I början av augusti hölls konventet Kattcon i Katrineholm och en god vän till mig, Christoffer Hagström, bevistade det i form av arrangör av Blod och pussel. Låt oss höra vad Christoffer har att rapportera om från det spelpass där Bortom hölls.

Min debut som Bortom– och konventsspelledare kom på spelkonventet Kattcon 2012 i Katrineholm. Jag har visserligen spellett rollspel i många år nu, men detta skulle bli utmanande såväl som spännande. Bortom: Lögnens slöja är ett system som jag inte har så mycket praktiskt spelvana av, men jag har läst desto mer av Robert Jonssons publicerade och ännu icke-publicerade alster.

Berättelsen Blod och pussel, som även spelleddes på Gothcon, har i alla dess versioner gjort ett gott intryck på mig och det blev än bättre av att Jonsson väl tog till sig av den feedback han fick av mig och andra. Särskilt roligt var det att få återse den första karaktären jag gestaltade i Bortom för flera år sedan i denna berättelse (Roberts anm. Min Kwan, som var en av karaktärerna i Den fjärde kolonnen). Blod och pussel är inte regeltungt, utan fokus ligger snarare på problemlösning och gruppdynamik.

En del av charmen med att spela rollspel på konvent måste ju vara att man får chansen att spela med andra än sitt vanliga spelgäng. Jag fick ihop en spelgrupp bestående av aktörer med och utan förkunskap om Bortom. Jag uppfattade det som att ett intresse för att utforska Bortom än mer väcktes hos flera av aktörerna.

Anton Lindstrand gestaltade Delilah Rose, Filip Körlof Michael Voorhees (inte att förväxla med Halloween-mördaren), Emelie Dahlqvist Black Kitty, Morgan Barkefors Eileen Marshall och Patrick Hjelte som Hannah Chase. Jag gestaltade tre medföljande karaktärer som jag inte fann aktörer till (tyvärr hade vi ett oplanerat avhopp från gruppen) och det kan helt klart vara utmanande att som berättare lyckas få dessa att framstå som lika levande karaktärer som aktörernas karaktärer, men jag gjorde mitt försök. (Roberts anm. Marc Blade, Marcus Füller och den helt nya karaktären Professor Olauvich Dzerzhinsky var de tre karaktärerna som Christoffer fick gestalta.)

Särskilt tidigt i berättelsen fick jag som spelledare möjlighet att applicera flera av de råd angående gestaltande av andra sinnen än syn som nämns i Visioner och Fantasier. Bland annat spelade mörker och placeringen av möbler i rummet in.

Precis som i andra delar av fiktionen, fascineras jag av att uppleva hur karaktärer väljer att hantera svåra val de möter och om deras moraliska kompass står pall för utmaningarna. Gruppmedlemmarna menade först att de skulle hålla samman mot de yttre hoten, men det tog inte långt tid innan splittring såtts och karaktärer agerade hårt utifrån detta, och mer än en karaktär för betala det yttersta priset för detta. Jag vill särskilt uppmärksamma Morgan Barkefors superba gestaltande av Eileens sammanbrott efter de samlade prövningarna. Merparten av spelupplevelsen i Blod och pussel utspelas i realtid med tid som tickar ned. Detta var något som jäktade aktörerna och deras karaktärer och ett dramaturgiskt grepp som gjorde mycket för spelupplevelsen.

Som namnet låter antyda innehåller äventyret en del klurande och pusslande och karaktärerna blev kvar länge undrandes hur de skulle kunna ta sig vidare. Gruppen missade en del ledtrådar på vägen till rummet, men de fick ett par extra ledtrådar baserade på de spelvärden som gruppen hade tillgång till. Till slut tog de sig iallafall ut ur rummet, men de tog sig inte vidare till en särskilt ljus framtid.

Sammantaget är jag nöjd med hur min konventsdebut gick. Nästa gång ses vi i ett avsnitt av podcasten Bortom: Bortom där jag tillsammans med Robert Jonsson och John A. Jonsson fortsätter diskussionen kring Blod och pussel.