Här beskrivs hur ett typiskt spelmöte kan se ut. Vissa speltermer dyker upp här som förklaras i Bortom: Lögnens slöja. Ett förslag är att läsa igenom denna text ännu en gång efter att du gått igenom reglerna. Då kommer de troligen att vara ännu tydligare.

Aktörerna Jimmy, Emil och Daniel har samlats hemma hos berättaren Robert för att spela den pågående berättelse de har haft under ett antal spelmöten. Samtliga spelar studenter vid Morrigan High – Jimmy spelar Heidi Riverstream, Daniel Connor Donnelly och Emil Destinee Vig. Under sommaren har de blivit anställda att vakta ett hus medan ägaren är på semester och det är nu mitt i natten.

Berättare: Ni väcks alla av ljudet av glassplitter från nedervåningen.

Emil: Jag reser mig gäspande ur sängen och tar på mig morgonrocken.

Jimmy: Jag gör detsamma och kliver sedan ut i korridoren.

Berättaren ser på Daniel.

Berättare: Och du?

Daniel: Jag kollar efter något att skydda mig med.

Berättare: Du har fortfarande kvar kvasten i ditt rum. Den är bäst – såvida du inte vill kasta saker.

Daniel: Nej, det duger bra. Jag plockar upp den och rör mig sedan ut i korridoren.

Berättare: Då du kommer ut ser du att Heidi är där.

Daniel: Hörde du det där?

Jimmy: Heidi nickar. Det kom nerifrån.

Daniel: Jag börjar röra mig neråt, tyst och försiktigt.

Jimmy: Jag med.

Berättare: Och vad gör Destinee?

Emil: Hon har slagit upp boken i sitt rum och börjar leta efter den där besvärjelsen hon såg igår.

Berättare: Okej. Då kan ni andra slå ett kropp + spaningsteknik.

Berättaren slår ett uppmärksamhet + stridsvana för varelsen som finns där nere.

Berättare: Det är ett lätt slag.

Både Jimmy och Daniel slår sin tärning och lägger ihop utfallet med värdet för egenskapen och färdigheten.

Jimmy: Lyckas precis.

Daniel: Marginellt misslyckande för min del. 9.

Berättare: Ni rör er tyst och försiktigt neråt så gott ni kan. Heidi är helt ljudlös, men trappan knarrar oroväckande under Connors fotsteg. Om det finns något där nere är det mycket möjligt att han hört er.

Jimmy: Jag stannar till då vi kommit ned. Kan vi höra något där nerifrån?

Berättare: Slå ett uppmärksamhet + spaningsteknik.

Jimmy: Vad är svårighetsgraden?

Berättaren: Slå bara.

Berättaren vet att de inte kan höra något av varelsen därnere då den står helt stilla, men de kan upptäcka andra saker, så han låter dem slå.

Daniel: 13.

Jimmy: 10.

Berättaren: Ni kan dra slutsatsen att fönstret krossats i salongen då en kall vind kommer därifrån.

Daniel: Jag greppar kvasten hårdare och rör mig in där.

Jimmy: Jag följer efter.

Berättaren: Ni rör er tyst in i salongen och kan utanför se fullmånen som lyser upp rummet rätt bra. Ni ser det fönster som slagits in och glassplitter som ligger utspritt över golvet. Ni ser dock inte till skymten av någon inkräktare.

Daniel: Kanske någon som vill hota oss?

Jimmy: Kanske. Finns det något meddelande? Typ en sten med en lapp bunden vid sig?

Berättare: Ni börjar leta efter ett meddelande.

Jimmy: Vi får inte slå ett slag?
Berättaren: Nix.

Det finns inget meddelande där att hitta, så därför behöver de inte slå några slag. Berättaren kan låta aktörerna göra det för att de ska tro att det finns något där, men låter bli att göra det i det här fallet. Samtidigt som karaktärerna letar därnere efter något meddelande smyger varelsen uppför trappan.

Berättaren: Vid det här laget har Destinee hittat rätt sida i boken. Du ser att du har de flesta komponenterna i ditt rum för ritualen.

Emil: Vad saknas?

Berättaren: Salt.

Emil: Då beger jag mig mot köket och när jag smyger nerför trappan försöker jag vara så tyst som möjligt.

Berättaren: Slå ett kropp + spaningsteknik för att röra dig tyst. Det är ett svårt slag.

Emil: 4 är inte speciellt lyckat, va?

Berättare: Nej, det är ett fummel. Du kommer fram till trappan och tar försiktigt det första steget framåt, men missar det och faller framåt. Ni andra kan höra dunsandet av något som ramlar nerför trappan.

Jimmy: Inte nu igen…

Berättare: Dock tar Destinees färd nerför trappan slut ungefär halvvägs, då hon slår in i något. Du får en lätt skråma eftersom du är oskadad.

Emil noterar det på sitt karaktärsblad.

Emil: Vad var det som stoppade mig?

Berättare: Lätt mörbultad tittar du upp och ser i det svaga ljuset från salongen en människoliknande gestalt, men det du ser är definitivt inte mänskligt. Dess skinn ser grönaktigt ut i det svaga månljuset från salongen och är täckt av ett flertal öppna, variga sår. Dess ögon är kalla och livlösa, men ändå får du intrycket av att varelsen är ute efter någonting.

Emil: Jag skriker.

Daniel: Vi rusar mot skriket.

Berättaren: Okej, men ni kan inte agera första rundan. Emil däremot, du kan slå ett initiativ.

Både Emil och Berättaren slår initiativ för respektive Karaktär.

Emil: Wow. 5.

Berättaren: Det räcker. Du är först.

Emil: Jag försöker kravla undan och uppför trappan. Jag använder mig av fullt försvar.

Berättaren: Varelsen försöker anfalla dig, så du får +3 på ditt kropp + närstrid.

Emil, liksom Berättaren, rullar tärningen och ser vad utslaget blir.

Emil: 11. Jag antar jag blir träffad?

Berättaren: Nästan. Det är nu som du ser att dess naglar i själva verket är både grövre och vassare. Den slungar sin hand ner mot dig, men du lyckas komma undan attacken. Dock river han upp din morgonrock.
De andra karaktärerna kommer dit och Connor lyckas efter en mindre strid slå ner varelsen med hjälp av kvasten. Paniken börjar sakta avta, de lugnar ner sig och andas ut.

Jimmy: Vad… Vad är det där?

Daniel: Ingen aning. Jag hjälper Destinee upp.

Emil: Vi får kolla boken och se om vi ser något där. Men jag behöver hämta salt först.

Daniel & Jimmy: Salt?

Emil: Till en ritual.

Jimmy: Är du säker på det? Du minns vad som hände förra gången?

Emil: Friskt vågat, hälften vunnet.

Jimmy: Friskt vågat, vår ekonomi ruinerad snarare.

Daniel: Hämta ditt salt så går vi upp till boken så länge. Jag vill veta vad som anföll oss och varför.

Och det är ungefär så en del av ett spelmöte kan gå till. Aktörerna styr sina egna karaktärer och deras handlingar avgörs med hjälp av speldata och tärningsslag.