HBTQ-krisen

San Sebastian har under lång tid haft en väldigt aktiv HBTQ-krets, trots att staden är ett starkt, katolskt fäste. Man skulle kunna tro att det skulle innebära att staden var delad i två läger: de som accepterade livsstilen och de som var emot den. Fram till och med 2004 var så också fallet.

HBTQ-scenen växte fram under början av 80-talet och hade sina rötter i roller derby-rörelsen, som växte fram under 70-talet. Då kvinnor fann ett utlopp för att vara sig själva fick det även flera homosexuella kvinnor att ta steget ur garderoben. Kring roller derby-sporten samlades flera lesbiska kvinnor och öppnade 1984 den första gayklubben, Rainbow.

Det blev en succé och allt fler vågade sig ut ur garderoben. Med åren växte antalet klubbar och även männen vågade i större utsträckning erkänna sin homosexualitet. I samband med lågkonjunkturen på 90-talet skedde en boom av sexuellt frigörande, då även transvestiter, transsexuella och andra grupper klev ur garderoben och blev en del av HBTQ-kretsarna i San Sebastian.

Under en lång tid fanns det en stor gemenskap inom de kretsarna – ända tills punkrockbandet Dyke sparkade sin unga, karismatiska gitarrist Zoë King efter interna stridigheter. Det var vad som skulle splittra San Sebastians HBTQ-kretsar. Zoë var rasande och spred illvilliga rykten om hur Lily Nash, Dykes sångerska och ledare, var en illvilliga lögnerska. Lily blev sårad av vad hon uppfattade som lögner, och hävde ur sig sina egna anklagelser mot Zoê. Inom några månader hade folket inom HBTQ-kretsarna ställt sig på antingen Zoës eller Lilys sida.

Zoë King och Lily Nash, tecknade av Viktor Matiesen.

Idag är HBTQ-kretsen splittrad i två grupper. Deras position i samhället har försvagats rejält av det. Den katolska fördomsfullheten har på sistone vunnit allt starkare stöd hos stadens innevånare. Borgmästare Geoffrey Hudson har redan dragit det ekonomiska stödet till prideparaden som brukar hållas varje år. Dessutom har han lagt fram ett förslag där de homosexuellas rättighet att visa sin kärlek på allmänna platser ska begränsas.

Mycket av det här resultatet av katolska lobbyister som frossar i det faktum att en splittring uppstått mellan Zoë och Lily. Faktum är att de gladeligen sprider illvilliga rykten och hånfulla lögner vars enda syfte är att fortsätta hålla splittringen vid liv.

Roller derby i San Sebastian

Hos många av San Sebastians kvinnor har det under en stor del av 1900-talet varit svårt att få ett utrymme inom idrottsvärlden. Det uppdämda behovet nådde sin kulm under 70-talet då det i underground-kretsar hade växt sig ett så starkt engagemang att ett flertal kvinnor bestämde sig för att anordna tävlingar i roller derby. Det blev snabbt populärt och fick ett stort intresse i media under 90-talet.

Roller derby är en fysisk kontaktsport där man på rullskridskor tävlar på en en oval inomhusbana och försöker köra om varandra. Varje person man passerar i motståndarlaget får man poäng för och det lag som fått flest poäng då loppet är över vinner.

Idag är sporten väldigt rumsren och många föräldrar låter sina flickor att testa på sporten. Den är mest populär hos tjejer som kommer från de lite lägre samhällsskicken, även om sporten i sig vunnit stort uppskattning inom San Sebastians omfattande HBT-krets sedan den öppna lesbiska punkrockstjärnan Lily Nash börjat med sporten.

Det finns dock en underground-rörelse som är rotad till tiden då tävlingarna var mer våldsamma. Dessa tävlingar sker ofta med inblandning från undre världen och åkarna kan tjäna rätt stora pengar om de vinner. Samtidigt kan förlorarna lätt förlora mer än bara loppet, så det är ofta en dödlig konkurrens på banan. Det råder en viss kontrovers kring detta särskilt bland dem som värderar sportens ursprungliga Girl Power-anda. De menar att det här helt korrumperar sportens ideal.

I San Sebastian har många utgått ifrån den lokala skräckförfattaren Daniel Darwins verk när dem skapar sina derbynamn och ligan så väl som lagen har sina namn ifrån hans böcker. Ligan tog till exempel sitt namn, RollerGrrrls from Hell, efter Darwins genombrottsnovell Succubus from Hell. Trots att ligan bara består av tre lag så har den ändå en stor publik. Den största tillställningen hittills blev drog lite mer än 6000 åskådare.

De officiella lagen

Bloody Prom Queen’s (BPQ): Namnet är taget från Darwins bok Bloody Prom Queen och är både en förening och flera olika lag. Från början på 70-talet var det tjejer från de lokala universiteten som satte igång ligan, även om den har växt till sig efter det.

BPQ är sportens sanna eldssjälar i San Sebastian. De ordnar många tävlingar och uppvisningar för att skapa ett intresse för sporten och en god återväxt hos de unga tjejerna. Det har gjort att många medlemmar i BPQ är unga, eftersom det enda som krävs för medlemsskap är att man är bosatt i staden. Däremot finns det krav för att få tävla om man inte är myndig, nämligen att man åtminstone har fyllt 14 år och har fått målsmans tillåtelse.

Inofficiellt är även de andra lagen medlemmar i själva föreningen och hjälper till med de olika arrangemangen, även om de på banan är rivaler.

Virgin Slayer’s (VS): Namnet är taget från Darwins novell Virgin Slayer. Laget skapades efter att några medlemmar i BPQ fått nog av att behöva ta ansvar för de “småglin” och “vänlighetsmatcher” som föreningen anordnade. Roller derby var på blodigt allvar, en attityd som gav upphov till namnet på laget. Detta är självklart ett skämtsamt PR-trick och man stöder helhjärtat BPQ’s ungdomsprogram – åtminstone utanför banan. Vem som helst som är myndig är fri att gå med i laget.

Bloody Faeries (BF): Namnet togs från Bloody Mary, antagonisten i Darwins skräcktrilogi Haunted Dreams, men är också en anspelning på de homosexuella män som kallas för fairy. BF är ligans nyaste lag och är de som är mest restriktiva i sina medlemskrav. Man måste var myndig samt öppet lesbisk eller bisexuell för att få bli medlem. När den lokala ligan får skit i tidningar är det oftast detta lag som får ta den stora smällen, vilket de gör med glädje och stolthet. Precis som Virgin Slayers samarbetar dem med Bloody Prom Queens för att öka intresset hos stadens innevånare..

Många städer har problem med brottsligheten. San Sebastian är inget undantag: där kämpar tre individer om kontroll över makten. Brottsfursten är Thomas Roarke och han tog makten under 90-talet med våld. Han startade sin karriär som yrkesmördare och hänsynslösheten från det yrket använder han fortfarande mot sina fiender. Idag finns Thomas främsta maktbas i Port Cameron, varifrån han främst har kontroll över mord och smuggel-grenen av San Sebastians brottslighet.

Roarkes främsta rival, Jonathan Wylder, var tidigare hans högra hand. Tillsammans hade dem storslagna planer på hur de skulle expandera brottsverksamheten, men allt skar sig då Thomas fick en dotter. I Jonathans ögon blev Thomas då en blek kopia av den förra brottsfursten: passiv och visionslös. Dottern Kayleigh blev dessutom slutet på Jonathans hemliga dröm om vinna Samanthas kärlek. Thomas gifte sig med henne och det drev drev in en kil mellan dem, och 2005 blev de till konkurenter. Jonathans främsta brottsliga områden är prostitution, men har även kontroll över spel och dobbel. Han håller främst till på sin nattklubb Heaven Affairs i den nedgågna stadsdelen La Alegria.

Den tredje maktpelaren inom den undre världen är Samantha Roarke, brottsfurstens fru och även god vän med Jonathan. Hon är en sann femme fatale som vet hur en man enklast hanteras, något som kom väl till pass då hon etablerade sin maktbas inom San Sebastians ockulta värld. Hon är personen som man bör vända sig till om man söker efter reliker eller artefakter. Till skillnad från sin man är hon inte särskilt älskvärd mot sin dotter Kayleigh. Istället har Samantha ett väldigt kyligt förhållande mot henne och tycker hennes man är för överbeskyddande. På många sätt är Samantha betydligt mer lik Jonathan i sinnelaget än sin man.

Berättelsefrö

• Karaktärerna arbetar för en av Jonathan Wylders underhuggare och får i uppdrag att kidnappa Roarkes sextonåriga dotter, Kayleigh. Det ska ge Jonathan ett övertag i kampen om den undre världen. Kayleigh har visserligen alltid en livvakt med sig, men hon sysslar med frivilligarbete på ett härbärge så kidnappningen bör gå relativt lätt med lite planering. Problemet uppstår efteråt: karaktärernas boss är försvunnen och Jonathan är inte alls road över tilltaget. Nu jagas karaktärerna av både Thomas och Jonathan. Hur klarar de sig ur dilemmat? Varför skickade karaktärernas boss dem på ett falskt uppdrag?
• Karaktärerna kommer över en gammal videokassett från tiden då Samantha arbetade som prostituerad. Hon har sedan dess tvättat ren sin image genom att döda eller utpressa de som känner till hennes hemlighet. Kassettbandet innebär att karaktärerna har möjligheter att utpressa Samantha, men det gäller att se upp. Ett felsteg kan leda till döden.

Texten är en plantering inför en framtida berättelse, liksom en fortsättning på de röda trådar som planterats i Lögnens slöja. Utöver det finns även ett berättelsefrö som du kan använda som mellanakt mellan akt 1 och 2 i Nattljus.

Du laddar hem artikeln genom att klicka här.

I Bortom kan du skapa många olika berättelser där monster saknas. En idé som jag nyligen såg var på bloggen Lunnes liv.

Idag under söndagen har jag börjat skriva på en kampanj till Bortom: Lögnens Slöja. Jag har skippat det övernaturliga och siktar istället på att skrämma karaktärerna genom att sätta dem som medborgare i en svensk totalitärstat.

Här är det inte monstret som blir antagonist till karaktärerna, utan istället verkar det som de blir ett offer för en institution. En form av ansiktslös ondska som är svår att bekämpa. Det här är ett tydligt exempel på en sorts berättelser som Bortom är mycket användbar att skapa berättelser till. Ibland är människans egna ondska det absolut värsta som man kan uppleva.

Just den här sortens berättelser kommer också beröras närmare i Visioner och fantasier. Där delas berättelserna in in fyra nivåer, varav de två lägsta specifikt är avsedda för berättelser där få eller inga monster förekommer. Istället ligger fokus på människan som antagonist.

Den nya användaren Mordnilap har på forumet skrivit ett inlägg där han presenterar en mycket intressant idé till en berättelse. Det är definitivt värt att kolla in närmare.

Ormen i pardiset?

Vad detta berättelsefrö kräver är att en av karaktärerna är i ett förhållande med någon som han/hon verkligen älskar. Det får gärna utveckla sig i berättelsen, eftersom den älskade då blir mer levande för aktören och därmed lättare för karaktären att ha en trovärdig relation med.

Berättelsefröet tar sin start när karaktärerna och den älskade befinner sig tillsammans. Det kan vara på väg hem från en krogrunda eller under ett teaterbesök. Situationen är tänkt att vara av vardagligt slag då karaktärerna inte har några skäl att känna sig hotade. Plötsligt kommer karaktärerna att bli attackerade av ett antal män och kvinnor. Det konstiga är att en av personerna verkar kasta små glasflaskor på dem som krossas mot kropparna och stänker en vätska med lätt sötaktig doft över dem.

Låt karaktärerna tro att anfallet är riktat mot dem. Anledningen till att det är en fördel att väva in berättelsefröet i en pågående berättelse är att karaktärerna tror de arbetar för fienden från den pågående berättelsen. Har de ingen aning om vem den egentliga fienden är och vad den är ute efter kommer överraskningen att bli desto större då de får alla bitar i pusslet.

Så vad är överraskningen? Det är inte karaktärerna de är ute efter, utan det är istället karaktärens älskade. Denne är i själva verket en Succubus (eller Incubus om den älskade är en man) och folket som anfaller karaktärerna är oerfarna demonjägare. Om du vill vara riktigt jävlig mot karaktärerna kan du låta dem tillhöra Faith eller Orden och därmed få ännu mer makt att fullfölja sin agenda.

Sucubusen är en demon som livnär sig på sexuell energi och stimulerar den mänskliga kärleksakten till oanade höjder. Det är anledningen till varför karaktären haft ett mycket gott sexliv och mår bra. Sucubsen har livnärt sig på karaktären. Men, och det här är det viktiga, sucubusen är inte ute efter att jävlas med karaktären. Hon har istället blivit djupt förälskad i karaktären och kämpar för att bli mer mänsklig för att kunna leva tillsammans med karaktären.

När demonjägarna har fått reda på hennes identitet drabbas hon av panik. Är det något sucubusen inte vill är det att karaktärerna får reda på hennes identitet, eftersom hon då är övertygad om att hon då kommer bli övergiven eller jagad.

I takt med demonjägarnas anfall blir hon allt mer hemlighetsfull och mystisk och till slut får karaktärerna reda på sanningen. Frågan är bara vad de kommer göra med den: kan de acceptera sucubusen som god eller kommer de istället finna förståelse för allt det hemska demonjägarna gjort mot dem och hjälpa dem att nedgöra monstret? Hur stark är kärleken mellan de två? Och vilken är det största monstret: den mänskliga demonen eller de mordiska människorna?

Ouroboros

Berättelsefröet är tänkt att sträcka sig över två spelmöten. Karaktärerna bör inte känna varandra sedan tidigare, men de kan vara existerande karaktärer från pågående berättelser såväl som nyskapade.

Alla karaktärerna ska till samma plats av olika anledningar och tar ett kvällsflyg. Karaktärerna får varsin scen innan de kommer ombord flyget som knyter an till deras bakgrund. Det kan vara allt från ett farväl av familjen på flygplatsen till ett inbrott på ett företag för att stjäla värdefull information. Huvudsaken är att det säger något om karaktärens bakgrund och skäl att kliva ombord på flyget. I scenen låter du gärna de andra aktörerna ta rollen av statister så de har något att göra. (Statister är för övrigt något som presenteras närmare i Visioner och fantasier, men till dess kan du kolla in Appendix A i Kräftfeber för lite mer information.)

Karaktärerna sätter sig på respektive plats, lär känna sin granne och somnar sedan. När de sedan vaknar upp är det för att planet skakar till rejält. Luftgroparna är kanske det första de tänker på men snart ser de något annat som drar till sig deras uppmärksamhet. De flesta andra passagerarna är spårlöst försvunna.

Utöver karaktärerna finns det dock några andra individer ombord, men ingen verkar veta något om vad som hänt. En av karaktärerna lägger dock märke till att en av individerna har en tatuering på sin arm som föreställer en Ouroboros.

Under tiden som man lär känna varandra gör du vid vissa tillfällen klipp till framtiden, alltså så kallade framåtblickar (flashforwards) till tiden efter flygplansresan. De befinner sig tillbaka i verkliga världen, men allt är inte lyckligt. Någon terroriserar dem och de känner sig utsatta i vad som borde vara den trygga vardagen. Exakt vad hotet är beror på vem karaktären är och vilka hon jobbar för, men det bör framgå att livet är långt ifrån tryggt och trevligt.

Efter en längre tid lyckas karaktärerna ta sig in i kabinen för att ta kontroll över flygplanet. Där finns de döda piloterna och en annan man som haft kontroll över flygplanet. En kortare strid utbryter, innan man kan ta kontrollen. Mannen har samma sorts tatuering som passageraren en av karaktärerna såg. Just som man får den insikten hörs en explosion i bakre delen av planet, vilket får att planet att snabbt gå mot en kraschlandning. Där bryter man första akten.

Akt två fortsätter med att karaktärerna vaknar upp från kraschladningen av planen. De har en tillbakablick från sitt liv innan planet som baseras på ett av deras karaktärsdrag (beskrivs också närmare i Visioner och fantasier). Det kan var ett lyckligt minne eller sorgset, huvudsaken är bara att det säger någonting om vem personen var tidigare.

Karaktärerna måste finna varandra och vårda sina skador, för att sedan ta hand om varandra. De måste få reda på var de är någonstans. Spår av att någon varit på platsen med en van finns, men karaktärerna finner inga spår av Ouroborosmedlemmarna. Uppenbarligen har någon varit här och hämtat dem.

Målet för karaktärerna är att ta sig tillbaka till verkligheten, men väderförhållandena är dåliga och ger dem en utmaning. Ytterligare framåtblickar läggs in där terron mot karaktärerna stärks, vilket sedan knyts mot nuet där de slutligen hittar till en stad och får vad som just då verkar ett lyckligt slut.

Ett nytt klipp görs och nu tills efter framåtblickarna där de samlas av en av de andra överlevande passagerarna. Denne har fått fram information att männen ombord på planet verkar tillhöra en sekt som tatuerar in en Ourboros som initiationstrit. De ligger bakom de mardrömmar som karaktärerna upplevt efter de återvänt till verkligheten.

Personen har fått fram information om var sekten håller till och vill nu ha karaktärernas hjälp att ta reda på varför sekten intresserat sig för just dem. Det är dags att ta reda på sanningen om kraschen. Vad är den? Ja, det är upp till dig att bestämma!

(okänd, 127 år f. Kr.)
översatt av doktor Eduardo Valdez,
professor vid Lambeth University

Se landet jag sprungit ur!
Se bergen som mig danat!
Skändad och sårad, hon blöder
Var dölja sig min kvinna, min stolthet?
Emalaith

Hör huru Andarna gråta!
Vingar av hat svept över vår värld
Hon dröjer därute, någonstans
Dit min syn icke når
Emalaith

Finns liv bland ruinerna?
Under sotiga spillror av hela mitt folk
Av Vedergällningens svärd slagen
Svuret på släktets slagfält
Jag nedbringar Hämnden
Gudarna skänkt mig för kärlekens skull
Vid liv, ety död sökande Dödens Törne
Min blick nu fördunklas

Emalaith dör allena i natten
Likt ett förlorat barn från mig hon far
Ett bett i vinden hejda min färd
Morgondagen finns icke alls
Erebus murar skall rivas till stoft!

Förlorade barn, begråt mig i döende stjärneljus
Under smärtans himmel vi fötts
Vi äro ett, för evigt tillsammans
Min älskade, vi trotsa döden och mötas på helgad mark
Efter det svartaste av illdåd jag resa mig ånyo!

Emalaith dog allena i natten
En kyss i vinden mitt hela arv
Ensamma vandrande över Dödens fält
Bliva vi för alltid förlorade?

Ur död och mörker Kärleken gro
Kärleken leva och bringa ljus

Skåda de Oförvägnas kungadöme
Där Nattens sju pelare stå
Finnas hopp om förlåtelse?
Dit min syn icke nå
Hör Andarna gråta!

Vingar av hat allt besegra
Stungen av Dödens Törne jag resa mig ånyo
Dit deras syn icke nå

Emalaith är min, en odödlig själ
Ett löfte om fred: Icke!
Dödens gåta vår för evigt
Vi gömma den väl
Svaret syns brinna i min älskades ögon
Över öde land
Död bliva liv

Andarna skänka oss mod, en gyllene krona
Vi rider i hast!

Bortom de skuggande skyarna ljuset vänta
Allt är över
Allt är borta
Skuggor av sorg

Elegin kan du använda som rekvisita i dina berättelser mellan Nattljus olika akter. Karaktärerna får höra talas om översättningen när den och samtliga kopior stjäls från doktor Valdez. Av någon anledning faller det på karaktärernas lott att finna vem som stal elegin och se till att professorn återfår sitt arbete.

En extra krydda till att ta uppdraget kan vara rykten som cirkulerar i mer obskyra kretsar att elegin sägs ha ledtrådar till hur Fagrin skall stoppas…

Elegin är egentligen en, av Marie A. Sjödin, omtolkad version av låttexten till Emalaith av Virgin Steele. Låten återfinns på skivan Marriage Between Heaven & Hell – Part 2 och är en av de skivans bästa låtar. Rysligt underbar på alla sätt och vis. Mycket av den bakomliggande intrigen till Nattljus har inspirerats av de känslor och teman som återfinns på Marriage Between Heaven Hell Part 1 & 2 samt Invictus.