De här personerna, en kinesisk soldat och en indisk magdansös, är  2 av de tänkta 90 karaktärerna till Metamorfos. Du läser mer om den kommande konventsberättelsen här. Skriv gärna några uppmuntrande ord till Viktor i kommentarerna – det tycker jag han förtjänar!

Som ni man se är layouten sig lik? Det syns dock inte på bilden att symbolen i vänstra hörnet är ny. Det är fortfarande ett solöga, men i en annan tolkning. Ni ser en också att bilden är tecknad av Daniel Thollin, som också tecknat de flesta illustrationerna till Visioner och fantasier.

Intresserad av att köpa Visioner och fantasier? Då går du till Mindless Gamings hemsida!

Överst från vänster finner ni den framgångsrika avdelningschefen från advokatfirman Heartstone & Winter: Jason Capshaw.  Till höger om honom återfinns en av Faiths mest luttrade och framgångsrika agenter: Jordy Chase. Båda karaktärerna har dykt upp i tidigare berättelser (Den fjärde kolonnen och Den femte kolonnen).

Nya bekantskaper är de på undre raden. Till vänster finns Dr. Sebastian Cox, ägaren av företaget Alpha et Omega Industries. Till vänster finns den enkla franciskanbrodern John Bonaventura.

Samtliga karaktärer har kommit till det isolerade riket Illyria för att möta med dess monark Bashkim. För er som spelade Det illyriska blodet på GothCon är det fullt möjligt att ni redan stött på dessa karaktärer. I sådant fall har ni en aning om deras öden, men i Det blåa blodet får ni reda på vad som verkligen skedde på monarkens slott då den illyriska epidemin bröt ut i riket.

Recensioner och Fenix

I december 2007 släpptes Bortom: Lögnens slöja och det var därför både roligt och förvånande när Fenixs läsare röstade fram rollspelet till det bästa rollspelet 2007 i början av året. Oväntat och roligt.  Sett till recensioner så sträckte rollspelet sig från okej till bra.

Under året hade Bortom även två bidrag med i speltidningen Fenix. Först och främst Magruder-konspirationen, vilket du kan ladda hem härifrån. I övrigt var det en kort artikel om vad som förväntades från Visioner och fantasier. Jag hade egentligen hoppats att få ihop någonting djupare än de två bidragen, men det verkliga livet och de många konventen tog för mycket energi från mig.

Konventen

Det som främst stod på mitt schema under året var att ta itu med konventsberättelserna. CalCon dök upp väldigt sent på min agenda, men efter att jag fått klart för mig att konverteringen av Tårarnas bägare kunde göras kändes det genomförbart. Jag förtydligade lite saker och adderade en djupare dimension i det hela för att få ihop det med konventets historiska tema.

Lite extra bilder behövde berättelsen dock kompleteras med och jag bad Daniel Thollin om hjälp igen. De nya bilderna visade också hur mycket han utvecklas med tiden som illustratör. De flesta bilderna är från det första bidraget han gav till Bortom, vilket är betydligt enklare än de nya. Mycket positivt när man ser hur mycket en person har hunnit utvecklas.

Jag är inte helt nöjd med berättelsen idag. Missförstå mig rätt, det är en helt okej traditionell skräckberättelse. Bitarna till den unika Bortom-stämningen finns där, men det är inte det bästa exemplet på att förmedla rätt stämning. Å andra sidan är det alltid lätt att vara efterklok.

Vad jag däremot inte var nöjd med från början var Den femte kolonnen, berättelsen till GothCon. Aldrig har jag haft så svårt att få ur mig en berättelse. Inte en enda gång sedan jag började skriva sådana 1994. Jag hade från början många idéer i huvudet om vad som skulle ske. Ursprungligen var tanken att den skulle bestå av fyra akter istället för två. Karaktärerna skulle i slutet av den extremt korta akt 2 (som nu i princip är slutet på akt 1) få göra ett vägval. Beroende på vilket val de gjorde skulle de få uppleva antingen akt 3 eller 4. Nu blev det inte så. Jag slog ihop båda akterna mest för att jag körde fast och förlorade tid.

Speltesterna gick inte bra. Andra speltestet var bättre än det första, men båda speltesten var i mina ögon katastrofer. De rätade dock ut problem med berättelsen, vilket visar hur viktigt speltest är. När jag väl kom med Den femte kolonnen till GothCon var det inte speltestat för mig i nuvarande form, vilket är ovanligt. Å andra sidan visade det sig som om berättelsen faktiskt höll god kvalité och så här i efterhand är jag betydligt mer nöjd med det.

Den femte kolonnen är början på slutet av den bakomliggande berättelsen i Lögnens slöja, vilket jag troligen kommer gå djupare in på i Gaias hjärta. När jag väl visste vad jag ville släppte mycket av blockeringen jag hade. Tack och lov. Berättelsen kommer förhoppningsvis upp under februari.

Däremot var skrivandet av Kräftfeber till LinCon betydligt lättare. Grunden var redan färdig eftersom jag använt berättelsen då en reporter besökte ett av mina spelmöte,  vilket du läser mer om här. Det var första gången jag besökte LinCon och spontana känslan var att det var betydligt mindre än GothCon.

I grunden gick arrangemanget hyfsat bra och berättelsen togs emot rätt väl av aktörerna. Den var betydligt mer jordnära än vad Den femte kolonnen var. Tanken var istället att förmedla miljön på ett intressant sätt. Samtidigt fick jag in en del saker som presenteras närmare i Visioner och fantasier, drag som mottogs väl av spelarna. Berättelsen i sig har lösa kopplingar till Nattljus och jag konstruerade det med åtanke att det skulle gå att spela i väntan på akt 2.

Jag hade inte tänkt dyka upp med Bortom på Stockholms spelkonvent. En av spelledarna från GothCon, John A. Jonsson, var dock sugen på det. Jag försökte få möjlighet att närvara, men det gick tyvärr inte av många skäl. Däremot så tog han på sig rollen som arrangör. Han pitchade en idé och jag en annan, vilket fick oss att hamna någonstans mitt emellan. Berättelsen blev Den fjärde kolonnen, en fristående prequel till Den femte kolonnen som är betydligt mer lågmäld än sin efterföljare.

Faktum är att både Den fjärde kolonnen och Kräftfeber är mer representativ för de vanliga berättelserna i Bortom. De är mer rotade i vardagen och har en skräck som är mer rotad i samhället, än den mer episka och storslagna känsla som Den femte kolonnen har. Å andra sidan utspelar sig berättelsen 2019 så det är inte helt konstigt.

Sammanlagt blev det fyra konvent i år, vilket i sig är ett rekord. Jag var närvarande endast på två men det var 100% fler konvent än vad jag brukade bevista på ett år.

Rollspelsdöden och årssummering

Där Bortom började med en hyfsad försäljning så avstannade den tyvärr helt när den svenska rollspelsmarknaden helt verkade dö. Jag tog upp det både här och här. Förhoppningsvis kommer 2009 bli ett betydligt bättre år för rollspel generellt och Bortom i synnerhet.Vi behöver sprida ordet ännu bättre och få igång buzzen igen. Så tipsa dina vänner och passa på att köp spelet om du inte redan gjort det!

Det var också en hel del som jag hade hoppats hinna göra, men som inte lyckats med. Till exempel att få klart Hope eller någon av kortromanerna. Så för att summera året… Ett mellanår på många sätt. Tyvärr. Ambitioner fanns men livet kom emellan. Men nu är ett nytt år och nu gäller det att uppfylla mina nyårslöften.Vi får se hur många jag uppfyllt i nästa krönika!

Tyvärr kan jag inte teckna själv. Jag önskar jag kunde, men jag kan inte. Enklare kartskisser klarar jag av och jag kan fejka vissa saker med en penna, men tecknande är helt enkelt inte min expertis. Det är därför som jag alltid söker efter folk som är intresserad av att teckna.

Känner du någon som vill teckna för Bortom? Är du kanske rent av någon som kan teckna? Då bör du läsa vidare nedan.

Så hur kan en bildbeställning se ut? Nedan finns två beskrivningar som jag nyss skickade iväg till Daniel Thollin för Den illyriska epidemin.

Bashkims slott
Vi ser ett högt bergsmassiv sträcka sig upp mot himlen. Ett högt, gammal gotiskt slottstorn finns inbyggt i berget. Det täcks till stor del av en tio meter hög slottsmur som begränsar insyn framför slottet. Istället är det just det höga, majestätiska tornet det enda som vi får se.
Tänk dig slottstornet med rejält gotisk arkitektur och att det är någonting skrämmande och hotfullt över det.

De smittade
Vi ser ett flertal människor ligga på ett enkelt kullerstenstorg kring en enkel, medeltida brunn där man kunnat hämta vatten. Kvinnorna bär samma sorts kläder som Jehona och männen samma som Konstandin. De har dock alla ytliga blodkärl som är helt svarta. De ligger livlösa på marken med gapande munnar och döda, livlösa ögon. Tänk dig det som efter den värsta zombieepidemin då lik blir liggande kvar på marken. Ur ögon, näsa och mun har blod runnit, men istället för rött är det helt svart.

Är du intresserad av att teckna för Bortom? Skriv gärna i kommentarerna eller hör av dig till robertjonssson@gmail.com (och ja, det ska vara tre ”s” i adressen ).

Om du inte läst eller spelat Julefrid tänkte jag att du skulle få möjligheten att jämföra de två versionerna med varandra. Här är den äldre versionen av Geoffrey Heche:

Vilken är din favorit?

Berättelsen är helt fristående från Den femte kolonnen, som utspelade sig 2019, medan Den fjärde kolonnen utspelar sig 2001. Även om det givetvis förekommer saker som binder dem samman så krävs det ingalunda att man spelat det ena för att spela (och uppskatta) det andra.

Följande presentation finns om Den fjärde kolonnen på Stockholms spelkonvents hemsida:

Mordängelns bredaxlade silhuett kastade en illavarslande skugga över det blodbestänkta golvet. Förnöjt sjönk han ned och fortsatte läsa i boken medan han tog upp sina jeans från ett hörn och drog dem på sig.  Tre hade fallit, två saknades. Den fjärde var inom räckhåll, det var kristallklart. Han hade den inom räckhåll och behövde bara en detalj till. En simpel liten detalj.

En gäll stämma bröt tystnaden och lugnet krossades likt glas mot en stenskiva. Med en suck släppte mannen boken till golvet, tog sin tröja och vandrade ut genom dörren. Han brydde sig inte om den hukande gestalt som gungade fram och tillbaka i ett hörn. Denna var inte relevant längre, för han hade redan tagit vad han behövde.

Clarksville har på ytan alltid varit en lugn småstad, men allt är inte vad det ser ut att vara. Polisen har tvingats kalla in två konsulter från organisationen Faith för att utreda hemska ritualmord som drabbat staden. Samtidigt får två anställda vid ett antikvariat en gåva från en hemlig välgörare. Det är en antik och värdefull bok som visar sig vara lösningen på alla deras problem.

Det är upptakten till Den fjärde kolonnen, en berättelse till skräckrollspelet Bortom: Lögnens slöja. Berättelsen erbjuder, förutom en skrämmande handling, scenväxlingar och rollbyten.

Daniel Thollin har redan gjort klart karaktärsbilderna, vilket han lyckades pressa in på sitt schema dagen innan han flög utomlands. Det är ett av skälen som jag verkligen diggar Thollin som illustratör, utöver hans illsutrationer. Han är pålitlig och effektiv, något som är väldigt viktiga egenskaper för mig när jag samarbetar med någon.

Håll ögonen och öron öppna. Vi är på väg att rasera nästa kolonn!