Som jag berättade i en tidigare post kraschade datorn då jag arbetade med romanen Syndafallet och förlorade fem sidor text. All min skrivlust för det dog då och jag har inte rört texten sedan dess. I och för sig har jag inte rört så mycket annat heller (bortsett från arbetet med Lögnens slöja och Kräftfeber), vilket främst beror på ett stressigt schema.

Vad har då IKEA med lust att göra?

Jag har haft en del ryggproblem, vilket kommer sig av att jag sitter och skriver för mycket på en icke-ergonomisk stol. För cirka två månader sedan bestämde jag mig för att jag skulle hitta något som underlättade mitt skrivande. Det var på IKEA som jag mötte Markus. Han passade perfekt för mig och förälskelsen var omedelbar. Dock blev det en lång, nervös väntan då han avslutade sina andra relationer. Inte förrän i går kunde jag ta med honom hem och montera ihop honom.

Nu sitter jag i en stol som faktiskt känns behaglig för min rygg och tillåter mig att skriva kontinuerligt. Det bästa? Han får faktiskt mig att känna lust för att skriva. Det gick så långt att Markus övertalade mig att faktiskt sätta mig med Syndafallet igen och under dagen har jag presterat nästan två och en halv sidor text. Det betyder att jag nästan är ikapp platsen jag var vid tiden för kraschen. Jag har skrivit klar den scen som jag tyckte var jobbig att få ned i skrift (en slagsmålsscen, om nu någon undrade) och det är nu betydligt lättare att fortsätta med den.

So yay! Där Microsoft dödade min lust har IKEA väckt den. IKEA – Microsoft = 1-0.