Torsdag

Som vanligt dök jag upp på torsdagen för att möta Marie, min korrekturläsare, vilket alltid är ett stort nöje. Eftersom GothCon förra året inte hade allt ordnat vid receptionens smygöppning såg jag till att inte komma dit för tidigt. Jag kom vid 21, istället för 19. Det var ett misstag. Under mina sju år av arrangemang på GothCon tror jag aldrig jag sett så mycket krångel som i år. Lyckligtvis har jag erfarenhet av GothCon så det var lätt att anpassa sig efter situationen. Jag fick tag i en sovsal och begav mig dit, bara för att finna rummet fyllt med folk. Nackdelen med att inte vara först är att man får nöja sig med den sovplats som fanns ledig. Lyckligtvis blev den rätt optimal i slutänden för mig.

När allt var klart fräschade jag upp minnet av Det illyriska blodet, innan jag sträckte på benen och gick förbi receptionen för att se om detaljer om scheman och salar fanns tillgängliga. Givetvis var så inte fallet, vilket gjorde att jag återvände tomhänt till sovsalen. Jag räknade med att få slå ihjäl några timmar i väntan på att Magic-spelarna som suttit där tidigare skulle vara klara, men lyckligtvis var allt nedsläckt och jag kunde somna in utan problem. (Till Magic-spelarnas försvar hade de redan erbjudit mig att släcka ned tidigare, men jag tyckte gott att de kunde få spela fram till 0.00 innan jag bad dem sluta.)

Fredagen

Så kom fredagen och den kändes inte alls lång. John A. Jonsson kom till konventet och fick vara Viktors proxy som arrangör eftersom Viktor själv inte kunde närvara. (Och nej, John är varken släkt med mig (Jonsson) eller Marie (A.).) Vi snackade en del, besökte de olika butikerna och stoppade i oss en del mat från den lokala pizzerian. Jag passade också att sätta upp en del promotionmaterial. I år bestod det av en Wantedposter (se bild) som i princip att de skulle få en liten ”gåva” om de kom fram och sa hej på konventet. Jag passade även på att titta förbi hos Mindless Gamings bord och talade med dem som hastigast.

Sent omsider, precis innan vårt spelpass, fick jag tag i information om vilka lag som var anmälda och vad för salar vi hade tillgängliga. För passet som skulle spelledas direkt efter skulle jag dock behöva hämta ny information senare. Det var fortfarande strul med andra ord.

Pass 2 var vårt första passet och vi hade sammanlagt 8 anmälda lag. Utöver John, hade jag lyckats få tag i Carl Odhnoff (som varit involverad i Bortom sedan In the Dark-tiden) och Björn Thalén (som hjälpt till tidigare på GothCon och nu senast på LinCon). Vi fick förstärkning av ytterligare två berättare, varav jag är rätt säker att jag hade en av dem som spelare på LinCon när jag arrangerade Kräftfeber. Vi var med andra 6 berättare på 8 anmälda lag, vilket såg rätt bra ut. Det visade sig att ett av lagen var dubbelanmälda, så vi lyckades faktiskt tillgodose alla lag utom ett med berättare. Faktum var att det endast var detta pass som inte ett lag fick spela. För min egen del spelledde jag herrskapet i Magna Fragum Prime, vilket visade sig gå rätt smidigt. Jag kände mig bekväm med berättelsen och kunde enkelt följa med i deras utflykter. Efteråt fick de, liksom de andra lagen, en rabattkupong som gjorde att de kunde köpa Bortom: Lögnens slöja till ett rabatterat pris hos Mindless Gamings bord på GothCon.

Efter passet stressade jag ned till receptionen för att grabba ny information om vilka salar vi hade till vårt förfogande. Återigen fick jag fick endast ut information om passet som närmade sig med stormsteg. Jag rände tillbaka till samlingssalen och tog rapporter från de berättare som spellett under de tidigare passen. Hittills hade inte en enda karaktär överlevt, vilket i och för sig inte var konstigt eftersom det inte egentligen var tänkt att karaktärerna skulle överleva. Som jag skrev i inledningen ”Det här är inte en berättelse om hur man överlever, utan hur man vill dö”. I och för sig sades det inte rätt ut till aktörerna, men det verkade ha fungerat rätt bra hos aktörerna.

Pass 3 hade fem anmälda lag, men bara fyra dök upp. I efterhand har jag fått reda på att ett lag troligen var dubbelbokat med Neotech 3. Alla lagen fick i alla fall spela och det var goda nyheter. Jag fick Skymningen, som dock saknade två aktörer. De lyckades ragga en extra aktör och eftersom John inte fått någon grupp att spelleda hoppade han in och tog karaktären Konstandin för att fylla ut laget. Han gjorde en tillbakadragen tolkning av karaktären för att inte styra berättelsen, vilket gjorde att gruppen fick orientera sig fram på egen hand. Skymningen lyckades med det omöjliga för övrigt: de tog sig levande – och friska – ur landet. Visserligen sprang de på lösningen av en slump, men det förhindrar inte det faktum att de var förhållandevis ensamma om att lyckas med det. Jag kom sedan i säng ganska omgående efter passet och somnade snart in.

Lördag

Utvilad vaknade jag nästa dag. Jag har gott om tid att vakna till, eftersom det inte var förrän framåt kvällen som den sista omgången av Det illyriska blodet skulle spelledas. Dessutom var inte John vaken ännu så jag gick ut och njuter av solen. Inte förrän runt 10 får jag kontakt med John, som då blivit utkickad ur sin sovsal eftersom det skulle spelas Western där. Det tog en faslig tid innan John blev en människa (enligt egen utsago blev han inte pigg förrän vid 23), men vi gick och hängde i spelbutiker tills det blev dags för att käka. Efter lunchen beger vi oss iväg till auktionen för fyra timmars stillasittande.

Efteråt började det närma sig och vi ser till att få i oss lite mer mat (korv för min del) och det börjar närma sig det sista spelpasset. Jag möter Daniel Offrell, en vän från spelgruppen som vänligt nog ställt upp som berättare. Jag hänger lite i Sverok-rummet där jag pimpar Bortom för intresserade öron. Samtidigt väntar jag på att få tag i Björn för att skriva på hans arbetarlapp. Han sitter dock i bridge-tävling så jag kommer inte åt honom, vilket gör att jag får gå till samlingen för sista spelpasset utan utfört uppdrag.

Efter de fyra timmarna på auktionen kände jag mig något seg så jag såg fram emot att vila eftersom vi hade en extra berättare. Det visar sig dock att denne var spårlöst försvunnen så jag får ställa om snabbt på plats, vilket blir mindre problem än jag trott. Laget som jag får spelleda för är Orchis & Svettis, ett namn som jag känner igen från tidigare år (förra året visar det sig). De får ett semi-lyckligt slut där alla karaktärer dör utom en, som istället blir fångad av den grekiska militären och utsätts för labbexperiment. Jag är inte helt nöjd med passet då min seghet nog gjorde att starten inte blev optimal, även om det kom igång senare. Det blev hysteriskt roligt när doktorn i gruppen började jaga den unga Carolyn med skalpell för att ta prover från henne så han kunde bota sjukdomen.

Efter passet såg jag fram mot sömn och gick tillbaka till mitt rum. Just när jag borstat tänderna klart ringde det i mobilen. Det var Björn som undrade om vi kunde mötas nu för att ordna lappen, vilket jag givetvis lovade att göra. Det var ju mitt fel att den inte redan var påskriven. Jag hade inte alls tänkt på att ordna det på ett smidigt sätt innan. Jag fick också en kort briefing från Björn som sa att gruppen tyckte det var bra i början, men att de inte klickade med den annalkande döden för karaktärerna. Här är den enda rapport som jag fick som inte kände att temat med att resan är viktigare än målet klickade.

Efter att tackat Björn igen så begav jag mig tillbaka till sovsalen och kröp ned i sovsäcken. Jag är på väg att slumra in, men får jag sova? Nix. Nu är det Johns tur att ringa. Efter mycket om och men kommer jag upp ur sovsäcken, ut ur rummet och kan svara i telefonen. Han vill också ha sin lapp påskriven. Jag svär tyst över min idioti att inte ordnat det smidigare och ber honom komma till min sovsal. Väl där får han underskriften och jag en rapport från hans lag, Champions of the Force, också lyckats överleva. Av 14 lag överlevde endast 2 lag händelserna i Illyria och lyckades att fly. Det var faktiskt mer än vad jag förväntade mig.

Därefter kryper jag ned i sovsäcken och hoppas somna snabbt eftersom jag ska iväg tidigt i morgon. Så blir inte fallet. Klockan är långt efter 4 då jag slutligen somnar.

Söndag

Jag vaknar runt 9 nästa morgon och är stel i nacken. Det släpper relativt fort dock när jag inser att jag måste få ihop min packning snabbt och städa upp efter mig. Skjutsen från konventspområdet ska komma innan 10, så jag blir tvungen att raska på rejält. Jag hinner med viss stress och kan möta några internetbekanta som för mig till järnvägsstationen efter en kort fika (för dem, frukost för mig). Snart sitter jag på tåget och är på väg hem, vilket är slutet på mitt GothCon.

Summering

Så hur tyckte jag årets GothCon gick? Det var mindre anmälda lag i år, men jag tror det trots det var ungefär lika många lag som fick spela som förra året. Jag kände mig dessutom betydligt mer bekväm med årets berättelse än vad jag gjorde med Den femte kolonnen. Kanske var det därför jag sov bättre än någonsin – inte bara har jag mer rutin än tidigiare, utan jag hade större självförtroende i år för berättelsen.

Det gick hyfsat väl med vår promotion i år skulle jag tro, eftersom Mindless Gaming fått in ett antal rabattkuponger från spelpassen. Med andra ord, spelgrupperna verkade eggas till att köpa spelet efter att spelat Det illyriska blodet. Jag hade hoppats på ett litet större antal sålda exemplar, men Mindless Gaming var nöjda så det var över deras prognos i alla fall.

Titeln årets lag får delas mellan Skymningen och Champions of the Force som båda lyckades överleva. Grattis! Jag får dock säga att jag tycker det är riktigt roligt att se lag från tidigare år återkomma. Det var en hel del sådana namn i år. Mycket positivt!

Överlag är jag mycket nöjd med årets konvent – en bra berättelse och en hyfsad försäljning, samt god sömn kan inte på något sätt beskrivas som dåligt.

Recensioner och Fenix

I december 2007 släpptes Bortom: Lögnens slöja och det var därför både roligt och förvånande när Fenixs läsare röstade fram rollspelet till det bästa rollspelet 2007 i början av året. Oväntat och roligt.  Sett till recensioner så sträckte rollspelet sig från okej till bra.

Under året hade Bortom även två bidrag med i speltidningen Fenix. Först och främst Magruder-konspirationen, vilket du kan ladda hem härifrån. I övrigt var det en kort artikel om vad som förväntades från Visioner och fantasier. Jag hade egentligen hoppats att få ihop någonting djupare än de två bidragen, men det verkliga livet och de många konventen tog för mycket energi från mig.

Konventen

Det som främst stod på mitt schema under året var att ta itu med konventsberättelserna. CalCon dök upp väldigt sent på min agenda, men efter att jag fått klart för mig att konverteringen av Tårarnas bägare kunde göras kändes det genomförbart. Jag förtydligade lite saker och adderade en djupare dimension i det hela för att få ihop det med konventets historiska tema.

Lite extra bilder behövde berättelsen dock kompleteras med och jag bad Daniel Thollin om hjälp igen. De nya bilderna visade också hur mycket han utvecklas med tiden som illustratör. De flesta bilderna är från det första bidraget han gav till Bortom, vilket är betydligt enklare än de nya. Mycket positivt när man ser hur mycket en person har hunnit utvecklas.

Jag är inte helt nöjd med berättelsen idag. Missförstå mig rätt, det är en helt okej traditionell skräckberättelse. Bitarna till den unika Bortom-stämningen finns där, men det är inte det bästa exemplet på att förmedla rätt stämning. Å andra sidan är det alltid lätt att vara efterklok.

Vad jag däremot inte var nöjd med från början var Den femte kolonnen, berättelsen till GothCon. Aldrig har jag haft så svårt att få ur mig en berättelse. Inte en enda gång sedan jag började skriva sådana 1994. Jag hade från början många idéer i huvudet om vad som skulle ske. Ursprungligen var tanken att den skulle bestå av fyra akter istället för två. Karaktärerna skulle i slutet av den extremt korta akt 2 (som nu i princip är slutet på akt 1) få göra ett vägval. Beroende på vilket val de gjorde skulle de få uppleva antingen akt 3 eller 4. Nu blev det inte så. Jag slog ihop båda akterna mest för att jag körde fast och förlorade tid.

Speltesterna gick inte bra. Andra speltestet var bättre än det första, men båda speltesten var i mina ögon katastrofer. De rätade dock ut problem med berättelsen, vilket visar hur viktigt speltest är. När jag väl kom med Den femte kolonnen till GothCon var det inte speltestat för mig i nuvarande form, vilket är ovanligt. Å andra sidan visade det sig som om berättelsen faktiskt höll god kvalité och så här i efterhand är jag betydligt mer nöjd med det.

Den femte kolonnen är början på slutet av den bakomliggande berättelsen i Lögnens slöja, vilket jag troligen kommer gå djupare in på i Gaias hjärta. När jag väl visste vad jag ville släppte mycket av blockeringen jag hade. Tack och lov. Berättelsen kommer förhoppningsvis upp under februari.

Däremot var skrivandet av Kräftfeber till LinCon betydligt lättare. Grunden var redan färdig eftersom jag använt berättelsen då en reporter besökte ett av mina spelmöte,  vilket du läser mer om här. Det var första gången jag besökte LinCon och spontana känslan var att det var betydligt mindre än GothCon.

I grunden gick arrangemanget hyfsat bra och berättelsen togs emot rätt väl av aktörerna. Den var betydligt mer jordnära än vad Den femte kolonnen var. Tanken var istället att förmedla miljön på ett intressant sätt. Samtidigt fick jag in en del saker som presenteras närmare i Visioner och fantasier, drag som mottogs väl av spelarna. Berättelsen i sig har lösa kopplingar till Nattljus och jag konstruerade det med åtanke att det skulle gå att spela i väntan på akt 2.

Jag hade inte tänkt dyka upp med Bortom på Stockholms spelkonvent. En av spelledarna från GothCon, John A. Jonsson, var dock sugen på det. Jag försökte få möjlighet att närvara, men det gick tyvärr inte av många skäl. Däremot så tog han på sig rollen som arrangör. Han pitchade en idé och jag en annan, vilket fick oss att hamna någonstans mitt emellan. Berättelsen blev Den fjärde kolonnen, en fristående prequel till Den femte kolonnen som är betydligt mer lågmäld än sin efterföljare.

Faktum är att både Den fjärde kolonnen och Kräftfeber är mer representativ för de vanliga berättelserna i Bortom. De är mer rotade i vardagen och har en skräck som är mer rotad i samhället, än den mer episka och storslagna känsla som Den femte kolonnen har. Å andra sidan utspelar sig berättelsen 2019 så det är inte helt konstigt.

Sammanlagt blev det fyra konvent i år, vilket i sig är ett rekord. Jag var närvarande endast på två men det var 100% fler konvent än vad jag brukade bevista på ett år.

Rollspelsdöden och årssummering

Där Bortom började med en hyfsad försäljning så avstannade den tyvärr helt när den svenska rollspelsmarknaden helt verkade dö. Jag tog upp det både här och här. Förhoppningsvis kommer 2009 bli ett betydligt bättre år för rollspel generellt och Bortom i synnerhet.Vi behöver sprida ordet ännu bättre och få igång buzzen igen. Så tipsa dina vänner och passa på att köp spelet om du inte redan gjort det!

Det var också en hel del som jag hade hoppats hinna göra, men som inte lyckats med. Till exempel att få klart Hope eller någon av kortromanerna. Så för att summera året… Ett mellanår på många sätt. Tyvärr. Ambitioner fanns men livet kom emellan. Men nu är ett nytt år och nu gäller det att uppfylla mina nyårslöften.Vi får se hur många jag uppfyllt i nästa krönika!

Kräftfeber anordnades på LinCon tidigare i år, men nu får ni möjligheten att spela det i era hem om ni inte var där.

Använd de medföljande eller egna karaktärer för att ta reda på vad som finns i träsket utanför San Sebastian.

Istället så har det under en lång tid funnits en idé i mitt huvud om att använda adressen till något annat. Då Lögnens slöja släpptes så hade jag redan bestämt till vad och lämnade en referens till det där. Jag valde nämligen att skapa wikin In the Dark. Då jag var på LinCon med berättelsen Kräftfeber blev det ännu mer tydligt vad jag gjort då ägaren och skaparen till wikin förekom i berättelsen. Sedan LinCon har jag arbetat med att färdigställa wikin för användning och nu är tiden inne…

En del av er vet kanske att jag aldrig känt mig särskilt imponerad av wiki-fenomenet, särskilt så som det använts i rollspelssammanhang. Det har aldrig helt klickat för mig då jag inte sett en användning av wikins möjligheter som främjar själva spelet. Så varför väljer jag mig då att ge mig på det?

I grunden tycker jag att det är en utmaning att ta något som man inte gillar och sedan försöka göra något intressant av det. Det är bra mycket mer konstruktivt än att gnälla. Så med det i åtanke började jag fundera över vad som en wiki kan tillföra. För mig är det Wikipedia som visar vad en wiki egentligen ska vara, ett stort uppslagsverk med korslänkar. Det ska inte vara en plats med spelmaterial. Det har en tendens att bli oöverskådligt.  Givetvis finns det bra sådana wikis också, men jag har inte funnit många sådana.

Med andra ord, det var något liknande Wikipedia jag kände skulle vara mest givande att göra. Jag kom ihåg sajten Demons, Demons, Demons från TV-serien Angel där de listade en massa demoner från själva serien. Rollspelet (som jag för övrigt bidrog till) valde också att referera till sajten och det var en rolig sak tyckte jag. Det hade faktiskt varit ännu roligare om sajten funnits på riktigt (enligt min kännedom fanns det nämligen aldrig en sådan) på samma sätt som Cassies hemsida i Buffy faktiskt fanns online.

Det var därifrån som idén till wikin In the Dark föddes.  Jag ville ha en sida om det övernaturliga i Bortoms värld. Inte från ett aktörsperspektiv, utan från ett karaktärsperspektiv. Där karaktärerna i spelet ska kunna komma till sajten och bidra med sina egna upplevelser. Det är en plats dit de ska kunna ta sig i spelet och söka information.

Av den anledningen återfinns ingen spelinformation om varelserna där. Faktum är att all information inte ens är korrekt gentemot spelet. Varför? Därför att det i verkliga livet inte är så. Med andra ord, det är rapporter av personers upplevelser inte en guide till det exakta sättet att dräpa monster.

Förhoppningsvis kan dock sättet saker och ting beskrivs på också fungera som en inspiration för berättaren att skapa egna saker till världen. Med andra ord, wikin kan även ses som en idépool och det är själva resursen med den. För tillfället är den inte så välfylld, men det kommer med tiden att bli mer där. Tveka inte att bidra själv!

I och med att den är officiell har jag nu sett till att öppna upp sektion som beskriver Diegetiskt material, vilket är vad In the Dark är.

In the Dark hittar du här.

Hur går det med Den femte kolonnen då kanske någon undrar? Det ligger på mitt schema, men inte längst fram eftersom det kräver lite mer omfattande arbete än vad jag har tid med just nu. Då är det mer troligt att Leka med elden blir slutförd före, eftersom det i stort sett endast är en karta kvar som måste göras (några kompleterande uppgifter till de medföljande karaktärerna ska också också läggas till). En wiki är också på väg upp, vilket redan hintats om i Nattljus (adressen finns för övrigt i berättelsen, även om det nu endast finns en introbild där) och wikin figurerar även i Kräftfeber.

I övrigt har jag spenderat dagen med att sammanställa ett flertal bildbeställningar. Innehållsillustrationer till Kräftfeber, men också omslaget till Visioner och fantasier. Jag tror det kan bli rätt bra. Jag har fullt förtroende för Reine Rosenberg. Nu har jag bara att gå igenom vad för bilder som ska beställas till Via dolorosa. Funderar även på att försöka skrapa ihop några bildbeställningar till en person som anmält intresse för att illustrera till Bortom tidigare också. Så mycket saker att göra, men så lite tid att göra det.

Jo, just ja. Jag petar också med manuset till Under ytan, vilket är tänkt att bli en serie som utspelar sig här i Sverige. Serien knyter an till metaplotten när Bortom väl rör sig bort från San Sebastian och kommer till våra breddgrader. Men det är ett tag kvar till dess…

Så hur var det i övrigt? Hur väl står sig LinCon mot GothCon? Läs vidare!

En av de största orosmomenten för mig var att jag inte skulle ta mig fram till konventet på grund av mitt dåliga lokalsinne. Jag blev dock positivt överraskad då det visade sig vara mycket lätt att hitta dit. Betydligt lättare än att ta sig till GothCon om jag skulle tvingas hitta det själv (nu har jag iofs. en underbar korrekturläsare som ser till att jag inte går vilse i Göteborg så det har inte varit ett stort problem…), så LinCon tar ledningen med 1-0.

Väl där fick jag snabbt tag på min sovsal och det var otroligt bekvämt att ha sovsalen i sin samlingssal. Tack tänkte jag och allt såg bra ut. Nu fick GothCon rejält med däng tänkte jag… tills fredagkväll kom och ett par killar som arbetade åt LinCon och började tvinga folk flytta på sig, och städa undan alla bord och stolar. Visst, jag förstår det finns en brandsäkerhet att tänka på, men jag fick höra från andra sovsalar att de gått in och sagt åt folk att flytta sig ett tjugotal centimeter. Det är lite att ta i tycker jag med centimeterförflyttningar. Det är inte heller okej att de tvingar en till mer arbete, för tror ni att personerna går och återställer rummet till skicket det var innan? Nej. Jag fick med andra ord slita bord och stolar för att det skulle bli rätt. Inte en stor sak, men det är knappast ett plus så GothCon tar 1 poäng där.

Då vi är inne på mer jobb så kan vi tala om arrangemanget med öppna tider och liknande som LinCon tillämpade för oss rollspelare. LinCons sätt att hantera det under det här året har kritiserats hårt. Inte bara av arrangörer – nya såväl som gamla – utan även de spelare som jag talade med tyckte det var ett dåligt påhitt. Visst, jag kunde styra tiderna till mitt behag men det gav mig en större arbetsbörda, något som istället kunde ha fokuserats på viktigare saker. I slutänden är jag rätt säker på att det inte var värt det. LinCon vs. GothCon 1-2.

Kiosken och mat är en viktig del av konventet. Hur ser egentligen förhållandena ut om man behöver föda (vilket de flesta av oss behöver)? LinCon får mig att vilja gråta, så sorgligt var det. För det första hålls LinCon ute på universitetsområde och de närmsta serveringarna är McDonalds och en hamburgersylta. (Det är betydligt enklare att hitta matbutiker kring GothCon.) Så genidraget med att då grilla hamburgare på området förstår jag mig inte riktigt på, särskilt som det inte var så där jättebilligt heller (25 kr) eller gott heller (tydligen var det bättre förr). Skörbjuggsvarning med andra ord.

Det visade sig sent om sider att det fanns annan mat att köpa på LinCon men skyltningen för det var under all kritik. Nu vill jag inte se en hamburgare inom den närmsta framtiden – och jag som älskar hamburgare. Tack för det LinCon. Poängen går till GothCon. 1-3.

Jag träffade för övrigt folket på Mindless Gaming, Danne hade jag träffat förut (på GothCon) men August var en ny bekantskap. Det visade sig att han var trevlig som sjutton – inte för att jag hade trott något annat. Jag  snackade  och hejade på en del folk också så som Krister Sundelin, Tomas Arfert och Kaleidoskop-gänget. Rätt mycket trevligt folk och gott om samtal med dem, så LinCon får ett poäng här. 2-3.

Slutligen så var det dock ett mer skralt utbud av butiker än det brukar finnas på GothCon och det fanns inte en särskilt stort fyndpotential på LinCon så det blev inte några stora inköp för min del. Fördel GothCon., vilket ger slutrestultat LinCon 2 – GothCon 4.

Med andra ord, föredrar jag GothCon framför LinCon. Man känner sig mer omhändertagen där, med en betydligt bättre och åtskilligt mycket fattigare. Det hjälper knappast LinCon med att det känns som rollspelen skuffats åt sidan. Inte för att det betyder att LinCon var dåligt på något sätt, men det märks att GothCon är betydligt äldre och mer rutinerat i hanterandet av en som rollspelsarrangör. Återvänder jag dit nästa år? Det beror på. En möjlighet är det men det är inte så att jag redan skrivit in det i min lista över nästa års ”måste göra” såsom med GothCon.

Sedan så verkade grupperna som spelade Kräftfeber ha roligt och det är egentligen det som betyder mest för mig. Jag är där för att underhålla personer och ge dem en intressant upplevelse.

Att en del efteråt verkade rätt sugna på att köpa Bortom skadar förstås inte heller…

Men jag är optimistisk och tror att det löser sig. Fördelen med konventet är att jag är betydligt mer Kräftfeber än vad jag var med Den femte kolonnen. Då blir det enklare att komma dit med större självförtroende. I och för sig, gick Den femte kolonnen väldigt bra på GothCon så jag var väl fläckad av misslyckade speltest.

Nåja, Kräftfeber led inte av det i alla fall utan jag ser fram emot att få leda det. Hur kan man inte göra det då ett lag väljer göra en ordvits på berättelsen då de anmäler sig. Vad det var? Jag lovar att avslöja det då jag återkommer. Ni kan ju alltid gissa i kommentarerna tills dess…

Kräftfeber är skrivet till årets LinCon med tre medföljande karaktärer. De används under spelmötet och balansen mellan dem visade sig vara mycket lyckad. Dania Cruz som den rationella kvinnan, Nate som den troende mannen och slutligen den öppna, men vardagliga, pensionären José Valderama. Deras olika mål och agendor fungerade bra i speltestet så jag är rätt nöjd med dem. Överlag är jag rätt nöjd med hur berättelsen blev i slutänden.

Som jag skrev tidigare är berättelsen dock konstruerad för att efter konventet kunna användas av vanliga karaktärer. De medföljande karaktärerna kommer då att bli berättarpersoner istället (eventuellt försvinner Nate då karaktärernas roll fyller samma syfte som hans).

Faktum är att jag under skrivandet fått det klart för mig att länka samman det med Nattljus. Det går med andra ord att spela Kräftfeber efter att man klarat av Karma. Berättelsen är visserligen inte en del av Nattljus, men den tillför information åt karaktärerna som kan fördjupa deras förståelse för handlingen.

Kräftfeber kommer troligen också att bli en berättelse i tre akter, men när de blir klar återstår att se. Möjligen för framtida konventsberättelser?

Utöver det är arbetet med Leka med elden snart klar och kan skickas iväg till layout (en karta ska göras och lite information om medföljande karaktärer ska skrivas). Sist men inte minst så har även Visioner och fantasier fått rätt mycket skrivet på sig på sistone och arbetet går för en gångs skull rätt snabbt framåt. Sådär har ni mitt arbetsschema, nu när jag blivit frisk igen.

Min största oro var om jag skulle hinna skriva en berättelse till Lincon, vilket jag kände jag skulle vilja om jag nu skulle bege mig dit. Det visade sig finnas en berättelse som var halvt färdigskriven och som skulle fungera, nämligen Kräftfeber. Berättelsen är redan speltestad en gång (som jag tidigare rapporterat om) och jag har klart vilka finjusteringar och redigeringar som behövs göras för att skapa en djupare stämning där.

Att skapa medföljande karaktärer kommer även det bidra till att få till en tätare stämning. Jag kommer dock i desigstadiet nu ta till hänsyn att Kräftfeber enkelt ska kunna spelas av vanliga spelgrupper också, alltså de utanför konventet. Det gör att de medföljande karaktärerna finns kvar i berättelsen även när den kommer upp på nätet, men kan då istället användas som berättarpersoner för att påverka handlingen. Det blir mycket att tänka på och sy ihop, men jag är optimistisk till att det ska gå.