Ni som inte har möjlighet att besöka konventet hoppas jag ändå får en trevlig påsk!

Tills dess går det emellertid bra att köpa berättelsen i PDF-format på MylingSpels hemsida.

Arbetet på Leviathan går sakta framåt. En presentation av spelet kommer att finnas med i det kommande numret av speltidningen Fenix. Missa med andra ord inte nästa nummer om du är intresserad av spelet.

Jag har också en inspelad podcast tillsammans med Carl Odhnoff att redigera kvar som talar lite om spelet ifråga. Det gick så bra att det kommer att komma en del två.

Dramaturgireglerna är också färdiga efter en hel del speltest samtidigt som de första kommentarerna från betaläsarna har kommit in. Just nu arbetar både jag och Calle aktivt med världsmaterialet.

Konventssidan har uppdaterats med beskrivning av årets konventsberättelse Blod och pussel. Några otydligheter smög sig dock in i berättelsen så jag har skrivit ihop en errata till berättelsen för att förtydliga saker.

Blod och pussel arrangeras under påsk på GothCon, men tack vare Christoffer Hagström kommer det troligen även att arrangeras på årets KattCon, ett spelkonvent i Katrineholm.

Utöver det har jag också börjat samla ihop alla anteckningar om hur besvärjande fungerar i Bortom och börjat skriva ihop dem till Gaias hjärta. Det är redo att användas i pågående speltest då det är klart, så det enda jag behöver göra är att skriva ned det.

Dessutom har jag även skrivit klart de två första scenerna till avslutningen på Nattljus som ska inkluderas i boken. Berättelsen har fått namnet Yin-yang och är hittills åtta sidor lång på de två scener som är färdiga. De är lite lösare i sin struktur än de två första akterna och kan sträcka sig över ett spelmöte – särskilt om spelgruppen har sina egna personliga intriger och relationer.

Tack till Daniel Thollin för allt gore!

Blod och pussel

”Our life is made by the death of others.”

- Leonardo da Vinci.

Årets Bortom-scenario kretsar kring ett antal karaktärer som slitits bort från sina liv. De vaknar upp tillsammans med okända män och kvinnor i ett littet rum med låsta dörrar. Vem har fängslat dem där och i vilket syfte? Karaktärerna måste ta reda på varför om de vill överleva vistelsen i sitt fängelse. För faror lurar på platser man minst anar.

Är du bekant med filmer som Cube och Saw eller teveserier som Persons Unknown vet du vad du har att vänta. Små avgränsade ytor, pussel som måste lösas för att sig ur pressade situationer och hanterandet av ständiga problem som uppstår bland de fänglsande karaktärerna.

OBS! Vissa scener i scenariot kan uppfattas som magstarka så härmed varnas känsliga spelare.

Den sista strofen föreslog GothCon att jag skulle lägga till efter att läst synopsis på berättelsen. Det kommer innehålla en del grisiga detaljer, vilket titeln nog ändå hintar rätt väl om. Rent generellt tycker jag att gore inte är särskilt intressant, men det är mer ett sceneri än huvudfokus. Jag älskar karaktärsrelationer, så det kommer förstås som alltid vara en stor del. Men i år ligger mycket fokus på problemlösning – lite mer än vanligt – och jag hoppas att mixen kommer tilltala er. Så… Kommer vi att få lägga pussel tillsammans på GothCon?

Men innan vi kommer dit tänkte jag det är dags att summera året 2011.

Då jag blickar tillbaka över förra året är det ett par saker som sticker ut. Så klart är besöket på GothCon alltid något som finns med varje år och jag skildrade mina upplevelser från konventet i fyra olika inlägg (del 1, del 2, del 3 och del 4). Inte nog med att jag fick träffa en massa underbara människor, utan jag fick också en massa värdefulla kommentarer kring Anakronismer. Faktum var att förra årets GothCon troligen var det roligaste någonsin för mig personligen.

En annan sak som var både sorglig och rolig på samma gång var att ta farväl från Mindless Gaming. Det var i och för sig ett enkelt val och samarbetet med MylingSpel är betydligt mer friare och produktivt. Tina Engström har en särskild layoutmagi som förgyllt Bortom och vi samarbetar bra tillsammans, så tack vare det fick Bortom en nytändning.

Under året fick jag ut nybörjarrollspelet Leka med Elden, vilket baserades på det första In the Dark-berättelsen jag skrev utifrån idéer av Henri Paasovaara. Berättelsen mottogs väl av Fenix med ett betyg på 14/20, vilket för mig var över all förväntan då det var ett ganska anspråkslöst projekt. Faktum var att det egentligen var Tina som pushade mig till det och är alltså en frukt av vårt goda samarbete. Idén kom nämligen redan under Mindless Gaming-eran, men det skedde aldrig något då med den. Under MylingSpels flagga blev det en realitet.

Relativt sent kom idén med att göra ett berättelsepaket på gamla konventsberättelser. Det fanns flera möjliga kandidater, men först ut kom Kolonnerna. På ett sätt är det väldigt lämpligt, eftersom det är början på slutet för metaplotten i Bortom. I sedvanlig Bortom-tradition släpptes boken i slutet av året, så jag har ännu inte fått in särskilt mycket feedback på boken i sig (även om Den fjärde kolonnen och, i synnerhet,  Den femte kolonnen tidigare varit uppskattade) utan får vänta en del inför det nya året.

Men allt har inte varit positivt. Två illustratörer har jag gått bet på. Den ena fick betalning men leverade aldrig det utlovade resultatet (tack till Martin Larsson som snabbt kunde leverera kartorna jag behövde). Den ena levererade illustrationer men i efterhand fick jag veta att resultaten jag fått var fuskverk, så kallade colleage som tagits från andra illustratörer och modifierat lite. Det var det hårdaste slaget i år och som nästan dödade min kreativitet. Lyckligtvis återfanns andra lösningar och jag tror det kan gagna projektet bilderna skulle vara till, även om det blev en dyrköpt läxa.

Så hur ser 2012 ut? Positivt! Som jag skrev i början av inlägget, två berättelser är på G och även det nya rollspelet Leviathan. Förhoppningen är också att komma igång med podcasten Bortom: Bortom igen. Faktum är att jag redan på fredag planerar att spela in nästa podcast tillsammans med John A. Jonsson. Det borde lösa problemet jag hade med första avsnittet: det blir förbaskat tråkigt och monotont att hålla låda för sig själv. Tillsammans med lite mer erfarenhet av podcastmedverkande borde det fungera bättre det här året.

Låt oss alla se fram emot ett nytt, magiskt spelår!

Från världens alla hörn (Växjö, Jönköping och Oslo) strömmade mina lagkamrater in till ett soligt Göteborg torsdagen den 21 april. GothCon inleddes traditionsenligt med Munchkin i matsalen i väntan på att incheckningen skulle öppna. Vi förberedde oss mentalt på milslånga köer och förvirrande datorsystem, men till vår stora förvåning flöt allting på ovanligt smärtfritt i år. Thumbs upp till GothCon-gänget för det!

Efter att ha slängt in våra saker i sovsalen möter vi Robert på väg tillbaka till matsalen. Vi snackar lite innan vi springer vidare för att påbörja ett parti Arkham Horror som vi tyvärr får lägga ner när klockan börjar bli mycket och vi inser att Arkham förmodligen inte kan räddas denna gång.

Fredagen inleds, efter dusch och frukost, med ”Operation: Fallen Reich – Is there time for a last Singapore sling?”. Tredje gången vi kört det på GothCon och det var minst lika bra som de vi kört innan. Efter det så möter jag upp med Robert och John A. Jonsson och vi beger oss iväg till Bortoms första spelpass. Vi tilldelade det enda anmälda laget till spelledaren Buster (en kille jag spelledde Metamorfos för förra året, det var jättekul att höra att han nu ville spelleda tre pass Bortom) och försvann sen ut i vårsolen igen.

Vi sätter oss på en parkbänk och har en riktigt bra diskussion om skepstridsystemet som kommer i Svart svan. Robert överlämnar även en del kritik som han skrivit på tåget på väg till konventet och en riktigt cool Bortom t-shirt. Nu känner jag att vi har ganska bra koll på hur systemet ska se ut och ganska snart kommer jag börja plåga alla mina spelgrupper med oändliga mängder speltest.

Det tredje passet på fredagen så får jag spelleda årets Bortom-berättelse Anakronismer. Fick ett gäng inbitna Bortom-fans som spelat det på GothCon flera gånger tidigare, och som jag även spelledde Den illyriska epidemin för 2009. Spelet gick bra, det verkade som de hade roligt, även om jag fick hugga bort en del ur berättelsen på grund av tidsbristen. Men vi hann spela klart och de lyckades få ett av de mindre tragiska sluten.

Efter några få timmars sömn tvingas jag upp igen på lördagen då vi ska spela ”Western – Priset för ett liv”. Har aldrig spelat Western förut så det var kul att testa systemet, även om vi inte hann spela klart och inte kom särskilt långt i äventyret.

Direkt efteråt så fick vi kasta oss iväg till nästa spelpass ”Det eviga folket”, ett riktigt bra skräckspel i friform som jag diggade skarpt. Speciellt roligt var det när min amerikanska FN-ambassadör blev uppmanad av Det eviga folket att döda en av de andra karaktärerna:
- Kapten! Får jag låna er pistol?
- Varför det?
- Jag behöver kunna försvara mig, ge mig pistolen.
- Okej, här har du den.
- Tack, hur gör man?
- Du tar bort säkringen här och sen pekar du och trycker av.
- Tack. [Tar bort säkringen, pekar den mot sin militära rådgivare och trycker av. Förvirring och skottlossning följer.]

Lördagen avrundas senare med en barrunda och på söndagsmorgonen sitter vi alla med välförtjänt huvudvärk och spelar Munchkin tills det är dags åka hem och avsluta ännu ett GothCon.

Överlag var det ett mycket lyckat GothCon på alla sätt. Det enda som är tråkigt är att man nu måste vänta ett helt år på nästa!

Anakronismer

Detta var första gången jag spelade Bortom: Lögnens Slöja. Har länge sett fram emot detta spel, och min spelgrupp spelade det i min frånvaro vid GothCon XXXIV. Det var 1920-tal, alltså nutid. Eller dåtid som de övriga rollpersonerna tyckte. Tidsresor kan göra även en ärrad rollspelare konfus. I drömmarna skulle vi förändra händelser i världen genom att åka två år bakåt i tiden till händelsen som utlöste det hela. Eller väldigt många år bakåt i tiden som det var för övriga rollpersoner.

Betyg 5 på 1T6.

Summering

Om jag ska summera min upplevelse av konventet som helhet är det här nog det roligaste året för mig personligen. Spelpassen jag hade var mycket stimulerande och jag träffade väldigt mycket nya och gamla bekanta. Anakronismer som berättelse fungerade betydligt bättre än vad Metamorfos gjorde för mig. Det kändes mer genomarbetat och detaljerat eftersom jag kunde fokusera på berättelsen och karaktärerna.

Ett problem som jag upplevde var att det var lite för stort för ett konvent med lite för mycket händelser. Det skedde två onödiga tidshopp – eller snarare att de skedde för tätt inpå varandra. Flyttar man isär dem och expanderar nutidsdelen lite fungerar dem bättre. Jag tryckte på samlingarna för berättarna innan att berättelsen fungerade bäst då man använde det som en smörgåsbuffé där man lät aktörerna plocka ihop sin egen spelupplevelse. Det är i alla fall en lärdom inför nästa år.

Vad som nu återstår för mig av GothCon är att samla in feedback kring Anakronismer och sen inkorperera det i berättelsen. Därefter är det bara korrekturen och bilderna jag väntar på innan den kan gå iväg till layout. Därefter är det Print on Demand-tryck som gäller.

Hursomhelst, det var ett mycket trevligt GothCon för egen del och jag hoppas att ni hade en lika trevlig påsk som mig!

Lördag

Morgonstund har guld i mun sägs det. Att vakna klockan sex efter att somnat runt halv fyra är det inte. Efter att pressat mig att sova i korta intervaller fram tills halv åtta klev jag upp. Jag kom iväg till cafeterian och fick i mig frukost, lagom till John sömnigt släntrade in cafeterian.  Medan han satte sig för att äta tog jag mig till samlingssalen för att möta upp de andra berättarna. Det här var vårt största pass med sju anmälda lag och också den som vi räknade med att inte kunna tillgodose alla lagen med berättare. Lyckligtvis visade sig nu att endast ett lag inte skulle få spela.

Här skedde också något märkligt när de två sista lagen var kvar: tydligen hade GothCon lovat att ett lag skulle få spela eftersom ett annat arrangemang blivit inställt. Problemet här var bara att de inte sagt något om det till mig och att det på papperet jag fått stod att de inte betalat medlemsavgiften. Så jag var tvungen att förhålla mig till papperna, även om det kändes lite tråkigt att skicka iväg dem.

Passet visade sig bli väldigt intressant. Det var två äldre herrar tillsammans med två tonårstjejer som jag tror var döttrar (även om jag inte är helt säker). I alla fall, tanken får mig att le. Det är vackert att se två olika generationer förenas i en hobby och ha kul tillsammans. Vi rollspelare behöver alla börja göra barn och introducera dem så tidigt som möjligt i hobbyn!

Efter passet blev det panik eftersom spelpasset tog slut precis som auktionen startade. Jag brukar närvara där och skulle göra så i år, men jag hade lovat att hämta Tina Engström så raskt sprang jag mot butiken. Men det är givetvis då man har bråttom som saker och ting sker. Jenny Barkestedt som jag pratat med under gårdagen slet tag i mig och presenterade mig för Linda Nilsson, som tidigare illustrerat ett flertal bilder åt mig – i synnerhet till Via Dolorosa, men även till förra årets konventsberättelse Metamorfos. Det var en trevlig, om än smått stressad, pratstund vi hade och jag passade på att lämna över ett exemplar av Leka med elden till henne (som hon också illustrerat), innan jag rusade vidarem ot auktionen. På vägen träffade jag givetvis på en av spelledarna från förra passet och fick en kort rapport, innan jag släpade Tina in till auktionen där vi fann John efter ett tags letande.

Auktionen i sig var en besvikelse. Jag gjorde blott ett köp (Sinkadus 2) och i ärlighetens namn fanns det inte mycket mer att hämta. Utbudet bland rollspelen var betydligt mindre i år än tidigare år och jag tror att det beror på att man höjde inlämningsavgiften till 20 kronor. Rollspel går för låga priser och det gör en eventuell vinst osäker. Brädspelen, som auktionen svämmade över av, ger oftast större avkastning. Jag hoppas att de ser över det där till nästa år så att det blir en bättre fördelning mellan rollspel och brädspel. Nu blev det rätt segdraget och ointressant i år.

Då det väl var slut tackade Tina för sig medan jag och John sålde våra själar och hafsade i oss billig, själlös pizza. Så hungriga var vi. Fast jag svurit att inte äta där. Suck.

Efteråt begav vi oss till Mylingbutiken eftersom jag lovat Tina och Jörgen Åkerklint att ta hand om butiken medan de sträckte på benen. Jag fick en stund tillsammans med Jenny igen och hon gav mig en del användbara försäljningstips att använda på folk som passerade ens bås. Nu är jag inte hälften så extrovert och säljande som Jenny, men jag fick möjlighet att träna lite på en av Jennys bekanta så jag var redo att testa dem. Givetvis bestämde sig besökarna för att inte dyka upp då så jag fick tyvärr inte använda mina nyförvärvade kunskaper.

Sent omsider återvände Tina och Jörgen och vid det laget var jag rejält trött. Jag tog mig tillbaka till byggnaden där vi sov och signerade Johns Visioner och fantasier, innan vi tog farväl och jag gäspande tog mig tillbaka till min sovsal.

Fredag

Jag brukar i vanliga fall arrangera Bortom på första passet men inte i år. Min medarrangör, John A. Jonsson, reser norrifrån och det är på gränsen att han hinner dit. Så av logistiska skäl hamnade vår första omgång av Anakronismer på pass 2.

Så det blev en lugn morgon där man fick tillfället att prata med en hel del olika personer. Då John väl anlände hade vi en del tid att spendera och det gjorde vi genom att vandra runt lite. Besökte återigen Mylingbutiken, vandrade till nästa bord där New Horizon-killarna satt och talade kort om deras spel, innan jag hamnade hos Kaleidoskops bord. Jag talade främst med Olle Linge, skaparen till rollspelet Magneter och Mirakel (som jag gav en hel del feedback till – i synnerhet kring berättelserna då). Vi bollade en hel del tankar och idéer, och jag tror lite grann av mina tankar om Leviathan satte igång kugghjulen i hjärnmaskineriet. Ska bli spännande och se vad som kommer härnäst från Herr Linge. Jag fick även ett kort samtal med Jenny Barkestedt, som introducerades till Bortom på tiden det hette In the Dark och som för tillfället håller på att skapa vackra kartor till Anakronismer.

Efteråt drällde John och jag omkring i butikerna, innan vi begav oss iväg till Landala Restaurang och petade i oss lite käk. John passade på att beställa in bläckfisk för att ära den store Cthulhu. Personligen är jag inte säker om jag skulle bli så ärad av att någon konsumerar ens (avlägsna) släktingar, men John blev inte galen under konventet så det kanske ligger något i det.

Mätta och belåtna återvände vi till konventsområdet och mötte upp Carl Odhnoff. Till det första passet hade vi bara ett anmält lag så efter att vi givit vår berättare instruktioner, vattenflaskor, enkäter och besvarat hans frågor kunde han sätta igång och spelleda för gruppen. Vi andra tre satte oss ned på en parkbänk ute i det fina vädret för att jag skulle gå igenom reglerna om skepp och skeppsstrid som Carl skrivit till Svart svan. Det börjar kännas som en hyfsat stabil grund där nu och nu börjar speltestfasen närma sig där.

Det var också nu som våra problem med antal berättare löste sig. I år hade GothCon varit duktiga med att ragga berättare till vårt arrangemang (vilket jag fick höra inte gällde för alla arrangemang), så där vi tidigare hade haft spelledarbrist fylldes den på allt eftersom. Folk ringde och sökte upp oss, vilket fick oss att gladeligen att dela ut reklamgrejor, svara på frågor och ge instruktioner om berättelsen.

Kvällen kom och vi hade vid det laget fått ihop berättare så att den gäspande John kunde gå och lägga sig (vilket han förstås inte gjorde – och var lika trött morgonen därpå… ). Själv satte jag med ned för att spelleda Anakronismer tillsammans med en grupp personer från Rollspel.nu:s forum som anmält sig arrangemanget. En i gruppen skrev också den beryktade sågningen av Bortom, så det var lite nervöst. Nervositeten visade sig dock vara helt i onödan då det spelpasset gick väldigt bra. Deras och min personliga spelstil visade sig vara väldigt nära varandra.

Efter spelpasset var det marsch till sängs som gällde för mig. Ett spelpass väntande nämligen på mig i morgon och det var fullbokat av lag som var hungriga efter en trevlig spelupplevelse. Då kan man inte sitta och gäspa! Så jag kröp ned i min sovsäck och somnade snart in med tidsresande i mitt huvud.