Texten är en plantering inför en framtida berättelse, liksom en fortsättning på de röda trådar som planterats i Lögnens slöja. Utöver det finns även ett berättelsefrö som du kan använda som mellanakt mellan akt 1 och 2 i Nattljus.

Du laddar hem artikeln genom att klicka här.

I Bortom kan du skapa många olika berättelser där monster saknas. En idé som jag nyligen såg var på bloggen Lunnes liv.

Idag under söndagen har jag börjat skriva på en kampanj till Bortom: Lögnens Slöja. Jag har skippat det övernaturliga och siktar istället på att skrämma karaktärerna genom att sätta dem som medborgare i en svensk totalitärstat.

Här är det inte monstret som blir antagonist till karaktärerna, utan istället verkar det som de blir ett offer för en institution. En form av ansiktslös ondska som är svår att bekämpa. Det här är ett tydligt exempel på en sorts berättelser som Bortom är mycket användbar att skapa berättelser till. Ibland är människans egna ondska det absolut värsta som man kan uppleva.

Just den här sortens berättelser kommer också beröras närmare i Visioner och fantasier. Där delas berättelserna in in fyra nivåer, varav de två lägsta specifikt är avsedda för berättelser där få eller inga monster förekommer. Istället ligger fokus på människan som antagonist.

Den nya användaren Mordnilap har på forumet skrivit ett inlägg där han presenterar en mycket intressant idé till en berättelse. Det är definitivt värt att kolla in närmare.

Ormen i pardiset?

Vad detta berättelsefrö kräver är att en av karaktärerna är i ett förhållande med någon som han/hon verkligen älskar. Det får gärna utveckla sig i berättelsen, eftersom den älskade då blir mer levande för aktören och därmed lättare för karaktären att ha en trovärdig relation med.

Berättelsefröet tar sin start när karaktärerna och den älskade befinner sig tillsammans. Det kan vara på väg hem från en krogrunda eller under ett teaterbesök. Situationen är tänkt att vara av vardagligt slag då karaktärerna inte har några skäl att känna sig hotade. Plötsligt kommer karaktärerna att bli attackerade av ett antal män och kvinnor. Det konstiga är att en av personerna verkar kasta små glasflaskor på dem som krossas mot kropparna och stänker en vätska med lätt sötaktig doft över dem.

Låt karaktärerna tro att anfallet är riktat mot dem. Anledningen till att det är en fördel att väva in berättelsefröet i en pågående berättelse är att karaktärerna tror de arbetar för fienden från den pågående berättelsen. Har de ingen aning om vem den egentliga fienden är och vad den är ute efter kommer överraskningen att bli desto större då de får alla bitar i pusslet.

Så vad är överraskningen? Det är inte karaktärerna de är ute efter, utan det är istället karaktärens älskade. Denne är i själva verket en Succubus (eller Incubus om den älskade är en man) och folket som anfaller karaktärerna är oerfarna demonjägare. Om du vill vara riktigt jävlig mot karaktärerna kan du låta dem tillhöra Faith eller Orden och därmed få ännu mer makt att fullfölja sin agenda.

Sucubusen är en demon som livnär sig på sexuell energi och stimulerar den mänskliga kärleksakten till oanade höjder. Det är anledningen till varför karaktären haft ett mycket gott sexliv och mår bra. Sucubsen har livnärt sig på karaktären. Men, och det här är det viktiga, sucubusen är inte ute efter att jävlas med karaktären. Hon har istället blivit djupt förälskad i karaktären och kämpar för att bli mer mänsklig för att kunna leva tillsammans med karaktären.

När demonjägarna har fått reda på hennes identitet drabbas hon av panik. Är det något sucubusen inte vill är det att karaktärerna får reda på hennes identitet, eftersom hon då är övertygad om att hon då kommer bli övergiven eller jagad.

I takt med demonjägarnas anfall blir hon allt mer hemlighetsfull och mystisk och till slut får karaktärerna reda på sanningen. Frågan är bara vad de kommer göra med den: kan de acceptera sucubusen som god eller kommer de istället finna förståelse för allt det hemska demonjägarna gjort mot dem och hjälpa dem att nedgöra monstret? Hur stark är kärleken mellan de två? Och vilken är det största monstret: den mänskliga demonen eller de mordiska människorna?

Ouroboros

Berättelsefröet är tänkt att sträcka sig över två spelmöten. Karaktärerna bör inte känna varandra sedan tidigare, men de kan vara existerande karaktärer från pågående berättelser såväl som nyskapade.

Alla karaktärerna ska till samma plats av olika anledningar och tar ett kvällsflyg. Karaktärerna får varsin scen innan de kommer ombord flyget som knyter an till deras bakgrund. Det kan vara allt från ett farväl av familjen på flygplatsen till ett inbrott på ett företag för att stjäla värdefull information. Huvudsaken är att det säger något om karaktärens bakgrund och skäl att kliva ombord på flyget. I scenen låter du gärna de andra aktörerna ta rollen av statister så de har något att göra. (Statister är för övrigt något som presenteras närmare i Visioner och fantasier, men till dess kan du kolla in Appendix A i Kräftfeber för lite mer information.)

Karaktärerna sätter sig på respektive plats, lär känna sin granne och somnar sedan. När de sedan vaknar upp är det för att planet skakar till rejält. Luftgroparna är kanske det första de tänker på men snart ser de något annat som drar till sig deras uppmärksamhet. De flesta andra passagerarna är spårlöst försvunna.

Utöver karaktärerna finns det dock några andra individer ombord, men ingen verkar veta något om vad som hänt. En av karaktärerna lägger dock märke till att en av individerna har en tatuering på sin arm som föreställer en Ouroboros.

Under tiden som man lär känna varandra gör du vid vissa tillfällen klipp till framtiden, alltså så kallade framåtblickar (flashforwards) till tiden efter flygplansresan. De befinner sig tillbaka i verkliga världen, men allt är inte lyckligt. Någon terroriserar dem och de känner sig utsatta i vad som borde vara den trygga vardagen. Exakt vad hotet är beror på vem karaktären är och vilka hon jobbar för, men det bör framgå att livet är långt ifrån tryggt och trevligt.

Efter en längre tid lyckas karaktärerna ta sig in i kabinen för att ta kontroll över flygplanet. Där finns de döda piloterna och en annan man som haft kontroll över flygplanet. En kortare strid utbryter, innan man kan ta kontrollen. Mannen har samma sorts tatuering som passageraren en av karaktärerna såg. Just som man får den insikten hörs en explosion i bakre delen av planet, vilket får att planet att snabbt gå mot en kraschlandning. Där bryter man första akten.

Akt två fortsätter med att karaktärerna vaknar upp från kraschladningen av planen. De har en tillbakablick från sitt liv innan planet som baseras på ett av deras karaktärsdrag (beskrivs också närmare i Visioner och fantasier). Det kan var ett lyckligt minne eller sorgset, huvudsaken är bara att det säger någonting om vem personen var tidigare.

Karaktärerna måste finna varandra och vårda sina skador, för att sedan ta hand om varandra. De måste få reda på var de är någonstans. Spår av att någon varit på platsen med en van finns, men karaktärerna finner inga spår av Ouroborosmedlemmarna. Uppenbarligen har någon varit här och hämtat dem.

Målet för karaktärerna är att ta sig tillbaka till verkligheten, men väderförhållandena är dåliga och ger dem en utmaning. Ytterligare framåtblickar läggs in där terron mot karaktärerna stärks, vilket sedan knyts mot nuet där de slutligen hittar till en stad och får vad som just då verkar ett lyckligt slut.

Ett nytt klipp görs och nu tills efter framåtblickarna där de samlas av en av de andra överlevande passagerarna. Denne har fått fram information att männen ombord på planet verkar tillhöra en sekt som tatuerar in en Ourboros som initiationstrit. De ligger bakom de mardrömmar som karaktärerna upplevt efter de återvänt till verkligheten.

Personen har fått fram information om var sekten håller till och vill nu ha karaktärernas hjälp att ta reda på varför sekten intresserat sig för just dem. Det är dags att ta reda på sanningen om kraschen. Vad är den? Ja, det är upp till dig att bestämma!

(okänd, 127 år f. Kr.)
översatt av doktor Eduardo Valdez,
professor vid Lambeth University

Se landet jag sprungit ur!
Se bergen som mig danat!
Skändad och sårad, hon blöder
Var dölja sig min kvinna, min stolthet?
Emalaith

Hör huru Andarna gråta!
Vingar av hat svept över vår värld
Hon dröjer därute, någonstans
Dit min syn icke når
Emalaith

Finns liv bland ruinerna?
Under sotiga spillror av hela mitt folk
Av Vedergällningens svärd slagen
Svuret på släktets slagfält
Jag nedbringar Hämnden
Gudarna skänkt mig för kärlekens skull
Vid liv, ety död sökande Dödens Törne
Min blick nu fördunklas

Emalaith dör allena i natten
Likt ett förlorat barn från mig hon far
Ett bett i vinden hejda min färd
Morgondagen finns icke alls
Erebus murar skall rivas till stoft!

Förlorade barn, begråt mig i döende stjärneljus
Under smärtans himmel vi fötts
Vi äro ett, för evigt tillsammans
Min älskade, vi trotsa döden och mötas på helgad mark
Efter det svartaste av illdåd jag resa mig ånyo!

Emalaith dog allena i natten
En kyss i vinden mitt hela arv
Ensamma vandrande över Dödens fält
Bliva vi för alltid förlorade?

Ur död och mörker Kärleken gro
Kärleken leva och bringa ljus

Skåda de Oförvägnas kungadöme
Där Nattens sju pelare stå
Finnas hopp om förlåtelse?
Dit min syn icke nå
Hör Andarna gråta!

Vingar av hat allt besegra
Stungen av Dödens Törne jag resa mig ånyo
Dit deras syn icke nå

Emalaith är min, en odödlig själ
Ett löfte om fred: Icke!
Dödens gåta vår för evigt
Vi gömma den väl
Svaret syns brinna i min älskades ögon
Över öde land
Död bliva liv

Andarna skänka oss mod, en gyllene krona
Vi rider i hast!

Bortom de skuggande skyarna ljuset vänta
Allt är över
Allt är borta
Skuggor av sorg

Elegin kan du använda som rekvisita i dina berättelser mellan Nattljus olika akter. Karaktärerna får höra talas om översättningen när den och samtliga kopior stjäls från doktor Valdez. Av någon anledning faller det på karaktärernas lott att finna vem som stal elegin och se till att professorn återfår sitt arbete.

En extra krydda till att ta uppdraget kan vara rykten som cirkulerar i mer obskyra kretsar att elegin sägs ha ledtrådar till hur Fagrin skall stoppas…

Elegin är egentligen en, av Marie A. Sjödin, omtolkad version av låttexten till Emalaith av Virgin Steele. Låten återfinns på skivan Marriage Between Heaven & Hell – Part 2 och är en av de skivans bästa låtar. Rysligt underbar på alla sätt och vis. Mycket av den bakomliggande intrigen till Nattljus har inspirerats av de känslor och teman som återfinns på Marriage Between Heaven Hell Part 1 & 2 samt Invictus.