt som de rusar rätt in inte kommer fastna helt. Just den kombinationen är vad som får mig så nöjd med den. Problemlösningen blir inte börda för de som föredrar karaktärsspel, samtidigt som platsen i sig är väl integrerad med handlingen. Samtidigt är den inte nödvändig, så karaktärerna är inte beroende av den för att klara berättelsen. Den kommer att gynna dem, men med blod, svett och tårar kan de övervinna i stort sett alla hinder.

I skrivande stund skriver jag på bildmanuset för att skicka iväg till illustratören. När bilderna är färdiga, förhoppningsvis i slutet av augusti, går berättelsen i väg till layoutning. Det ska bli skönt att äntligen få ut den omfattande berättelsen. Troligen blir Noas sista drag den mest omfattande gratismodul till dagens svenska rollspel. Det är lite skrytsamt och osvenskt att skriva så, men jag står för det.

Jag slutförde nämligen i dag revideringen av Leka med elden och skickade över dem till henne. Vi får se om hon kollapsar av min spontana, kreativa energi.

(PS. Jag väntar fortfarande på illustrationerna till En zoologisk avhandling, men då jag fått dem går artikeln iväg till layout.)

Visioner och fantasier är troligen en av de saker jag kommer arbeta med. I stort sett är det första utkastet klart. Endast några sidor om att skapa skräck hos aktörerna är kvar. Manuset har kommit ut hos vissa kreativa betaläsare och jag har redan fått in feedback på det. Samtidigt är det i första korrekturvändan, så det maler på sakta.

Jag är lite sugen på att layouta webbserien Hope nu när jag fått tag i de bilder jag behöver för att sätta dokumenten. (För er som inte vet vad Hope är så är det ett engelskt projekt i manusformat som jag skrev för några år sedan åt engelska bekanta.) Jag funderar också på att ta tag i ett audioprojekt som jag lovade för länge sen nu när jag har tillgång till min diktafon igen. Dessutom vill jag pula på den berättelse som jag för tillfället spelleder för mina aktörer, nämligen Morrigan High. Planer finns på att färdigställa det och dela ut via nätet, så jag skriver extra noga på den så efterarbetet blir mindre senare.

Det finns dock viktigare saker att göra först. Dels har vi Leka med elden som behöver lite omskrivningar för att fungera för det syfte som jag talat med Mindless Gaming om, nämligen som en form av introduktion till rollspelens underbara värld. Dels har vi berättelsen Fem nyanser av svart som vore utmärkt att få färdigt för nätpublicering eftersom det kanske bäst fångar känslan av de berättelser som ursprungligen skrevs till In the Dark. Slutligen så ligger givetvis Appendixen för Noas sista drag och väntar på mig, utöver högen av andra saker som vore bra att ta tag i.

Med andra ord, det finns en hel del att ta av. Vi  får väl se vad som blir gjort i slutänden. Jag önskar er alla en skön sommavecka under tiden jag är borta! (Och givetvis efteråt också… )

Hur går det med Den femte kolonnen då kanske någon undrar? Det ligger på mitt schema, men inte längst fram eftersom det kräver lite mer omfattande arbete än vad jag har tid med just nu. Då är det mer troligt att Leka med elden blir slutförd före, eftersom det i stort sett endast är en karta kvar som måste göras (några kompleterande uppgifter till de medföljande karaktärerna ska också också läggas till). En wiki är också på väg upp, vilket redan hintats om i Nattljus (adressen finns för övrigt i berättelsen, även om det nu endast finns en introbild där) och wikin figurerar även i Kräftfeber.

I övrigt har jag spenderat dagen med att sammanställa ett flertal bildbeställningar. Innehållsillustrationer till Kräftfeber, men också omslaget till Visioner och fantasier. Jag tror det kan bli rätt bra. Jag har fullt förtroende för Reine Rosenberg. Nu har jag bara att gå igenom vad för bilder som ska beställas till Via dolorosa. Funderar även på att försöka skrapa ihop några bildbeställningar till en person som anmält intresse för att illustrera till Bortom tidigare också. Så mycket saker att göra, men så lite tid att göra det.

Jo, just ja. Jag petar också med manuset till Under ytan, vilket är tänkt att bli en serie som utspelar sig här i Sverige. Serien knyter an till metaplotten när Bortom väl rör sig bort från San Sebastian och kommer till våra breddgrader. Men det är ett tag kvar till dess…

Utöver det är arbetet med Leka med elden snart klar och kan skickas iväg till layout (en karta ska göras och lite information om medföljande karaktärer ska skrivas). Sist men inte minst så har även Visioner och fantasier fått rätt mycket skrivet på sig på sistone och arbetet går för en gångs skull rätt snabbt framåt. Sådär har ni mitt arbetsschema, nu när jag blivit frisk igen.

Omslaget är målat av Linda Nilsson som tidigare har illustrerat Skärvor av liv, förra årets GothCon-arrangemang. Ni kommer se mer av henne då Via Dolorosa börjar revideras.

Leka med elden är tänkt att kunna användas för berättare som introducerar nya aktörer till rollspelens härliga värld. Berättelsen är ganska kort och spelas  igenom på blott några timmar.

Karaktärerna tar rollerna av ett par barn i Sverige som beger sig till traktens så kallade spökhus för att se om det verkligen är övergivet. Vad som händer i huset? Ja, det återstår att se…

Svaret är JA! Allt gammalt material kommer finnas tillgängligt. Det håller på att genomgå både korrektur och redigering (vilket jag tidigare rapporterat om här, här och här) och dyker upp på hemsidan i takt med att det blir klart.

Men vad är det för material det rör sig om? För er som inte följt arbetet förrän nu på senare tid så tänkte jag presentera vad som ni har att vänta.

Moduler

Noas sista drag: En rätt storslagen berättelse där karaktärerna introduceras till världen och blir medlemmar i organisationen Faith. Den bygger på konflikten mellan de bibliska personligheterna, Noa och Legion. 150 sidor.

Leka med elden: Kort nybörjarberättelse. Ett par ungdomar besöker traktens ”spökhus”. Tanken är att den ska vara en lätt nybörjarberättelse. 15 sidor.

Tårarnas bägare: Kort berättelse. Karaktärerna besöker en ö för att slappna av, men hamnar i en konfrontation med de saker som finns på ön. 23 sidor.

Fem nyanser av svart: Berättelse i staden San Sebastian där karaktärerna dras in i en konflikt mellan två mänskliga fraktioner. En jordnära berättelse som kan användas som introduktion före Nattljus (berättelsen som löper genom de fyra första böckerna). 73 sidor.

Eftertanke: Kort berättelse (16 sidor) om ett par ungdomar som besöker en vän i hennes familjs herrgård och dras in i en mardröm. Även vagt länkad med nästa modul…

Försänkt i mörker: Modul som beskriver trakten Winter Hills uppe i Alaska. Innehåller även två berättelser. 88 sidor.

Fördärvade främlingar: Berättelse som utspelar sig 1878, alltså under den vilda västern. Den beskrivs bäst som ett ”skräck-western med en dos av science fiction”. 122 sidor.

Den oändliga staden: En modul om en oändlig stad och dess märkliga invånre i en helt annan dimension än vår egen jord. 64 sidor.

Romaner och fiktion

Hope: Webbserie (alltså, i manusformat) på engelska som skildrar en grupp inom Faith. Ger bra insikt hur det kan vara att arbeta för Faith och även om konflikten mellan Faith och Orden. Den består av 6 avsnitt och samtliga är mer eller mindre klara.

Nordiskt ljus: Kortroman om Sasha Mitchell, en person som figurerar i Bortom: Lögnens slöja. Den här berättelsen är en upptakt till vad som sker i introduktionsberättelsen. 28 sidor.

Dunkla spår: Kortroman och en fristående fortsättning på Nordiskt ljus (inte samma karaktärer dock). Det handlar om en expedition som försöker ta reda på Ritverias ursprung. Den skapades under formen som ett e-postspel med flera deltagare. 70 sidor.

Arvssynd: Kortroman om den unge Johannes och händelser här i Örebro. Fortsättning från en novell samt kortfilmen The Ruins som gjordes (nej, den är inte så bra att den kan visas upp!). Den är också upptakten till en annan berättelse längre fram. 32 sidor.

För mig har fokus legat på tre olika saker som jag arbetat mer eller mindre frenetiskt med.

Största fokuset ligger förstås på redigerandet av Lögnens slöja. Samtliga stämningstexterna är nu färdiga och i stort sett korrekturlästa (bara en återstår), vilket gör att majoriteten av arbetet har slutförts. Det som är kvar att gå igenom är introduktionsberättelsen den sista svängen. När det är gjort kommer manuset skickas in till Mindless Gaming.

Utöver arbetet på grundreglerna har fokus även lagts på Leka med elden, vilket jag talat om tidigare. De färdiggjorda karaktärerna är färdigskrivna och ska bara korrekturläsas. I övrigt är det bara lite förtydligande kring tärningsslag som behövs göras i texten. Meningen är att det ska bli riktigt enkelt att använda för nybörjare av alla slag, berättare såväl som aktörer.

Slutligen har jag arbetat mer på Skärselden av rent praktiska skäl. Framåt helgen är det tänkt att det ska bli fortsättning på speltestkampanjen. Och det är också allt ni får veta om modulen…

Initiellt handlade redigeringen mest om att putsa upp språket i berättelsen, men efter att jag började närma mig färdigställandet slog det mig vad som skulle göra det bättre.

Tanken med Leka med elden var aldrig att konfrontera aktörerna med en djup plott. Istället handlade det om att presentera karaktärerna med en stämning. Boningen kallade berättelsen för briljant, vilket får klassas som att syftet uppnåddes – i alla fall för mer erfarna aktörer.

Redan från början var dock berättelsen tänkt som en introduktion för nya aktörer. Leka med elden är rätt simpel i sitt utförande och användas för just det syftet, men under redigeringen slog det mig att det finns saker som kan förbättras i det syftet. Till exempel att lägga in fler tips till berättaren och även inkludera några valfria karaktärer med berättelsen. På så sätt kan aktörerna bara plocka en roll och snabbt sätta igång att spela. Karaktärerna är dock det sista jag gör, utan för tillfället fokuserar jag helt på att skriva tipsen. Texten? Ja, den är redan klar.